Trevlig helg!

Efter en jobbig vecka är det äntligen helg och vädret ska bli bra. Nu har verkligen höstfärgerna kommit fram. Lönnen är underbar, sådan färgkaskad. Ska bege mig ut i skogen i helgen och försöka fota lite, med eller utan barn. Vi får se. Sitter och njuter ett glas vin och slötittar på TV just nu, underbart.

Hoppas att jag kan varva ner i helgen nu. Har varit mycket på jobbet och hemma. Men nu är föräldramötet avklarat, puh! Fast det gick otroligt bra. Var jättebra stämning och vi saknade bara fyra föräldrar så det var bra. Mycket skratt och väldigt positiva kommentarer.

Så nu önskar jag er en underbar helg och hoppas att ni får njuta av den. Det har jag tänkt.

Kram, Annelie

Önskar alla en riktigt bra vecka

Kikar bar in för att önska er alla en riktigt härlig vecka. Själv har jag legat deckad ett par dagar, torsdag och fredag. Lördagen gick åt till att försöka komma ikapp lite här hemma. På söndagen var det fotbollscup i regnväder för alla pengarna. Det började regna när vi cyklade hemifrån, det regnade under hela cupen. När vi kom hem, våta och småfrussna så tittade solen fram. Snart var det blå himmel och hur vackert som helst. Inget att göra åt det.

Idag är jag hemma med två superförkylda barn. Inte så kul att ringa till jobbet och tala om det efter att själv ha varit hemma två dagar innan helgen. Men så är det ju bara och jag får absolut all förståelse från kollegorna och chefen. Så det är inte så illa med det. Men man kan inte låta bli att känna att man blir en belastning. I alla fall tänker jag så.

Imorgon måste jag till jobbet dock. Ska ha föräldramöte på kvällen och vi behöver gå gjenom en del grejor innan så då får sambon vara hemma istället. Om det behövs. Kan inte säga att jag ser fram imot föräldramötet tyvärr. Tycker inte alls om att stå framför folk och prata, men det brukar gå på ett vis ändå. Är fjärde mötet jag håller nu så jag vet ju att det går bra, eller brukar gå bra kanske jag ska säga.





Som sagt, ha en riktigt fin vecka.


Kram Annelie

Hösten är här

I morse när jag åkte till jobbet så var det 4 grader, solen steg upp på en klarblå himmel och luften var helt underbar. Jag har alltid tyckt om hösten, lutar nog åt att det är min favorit. Även om jag känner att jag är beroende av ljuset och att jag blir mycket lättare till sinns när solen skiner än när det är grått och regnigt. Men finns det nåt vackrare än en klar höstdag, dom vackra färgerna på träden och den friska luften? Inte för mig i alla fall.

Var med familjen i skogen i söndags, det var en helt underbar dag. Vi strosade runt i 2 1/2 timme, utan gnäll om trötta ben, att det var tråkigt, att nån ville hem. Det var bara så fridfullt. Höstfärgerna har inte helt kommit än, men det börjar så smått att byta palett ute i naturen. Nästa gång ska jag komma ihåg att ta med mig kameran ut. Har varit dårlig på det i det sista. Men det beror ju också på att jag har bytt ut mina långa promenader mot löpning och träning på gymet.

Det har blivit en livsnödvändighet för mig. Mitt sätt att hålla huvudet ovanför vattenytan och mitt alldeles egna andningshål. Jag försöker att träna 4-5 gånger i veckan. Hur har du tid med det undrar ni säkert. Jag jobbar ju 100%, har två barn. Ett på dagis och ett i 4 klass. Det är läxor, kompisar och fritidsaktiviteter. Sambon driver egen firma och jobbar mycket, också på kvällstid. Det handlar helt enkelt om prioritering. Jag måste just nu sätta min hälsa och mitt välmående högt på listan. Det går helt klart ut över husarbete, samvaro med barnen och sambon, andra sociala aktiviteter. Men så måste det bara vara nu. Så dammråttorna har förökat sig, tvätthögen är konstant och visst plågar det mig. Men det plågar mig mer att må dårligt. När jag är med barnen är jag mer tillfreds och tiden med dem blir mer värdefull och mer harmonisk än när jag mår dårligt.

Visst har jag fortfarande en lång väg att gå men nu känner jag i alla fall att jag är inne på rätt stig. Jag är inte så vilsen och irrar runt överallt, jag kan hålla mig på den vägen jag är på. Såfår vi se vart den bär.

På återseende, kram Annelie

Jag har bestämt mig

Ja, efter att ha funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att ha kvar bloggen. Men det blir fullt och helt på mina premisser (vilket det i och för sig alltid har varit). Jag skriver ett inlägg när andan faller på och så får vi se vart vägen bär.



Tack för dom positiva kommentarer jag fått. Era åsikter har absolut varit med i mina tankar när jag vägt för och emot. Är just nu inne i en svacka igen. Saker och ting verkar ha en tendens att krångla till sig. Jag är väl själv en bidragande orsak till att saker och ting blir som dom blir också. Så märker jag på en gång på humöret och orken när jag inte tar mig tid att träna. Dyker rätt ner i källaren igen. Så nu ska jag ge mig iväg på en dansant Bodyjam timme. Något jag aldrig provat på förut så vi får se hur det går.



På återseende, kram Annelie

I valet och kvalet

Ja här har det inte hänt så mycket på en bra stund, på bloggen menar jag. Kan väl inte säga det samma om livet. Saker och ting händer hela tiden och ekorrhjulet är verkligen igång. Jag jobbar nu 100% efter semestern och det känns. När nu skolan har börjat igen också så rullar det verkligen på. Jag känner att jag inte har helt tid till bloggen och den har verkligen varit nerprioriterad. För det mesta så känns det bra men ibland så saknar jag den väldigt. Har ju inte haft någon läsarstorm här precis, men dem få som har tittat in har betytt mycket för mig. Jag är hemskt ledsen för att jag inte tittar in till er längre heller. Dvs det händer nog att jag kikar in, men jag lämnar inga spår efter mig. Ni har säkert redan gett upp mig och min blogg vilket jag förstår fullt ut.

Min prioritet just nu är barnen, jobbet och hemmet. Försöker också sätta av tid till mig själv i vardagen. Då tränar jag. Känns som ett absolut måste om jag ska klara det här. Så därför måste något ut, tills nu så har det blivit bloggen som har dragit det kortaste strået. Därför är jag i valet och kvalet om jag ska ha bloggen kvar eller inte. Känns vemodigt att lägga ner, den har gett mig så mycket och det mesta av det jag har skrivit känner jag mig inte redo att låta försvinna. Händer att jag själv tittar in och läser det jag skrivit. För att komma ihåg, för att se hur långt ner jag var och hur långt jag kommit trots allt.

Visst händer det än att tårarna kommer och allt känns meningslöst. Fortfarande utan förvarning. Små saker och detaljer runt mig kan vara utlösande. På lördagen var jag och Maja och helghandlade. Hon frågade högt och tydligt inne på butiken om vi inte kunde köpa en ny mormor eftersom hennes var död. Förklarade att det kunde man ju inte, vilket hon tyckte var fruktansvärt orättvist. Hon ville ju ha en mormor, hon behövde en mormor. Jag behöver också en mamma och en mormor till mina barn. Jag tycker också att det är högst orättvist. Men jag kan ju inte göra något åt det. Jag kan varken hjälpa Maja eller mig själv när det gäller det. Så vad gör man? Man biter ihop och går vidare.


Jag har också förlorat min farfar för en tid sen. Ska i begravning på fredag. Han var gammal och dement, han har levt ett långt och gott liv. Så hans bortgång känns mer naturlig. Men självklart så är det också tungt. Inte minst bara det att gå i en begravning igen. Känns som att det kommer alldeles för tätt på. Men en olycka kommer ju sällan ensam, i alla fall inte i min familj.






Ska i alla fall fundera lite till med tanke på hur jag ska göra med bloggen. Den får nog vara kvar ett tag till i alla fall. Så får vi se.



Må så gott allihop, om det är någon som kikar in här fortfarande.



Kram Annelie

Ps. Bilderna är minnen från sommaren. Ds.

Semester

Vi är inne på våran andra semestervecka. Vädret har varit så där, regnat en del. Men det har också bjudits på stunder med lite sol och lagom värme. Skönt. Vi har firat våran Maja som hunnit bli 4 år. Vet inte hur det hände.

Sliter lite med rastlöshet, sambon jobbar och sliter som vanligt. Fast nu hemma hos oss och inte hos andra. Själv så får jag saker gjorda i ryck och napp. Skulle önska att jag visste vad jag letar efter. Känner mig inte riktigt nöjd med nånting. Imorgon åker vi i alla fall på semester i några dagar. Ska äntligen bila runt lite i det här vackra landet. Något jag velat göra i många år, men våra semestrar har ju stort sett gått till att besöka mamma och hjälpa henne med huset och trädgården. Nu skulle jag ge min högra hand för att få tillbaks det.

Hoppas att ni har en finfin sommar:-)

Kram Annelie

Vilken hetta!

Här är det olidligt varmt just nu, 32 grader en liten bris som varken gör till eller från. Man blir svettig bara av att andas. Har varit ut en liten tur och tittat runt i trädgården. Blommorna ser ut att ha klarat sig bra trots värmen. Jag är ute och vattnar varje kväll. I muren har vi planterat en del perenner som blommar till olika tider. Vi fyller ständigt på med nya, tanken är att det ska vara helt fullt med perenner. Längst upp til höger ser ni nyplanterade buskar för i år. Det är upp mot vägen i ena hörnet av tomten. Hoppas att dom tar sig rejält och ger lite mer insynsskydd. Nere till höger skymtar min löjtnantshjärta och två fuxia buskar, tror dom hette så, jag planterat i år. Löjtnantshjärtat kom dit för ett par år sen, fick den gratis på trädgårdssenteret eftersom att den inte såg så mycket ut för världen. Trodde aldrig att den skulle ta sig, men det gjorde den.

Nere till höger har jag planterat två klematis plantor. Hoppas att dom kan slingra sig upp efter muren. Är lite osäker på om dom behöver nån spalje eller nåt att klättra i? I alla fall så ska dom få vita blommor. Blir nog jättefint!

Dom här härliga trädgårdsmöblerna har jag köpt av min väninna Linda. Tycker att dom är jättefina och jag fick tag i kuddat och duk på rea. Så det blev inte alls så dyrt. blir perfekt när vi nästa år ska måla huset rött, förhoppningsvis nästa år....

Avslutar med bilder på barnen från i måndags när vi var på stranden. Varmt, varmt, varmt var det då också. Jag badade faktiskt två gånger, det är inte illa. imorgon åker vi till Borlänge, ska ha urnnedsättning för mamma på fredag. Får se hur det blir.



Önskar en riktigt trevlig helg!



Kram Annelie

PS: Bilderna flyttade på sig när jag publicerade, men det får vara så. Ni fattar nog vilka bilder jag omtalar i texten. DS