Så trött, så trött...

Idag har jag varit till sjukgymnasten. Har skjutit på det länge men nu börjar stelheten i nacke och axlar att gå ut över nattsömnen igen så då är det bara att bita ihop. Var till en ny sjukgymnast, inte samma som jag hade i våras. Som vanligt började det hela med ett litet samtal. Jag skulle berätta varför jag var där, hur jag trodde att hon kunde hjälpa mig osv. Jag berättade i korta drag min historia. Hur jag har en tendens att dra ihop mig när saker och ting blir för mycket. Jag drar upp axlarna under öronen och det känns som att jag har ett läderbälte runt armar och bröst som dras åt mer och mer.

Hon fick mig att lova att jag skulle få tag i en terapeut eller liknande som jag kan gå till paralellt med att jag går till henne. Hon sa att hon kan hjälpa mig med att lösa upp stela muskler och leder, men när hon gör det så bryter hon ner min försvarsmekanism. Mitt hårda skal som jag bygger upp runt mig. Hon sa att jag måste räkna med känslostormar och trötthet.

Så var det dags för behandlingen. Av erfarenhet så vet jag att det inte är som att gå på spa och få en skön avslappnande massage. Det är en ren och skär plåga, en 30 minuters lång lidelse med tårar rinnande ner för kinderna och självbebredelse för att jag ännu en gång låtit det gå allt för långt. Att det över huvud taget är möjligt att få så stela och onda muskler bara av att "dra ihop" sig lite är helt otroligt. Jag gick ut därifrån 350 kr fattigare, tröttheten började redan svida i ögonen. Rådet var att åka hem och sova ett par timmar, men hur får man till det. Hemma väntade L och en kompis, som alltid på onsdagar. M skulle hämtas på dagis, middag skulle lagas.

Jag har blivit bra på att bita ihop, så jag gjorde det ännu en gång. När maten var nästan färdig hade jag en sådan våldsam huvudvärk att jag inte kunde stå upprest, jag kunde inte lyfta blicken. Jag flydde allt och la mig på sängen på övervåningen. Lilla M fattade ingenting, hon kom upp flera gånger och undrade om jag inte skulle komma ner snart. Jag hade så ont i huvudet att jag nästan inte kunde prata. Mamma ska du sova lite så kommer du ner sen? Ja, mamma ont i huvet... Lilla tösen tassar iväg.

Jag sov en timme ca, så kändes det lite bättre. Nu är barnen i säng, sambon är på fotbollsträning. Jag ska nog gå och lägga mig, hoppas allt är bättre imorgon. På tisdag ska jag tillbaka för en ny omgång. Jag gruvar mig redan, men jag vet att det är den enda vägen att gå. Så får jag väl hålla mitt ord och ta kontakt med en treapeut. 500 kr i veckan på en sjukgymnast / fysioterapeut och 500 kr i timmen hos en terapeut får väl ses på som en prioritering och en investering. En investering i mig själv och min framtid.

Sov gott, Annelie