söndag 30 november 2008

1:a advent



Så tenner vi et lys i kveld

Vi tenner det for glede


Det står og skinner for seg selv


og oss som er til stede


Så tenner vi et lys i kveld


Et lys for glede







Ja, nu är det bara att inse fakta, julen är snart här. I år så är jag faktiskt klar med paketkalendrarna till barnen före 1 december. Ska bara hänga upp den i kväll, många år sedan jag klarade det sist. Har inte blivit färdig med julklapparna, men jag har i alla fall börjat. Det är inte så illa bara det.





Här har det pyntats lite till advent, har satt upp nya gardiner i köket. Hittade inga juliga som jag ville ha så det blev enkla beiga gardiner som jag pyntade upp med röda tyghjärtan. Har också hängt upp julstjärnor och satt upp ljusstakar. Tycker att det är så mysigt.

Här i Ski där vi bor har man i år satt igång en aktion för att sprida lite ljus och värme i grannskapet. Man uppmanar alla att tända en lykta ute varje dag i adventstiden kl. 17.55 och låta den brinna hela kvällen. Dagishemmen har hakat på och gjort lyktor med barnen och i söndags var det julgateöppning i centrum med lyktverkstad. Tycker att det är ett bra initiativ. Här nedan ser ni lyktan dottern gjort på dagis.

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg. Nu ska jag ta itu med en stor hög med kläder som ska strykas. Har skjutit upp det i eveigheter, men nu är det nog på tiden att kavla upp ärmarna och hoppa i det.





På återseende, Kram Annelie





PS. Titta in hos Viola och bli med i hennes utlottning. DS.

fredag 28 november 2008

Borddekoration



Nu har jag gjort ett försök, är ganska nöjd med mitt första försök ändå. Bara så ni vet, här är inte kraven så stora. Ska bli kul att se när/om hyacinten slår ut i blom. Har aldrig gjort något liknande förut, men har blivit lite inspirerad över allt fintmånga bloggare klarar att fixa i hop efter eget huvud.



Som jag skrev sist så håller vi ju på att bygga ett nytt sovrum. Jag vill att det ska vara klart NU! Men det närmar sig, saknar lister, fönsterfoder, garderobsdörrar och inredning samt lite ström kanske hade varit bra.

Är lika uppspelt som en unge, vill åka nu och köpa säng. Bädda och fixa i ordning. Sovrummet blir litet, vi tog det minsta rummet så barnen skulle få lite plats att leka på. På det viset så får vi också ett tv-rum/kontor uppe. Det ska bli skönt för nu börjar jag bli mäkta trött på all fotboll som visas på TV. Det värsta är att sonen börjar ta efter sin far, här pratas det fotboll dagen lång. Vilken match är det idag? Vem vann igår? Hur många mål? Bläääää.... Tacka vet jag Greys Anatomy, House och andra sevärda tv-program.


Det var allt för idag, nu ska jag dricka upp resten av det här...



Sen ska jag krypa till kojs så jag orkar upp imorgon för att städa och ordna inför advent. Har köpt nya gardiner till köket idag, så i morgon ska det tvättas fönster och hängas upp gardiner.

Ha en riktigt god natt allihop.
På återseende, Kram Annelie
Lyssna på två av mina favoritlåter...

måndag 24 november 2008

Ett litet tillbakafall igen...

Hej allihopa! Här har det inte varit så mycket aktivitet den sista veckan. Har haft ett litet tillbakafall igen. Tagit lite för många steg i slängen, synden straffar sig själv som man säger. Idag är jag hemma med dottern som varit vaken stora delar av natten på grund av öronvärk. En sömnlös natt är inget jag tacklar särskilt bra än. Är väldigt beroende av min skönhetssömn. Ringde doktorn angående dottern men fick bara beskjed om att avvänta ett par tre dagar. Man har visst fått nya förhållningsregler när det gäller öronvärk. Då har jag väl något att se fram imot dom nästa nätterna, eller så ger det sig förhoppningsvis med nässpray och att ligga med huvudet högt. Det var dom råd jag fick, för övrigt så är hon i fin form förutom en stygg hosta hon haft dom sista 4 veckorna.

Tänkte i alla fall visa en liten bit av vårat lilla, lilla vardagsrum. När vi flyttade hit så var köket jättelitet och vi drömde om ett stort kök med en öppen lösning mot vardagsrummet. Så vi slog ut en vägg, så köket blev större och vi fick plats med ett riktigt matbord. Det gjorde ju då att vardagsrummet blev en smula litet. Det ska dock byggas ut, eller vi ska slå ut en vägg här också, till våren en gång. Om allt går efter planen. Ser att det är väldigt dårlig bildkvalite, men det är så grått och trist ute så det blir grått och trist inne också.



Här ovan ser ni ett skåp jag fyndade för en vecka sen. Det stod på golvet med en massa grejor i och på i en butik som hade utförsäljning, 40% på allt. Fick betala 400 kr för skåpet. Har fyll det med mina gamla böcker, min ängel och mina nyinköpta grejor av fattigmanssilver. Blev ganska nöjd, skulle haft nåt uppe på skåpet också. Den här bilden är det sonen som tagit så den är lite kapad, men han insisterade på att jag tog med den. Tomten har fått lägga sig att sova en stund till.



Just nu håller vi på med att bygga nytt sovrum, vi ska ha det klart til jul. Ser faktiskt ut som att vi kommer att lyckas med det. Var på Ikea i lördags och köpte nya fina garderober. Kan knappt vänta till jag får riva ut allt i den gamla och ordna till det i den nya. Ska bli kul att visa fram resultatet. I nästa inlägg tänkte jag visa hur långt vi kommit. Det var allt för idag.






På återseende, Kram Annelie



måndag 17 november 2008

Mer shopping och återvändande lust att fixa lite...

Lite småirriterad och en smula förbannad men här kommer ett inlägg ändå. Här är det inte tredje gången gillt som gäller men femte eller sjätte... Internet har krånglat hela dagen. Har börjat på inlägget gång på gång, så bara plopp! Ingen internet tillgång. Blir så frustrerad!! Men nu ser det ut som att det funkar i alla fall, klockan är nu 23.00. Allt för sent för mig.

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag skulle på homeparty och att jag hoppades på att göra en del fynd där. Det gjorde jag, kunde ha handlat en hel del. Jag köpte i alla fall ett par glasljusstakar till kubbljus, väldigt vackra.





Bild lånad från Happydesign


Jag kunde heller inte motstå dessa ljusstakar till värmeljus. Nu återstår bara att hitta en passande plats till mina nyförvärv. Har ju inte fått hem dom än så jag hinner tänka lite på det.




Bild lånad från Happydesign


Jag har också varit på posten och hämtat ut mitt paket från Lunehjem. Jag beställde en zinklåda att ha tändpinnar i till vedugnen, en liten tygranka med hjärtan på. Har inte bestämt mig för vart jag ska ha den heller. Men jag finner nog på nåt.







När jag öppnade paketet så möttes jag av en liten överraskning. Nämligen dom här fina korten, tyckte att dom var så söta. Ska kanske hitta en fin ram till dom. Har en del att pyssla med som ni ser. Det känns riktigt bra, bara det att faktiskt ha lust och inte minst ork till att pyssla lite här hemma känns helt underbart.




I morgon ska jag jobba några timmar igen. Har sett fram imot det hela helgen. Var på julbord på jobbet i fredags och vi hade det riktigt trevligt. Så det kändes riktigt bra att jag skulle jobba imorgon. Men så ringde chefen idag och ville förbereda mig på lite möten imorgon. Kommunen har bestämt att vi måste ta in 6 extra barn från 1 januari, 6 st 1-åringar. Förra året fick vi 2 extra, så det blev minst sagt en liten chock. Fattar inte hur man kan göra så, barnen kommer självklart inte med några extra personalresurser. Får se hur vi kan lösa det. Känner att det inte blir lika kul att gå till jobbet imorgon som jag hade tänkt mig, men är glad för att hon förberedde mig.
Nu är det sovdags, natti natti.
På återseende, Kram Annelie:)

onsdag 12 november 2008

Lite shoppingfynd

Här kommer ett helt vanligt inlägg med lite inredningsdetaljer. Det var länge sen jag orkade tänka på inredning och hur det ser ut här hemma. Men nu är jag i siget igen. Har lust att ta tag i massor av saker, tar lite i taget. Jag har ju strosat rundt i butiker en hel del i det sista, sett massor av fina grejor jag har lust på men har inte haft varken inspiration eller ork att köpa än mindre tänka ut hur jag ska ha det. Men här kommer en del fynd jag gjort i det sista.

Här ser ni en lykta jag vann på en nätauktion, min första jag deltagit på faktiskt. Den kostade mig 155 kr med frakt. Ett riktigt fynd tycker jag, har sett liknande lyktor i butikerna och dom ligger på mellan 3-400 kr. Jag har fått lite dilla på lyktor, hittar så många fina. Än så länge har jag lyckats lägga band på mig, vet inte helt vart jag skulle plassera några fler. Mest av allt har jag lust på en att ha ute på trappen. Har sett rundt omkring på bloggarna hur fint och välkomnande många göra det. Vi håller ju på med en ombyggnation av inngångspartiet så det är lite svårt att fiffa upp det lite. Får se vad jag kan få till till 1:a advent dock, då måste jag ha något.

Jag har också hunnit med en tur på Ikea, alldeles ensam utan både man och barn. Det är ren och skär vardagslyx. Underbart att kunna strosa rundt och titta på precis det man själv vill. Jag inhandlade ljus och värmeljus så jag nog ska klara mig till över jul. Ett par fönsterlampor fick också följa med hem. Så några kuddar till dotterns rum, vita skålar, fina glasflaskor mm. Skönt att gå på handletur utan att ha med sig handbromsen och förnuftet, (läs sambon). Hi, hi, men dyrt blev det ju, otroligt att småsaker kan kosta så mycket när man lägger ihop det....

Har också ordnat om lite på min gamla symaskin, fick en krya på dig blomma från chefen på jobbet. Så jag var tvungen att hitta en plats för den, tycker att den hade en så fin kruka. Även om grönt inte är någon favvo.

Det var allt för idag, jag ska på homeparty hos en väninna ikväll. Det ska säljas smycken och heminredningsdetaljer. Det ska bli så kul, måste nog ha med mig lite cash i fall att..

Ha en strålande kväll, Kram Annelie:)

måndag 10 november 2008

En härlig helg

Som jag skrev på slutet i mitt förra inlägg så hade jag födelsedag i fredags. Min sambo är inte världens bästa på överraskningar, traditoner och presenter. Så mina förväntningar var inte så stora. Det är ju för och nackdelar hos alla människor som man har i sin närhet och istället för att tro att man kan förändra en annan människa, så får man någonstans på vägen välja att acceptera personen med sina fel och brister. Jag började tänka ut vad vi skulle ha till middag på fredagskvällen, ringde sambon för att höra om han hade några förslag. Fick då besked om att vara färdig klockan 17.30, barnen borde vara rena och någorlunda uppklädda. Sambon kom hem med den här ljuvliga buketten.



Klockan 17.30 satte vi oss i bilen och jag trodde att vi skulle in till centrum här men ack nej, vi fortsatte ut på små krinkelkrok vägar. Till slut var vi framme vid en gammal herrgård.


Här hadde han beställt bord för oss fyra, gissa om jag blev överraskad!Vi intog en mycket delikat middag bestående av helstekt oxfilè, hemlagad bernaisås och potatisgratäng. Jag fick unna mig lyxen att ta ett glas rött till maten. Barnen uppförde sig helt eksemplariskt. Jag var verkligen en stolt mamma den kvällen. En helt underbar känsla då det inte alltid går så bra när vi är ute. Det var två pappor där med sina 5 barn tillsammans, förstod på samtalet att dom var gräsänklingar över helgen. Dom barnen var högt och lågt under hela middagen. Hade jag inte varit så strålande nöjd med hur mina barn betedde sig så hade jag haft fullt upp med att irritera mig över att dom störde våran matro. Gissa om mina barn har fått höra hur trevligt det var att ha dom med på restaurang, sonen sa til slut igår kväll "Ja, Ja mamma, vi har förstått det nu."



Vad fick jag så i födelsedagspresent? Efter den middagen och överraskningen i sig så var jag egentligen nöjd. Inte hade jag önskat mig något speciellt heller, förutom en träningsapparat. Det hade guben fått med sig så när vi kom hem fick jag ett stooort paket som jag direkt förstod vad det innehöll. Min "Abilicia Slider"!


Nu ska dallerlåren bli ett minne blott.... Inte en direkt romantisk gåva, men dock eksakt det jag sagt att jag önskade mig. Jag blev så glad, har redan kört ett litet provpass och det känns ska jag lova. Blir en prefekt avslutning på mina promenader.


Ser att det varit inn många nyfikna på min blogg efter att Linda länkade till min utmaning i sitt inlägg. Lite skvaller och en klassisk


"Jag mötte Lassie" är aldrig fel. Hoppas att ni som tittat in kommer tillbaka.


Hör på den här: Bjørn Eidsvåg, mycket fina texter


På återseende, Kram Annelie:)

fredag 7 november 2008

En utmaning

Jag har fått en utmaning av Liv, med bloggen "The adventure of life". Den har jag aksepterat, har grunnat ett par dagar på vad jag ska skriva. Vad är värt att veta om mig?

Nr 1: Jag reste med damlaget i fotboll till Cypern när jag var 16 år. Det var en stoor upplevelse, mycket festing och galna inslag. Två veckor efter att jag kom hem stod det en efterlysning i lokaltidningen: "Annelie 18 år från Borlänge som var på Cypern bla, bla, bla. Kontakta mig Anders från Stockholm, saknar dig....". Den blev snabbt urklippt och undangömd från föräldrarna.

Nr 2: Jag hatar alla former för "pryttlar" som ligger och skräpar överallt. En penna här, nycklar där, papper, övergivna leksaker, bokhyllor som fylls med allt möjligt rafs för att man inte har tid eller ork att lägga det där det hör hemma. Har ibland riktiga utbrott över detta fenomen. Sambon är helt oförstående till detta. Ser inte samma saker som jag.

Nr 3: Jag blir frustrerad när shampoflaskan är tom före balsamflaskan eller omvändt. Ser helst att dom blir tomma samtidigt. Fråga mig inte varför, en fix idè.

Nr 4: Jag hade för många år sedan en romans med en som nu är medlem av det norska kungahuset. Vet idag inte helt vad jag såg hos denna man, men det är lite kul ändå hur livet kan arta sig. Ekstra kul är det ju att denna person ringde mig för att kolla om vi kunde ta upp tråden igen ett par tre veckor innan hans förhållande till medlemmen av kungahuset blev offentligt bekräftat. Är dock glad för att jag valde att bygga vidare på mitt förhållande till min nuvarande sambo.

Nr 5: Jag har alltid sagt att jag ska aldrig jobba på kontor och hålla på att flytta papper från en hög till en annan. Ändå så var det en ekonomi- och administrationsutbildning jag hamnade på på högskolan... Nu låter ett kontorsjobb ganska lockande.

Nr 6: Jag gråter för allt möjligt. Tårarna trillar för romantiska filmer, serier som "Sjukhuset", "Extreme homemakeover", solskenshistorier såväl som trista slut. Jag blir tårögd när jag sitter och pratar om mina barn på föräldrasamtal, till och med när jag har föräldrasamtal med föräldrarna på jobbet om deras barn.

Nr 7: Jag är en liten ensamvarg som har svårt för att knyta nya kontakter. Jag älskar när huset är tyst, ungarna sover och sambon är ute på något för sig själv. Då kurar jag i soffan, dricker the eller ett glas vin, tänder ljus och bara är. Jag är i det stora hela nöjd med min "ensamhet", samtidigt som jag skulle önska att jag var lite mer utåtvänd och soscial. Jag jobbar med saken, men det är inte lätt att släppa folk inpå sig när man blivit rejält sviken efter att ha utlämnat sig helt till någon.

Det där lät ju som att jag inte har några vänner alls och det stämmer ju inte, men jag är ingen person som har ett stort nätverk. Jag har några få väninnor som jag är oerhört tacksam för.

Ja, det var lite om mig. Meningen är ju att man ska skcika vidare till sju stycken, men jag ser att dom jag kunde tänka mig att skicka utmaningen till redan har fått den. Så är det någon som känner sig manad eller förbigådd är det bara att börja skriva.

Det var allt för idag, nu ska jag luta mig tillbaka och ta en liten vil innan man och barn kommer hem för att ta mig ut på födelsedagsfirande. Jag fyller 34 idag har inte fått någonting om eftermiddagens planer.

Ha en strålande helg, Kram Annelie:)

onsdag 5 november 2008

Klättringen uppför har börjat



Nu känner jag att saker och ting börjar att vända, min klättring uppåt har börjat. Jag tar små steg, ett åt gången. Ibland stannar jag till på en liten avsats och vilar.Tillåter mig att andas ut, njuter av utsikten. Men jag halkar inte ner igen, jag fortsätter uppåt. Jag ska komma tillbaka. Det är ingen lätt väg att gå, jag måste göra en del förändringar i mitt liv för att komma vidare.

I fredags var jag på kurs med jobbet. Kommunen hade hyrt in en föredragshållare som har ett företag som heter Ny Giv. Föredraget hette "Äntligen måndag", ett ganska djärvt uttryck som sätter i gång många tankar. Säkerligen många negativa sådana. Den här damen hade jobbat i många år i finansvärlden, men för åtta år sedan började hon jobba med sin dröm. Hon ville vara med på att motivera människor, få folk att se positivt då sin vardag och innse att man själv besitter kraften som behövs för att förändra sitt liv. Hon pratade om att det du sänder ifrån dig det får du tillbaka. Går man ut genom dörren på morgonen med ett leende på läpparna så ler världen tillbaka till dig. Hon pratade också om att livet är en berg-och dalbana. Det händer saker i allas våra liv som vi inte rår över, som är större än oss själva. I sådana tillfällen kan vi behöva hjälp för att komma oss vidare.

Hon fokuserade på att vi kan inte gå rundt och förvänta oss att det är alla rundt omkring oss som ska se till att vi har det bra. Man har ett STORT ansvar själv. Man kan inte förvänta sig att alla rundt sig ska förändras så att man själv får det bättre. Här måste man innse att man måste börja med att förändra sig själv. Klarar man av det så följer gärna omgivningarna efter.

Jag har ju förut skrivit att vi till tider har det ganska tufft med våran son. Jag har därför börjat läsa en bok skriven av Carolyn Webster-Stratton som heter The incredible years. Det är en mycket handfast och konkret föräldravägledning som jag har mycket nytta av. Det här i kombination med att jag börjar få tillbaka lite energi och livskraft gör att jag hanterar sonen mycket bättre. Det är ju innlysande att det brakar ihop när stubinen är på minus och man är tom. Men jag känner att jag nu börjar tänka på ett annat sätt, jag fokuserar på positivitet, förändring och förbättring på alla plan i mitt liv.


Den här föredragshållaren berättade en episod från sitt liv som jag tycker illustrerar vilken makt egen inställning och fokus på glädje och humor har på oss själva och våra nära rundt oss. Det här är en dam som jag vill tro är i 50-åren, hon är gift och äktenskapet levde sitt eget liv. Livet gick på rutin och det hände inte så mycket nytt och spännande. Hon satt på kontoret och tänkte tillbaka på den första förälskelsen, vilka känslostormar och adrenalinkick hon ständigt upplevde. Så hon bestämde sig för att det här skulle hon göra något med. Hon önskade en förändring och det var ingen idè att vänta på att mannen skulle ta tag i saken. Det här var i november så hon bestämde sig för att göra en annorlunda julkalender det år. Målet var att dom skulle ha en förälskad jul.

Sagt och gjort, 1 december kom och utanför badrummet hängde hon upp ett förstorat kort på henne i baddräkt när hon var ung. 2 december hängdes ett nytt foto upp från ungdomstiden, det här fortsatte i hela december. Det tog ett par tre dagar innan mannen la märke till dom här fotona som hängde runt omkring i huset, men efter hand började han kommentera bilderna. Dom satt på kvällarna och mimrade gamla minnen, dom så g på fotona och mindes känslorna och upplevelserna. Juldagen spenderade dom till sängs, julen hade aldrig varit så het som det året....

Jag känner nu att jag har sett till att få en massa påfyll, jag fortsätter att söka efter mer. Jag ska vidare uppåt, jag ska genomföra dom förändringar som är nödvändiga. Ett steg i taget, sakta framåt, aldrig bakåt och neråt. Min nyfikenhet och livskraft börjar komma tilbaka, jag vill ha mer utav livet. På det sättet kan jag ge mer till mina barn och min sambo. Mina förändringar kommer att leda til att mina omgivningar förändrar sig med mig, vilket kommer till att resultera i att vi alla får det bättre.


På återseende, Kram Annelie:)