Klättringen uppför har börjat

Nu känner jag att saker och ting börjar att vända, min klättring uppåt har börjat. Jag tar små steg, ett åt gången. Ibland stannar jag till på en liten avsats och vilar.Tillåter mig att andas ut, njuter av utsikten. Men jag halkar inte ner igen, jag fortsätter uppåt. Jag ska komma tillbaka. Det är ingen lätt väg att gå, jag måste göra en del förändringar i mitt liv för att komma vidare.

I fredags var jag på kurs med jobbet. Kommunen hade hyrt in en föredragshållare som har ett företag som heter Ny Giv. Föredraget hette "Äntligen måndag", ett ganska djärvt uttryck som sätter i gång många tankar. Säkerligen många negativa sådana. Den här damen hade jobbat i många år i finansvärlden, men för åtta år sedan började hon jobba med sin dröm. Hon ville vara med på att motivera människor, få folk att se positivt då sin vardag och innse att man själv besitter kraften som behövs för att förändra sitt liv. Hon pratade om att det du sänder ifrån dig det får du tillbaka. Går man ut genom dörren på morgonen med ett leende på läpparna så ler världen tillbaka till dig. Hon pratade också om att livet är en berg-och dalbana. Det händer saker i allas våra liv som vi inte rår över, som är större än oss själva. I sådana tillfällen kan vi behöva hjälp för att komma oss vidare.

Hon fokuserade på att vi kan inte gå rundt och förvänta oss att det är alla rundt omkring oss som ska se till att vi har det bra. Man har ett STORT ansvar själv. Man kan inte förvänta sig att alla rundt sig ska förändras så att man själv får det bättre. Här måste man innse att man måste börja med att förändra sig själv. Klarar man av det så följer gärna omgivningarna efter.

Jag har ju förut skrivit att vi till tider har det ganska tufft med våran son. Jag har därför börjat läsa en bok skriven av Carolyn Webster-Stratton som heter The incredible years. Det är en mycket handfast och konkret föräldravägledning som jag har mycket nytta av. Det här i kombination med att jag börjar få tillbaka lite energi och livskraft gör att jag hanterar sonen mycket bättre. Det är ju innlysande att det brakar ihop när stubinen är på minus och man är tom. Men jag känner att jag nu börjar tänka på ett annat sätt, jag fokuserar på positivitet, förändring och förbättring på alla plan i mitt liv.

Den här föredragshållaren berättade en episod från sitt liv som jag tycker illustrerar vilken makt egen inställning och fokus på glädje och humor har på oss själva och våra nära rundt oss. Det här är en dam som jag vill tro är i 50-åren, hon är gift och äktenskapet levde sitt eget liv. Livet gick på rutin och det hände inte så mycket nytt och spännande. Hon satt på kontoret och tänkte tillbaka på den första förälskelsen, vilka känslostormar och adrenalinkick hon ständigt upplevde. Så hon bestämde sig för att det här skulle hon göra något med. Hon önskade en förändring och det var ingen idè att vänta på att mannen skulle ta tag i saken. Det här var i november så hon bestämde sig för att göra en annorlunda julkalender det år. Målet var att dom skulle ha en förälskad jul.

Sagt och gjort, 1 december kom och utanför badrummet hängde hon upp ett förstorat kort på henne i baddräkt när hon var ung. 2 december hängdes ett nytt foto upp från ungdomstiden, det här fortsatte i hela december. Det tog ett par tre dagar innan mannen la märke till dom här fotona som hängde runt omkring i huset, men efter hand började han kommentera bilderna. Dom satt på kvällarna och mimrade gamla minnen, dom så g på fotona och mindes känslorna och upplevelserna. Juldagen spenderade dom till sängs, julen hade aldrig varit så het som det året....

Jag känner nu att jag har sett till att få en massa påfyll, jag fortsätter att söka efter mer. Jag ska vidare uppåt, jag ska genomföra dom förändringar som är nödvändiga. Ett steg i taget, sakta framåt, aldrig bakåt och neråt. Min nyfikenhet och livskraft börjar komma tilbaka, jag vill ha mer utav livet. På det sättet kan jag ge mer till mina barn och min sambo. Mina förändringar kommer att leda til att mina omgivningar förändrar sig med mig, vilket kommer till att resultera i att vi alla får det bättre.

På återseende, Kram Annelie:)