onsdag 20 januari 2010

In memorian

Tänk att idag är det ett år sen du lämnade oss mamma. Tiden har gått så fort, samtidigt så har den stått helt stilla. Fortfarande så känns det inte som att det är helt sant. Jag hoppas att du har det bra där du är nu, måste tro att det är så. Vill inte tänka på att du nu är helt borta, du finns någonstans, i någon form.

Härom dagen satt vi vid middagsbordet och pratade om allt mellan himmel och jord, hela familjen. Plötsligt blir Linus tyst och ser sig runt. "Hm, det kändes som att någon stod bakom mig." säger han. Kanske är du här och vakar över oss? Kanske har du nu blivit våran skyddsängel?

Känner idag att jag saknar väldigt att ha en grav jag kan besöka, tända ljus vid och lägga ner blommor. Men så är det ju när man bor långt borta. Men du ska i alla fall veta mamma att jag tänker på dig varje dag. Maja sover med ett kort på dig bredvid sängen och hon pratar ofta om dig. Att hon saknar dig och vill ha dig tillbaka. Det gör vi alla. Idag ska vi tända ljus för dig och minnas dig som den personen du var. Glad och optimistisk, alltid med glimten i ögat och slagfärdiga kommentarer på lur. Alltid upptagen av andras ve och väl alltid redo att hjälpa och finnas till hands. För så minns vi dig mamma, full av liv och glädje. Så minns vi dig.

Vi saknar dig mamma.

Lyssna gärna på den här , Stilla ro och nära med Åsa Jinder. Fantastiskt vacker. Den hade vi i mammas begravnig, sen dess har jag den på min ipod. Jag lyssnar på den när jag inte har det så bra, då kommer alltid tårarna trillande. Känns som att jag då har en stark länk till mamma.

Kram, på återseende?

Annelie

Ps. Tack till er som fortfarande orkar kika in här och lämna små hälsningar till trots för att ni inte får nåt tillbaka. Förlåt, jag har varit en fruktansvärt dårlig bloggvän det sista året. Lovar varken det ena eller det andra för framtiden. Men jag saknar ju bloggandet. Fick inte till att lasta ner några bilder heller, provar kanske lite senare idag. Ds.

10 kommentarer:

Annika sa...

Oj är det verkligen ett helt år sen.... det kan jag inte fatta.... vad tiden går... kan förstå att et känns tungt att inte kunna besöka hennes grav å ofta som du vill.... men du har ju dina minnen kvar hos dig..... ha nu en fin dag med ljus o minnen... jag tänker på Dig....

Kram Annika

Madeleine sa...

Vi får ju massor tillbaka! Det är väl värt väntan att kika in här, för när du väl skriver så är det alltid någonting så klokt! Tänker så på dig och din mamma idag, jag minns henne också som en glad och vänlig person, det lilla jag hann lära känna henne. Så fint med det som Linus kände, kanske var det faktiskt mamma som hälsade på?! Hoppas att dagen inte varit allt för jobbig för dig, utan att du kan ha sett lite ljusglimtar också. Ta hand om dig, kram Madde

Lindas Vita Lantliv sa...

Vad fint skrivet, vännen...tänker på dig!

Kram Linda

Ullis/Leva på landet sa...

Håller med dig att tiden går väldigt fort. Undrar ständigt vart den tar vägen. Så fint du har skrivit om din mamma.

Sköt om dig!
kram Ullis

Mitt liv - Mina drömmar sa...

Tänk att det gått mer än ett år...

Det är ett jättefint inlägg du tillägnar din mamma Annelie, och visst tror jag hon finns där som er lilla skyddsängel!

Stor kram
Annica

Mitt liv - Mina drömmar sa...

En liten utmärkelse från mig till dig, du behöver inte ge den vidare utan jag vill bara visa min uppskattning för din kreativitet!

Kram Annica

Synnøve. sa...

Hej vännen.
Tiden går så fort.
Förstår du saknar din mor.

Det var nog hon som stod bakom Linus. Hennes sätt att tala om han fortfarande finns bland er.

Klart man tittar in till dig. Måste ju se så att allt är bra med dig.

Så tänk inte på det. Du kommer med inlägg när du känner dig upplagd. Så enkelt är det.

Har haft en dålig period jag med. Vi har det alla mellan varven.
Men nu är man på uppått gång igen.

Ha nu en helt underbar helg med familjen Annelie. Vi finns här vi.
Kramen Synnöve.

Synnøve. sa...

Hej min vän.
Såg du besökt mig ganska nyss.
Det gjorde mig så glad.
Hoppas att allt är bra med dig. Det är länge sen nu.

Har saknat dig. varit inne och tittat om du lagt ut något nytt.
Men inte....
Hoppas du snart kommer tillbaka.
Många varma kramar från Synnöve.

Synnøve. sa...

Bara jag som tittar in i natten.
Undrar hur du har det.
Kram.

Madeleine sa...

Hej Annelie!
Känns helt otroligt att ännu ett år har gått sedan sist... kan inte ens sätta mig in i hur det känns för dig, men jag tycker du är duktig och stark hur som helst. Vet att det inte alltid varit lätt, men du kämpar på bra. Vi får höras någon dag, ha det så gott nu! Massor av kramar, Madde!