Jag hade planerat att åka till mamma själv en helg ganska snart. Tänkte ta ledigt torsdag och fredag eller fredag och måndag. På så sätt skulle jag kanske få tid att faktisk göra lite grejor hos mamma. Listan är lång, tiden allt för knapp. Men det är visst lättare sagt än gjort att få till det nu när vardagslivet har kommit igång på högsta växel igen efter sommaren. Det är föräldramöten här och där, möte i skolans föräldraråd, som jag lyckats anmäla mig frivilligt till. Jag har ju INGET annat att göra. Fotbollscuper, handbollscuper med tillhörande kioskvakt eller lottförsäljning eller sekretariattjänst, bullbakning, kakbakning och våffelstekning. Sambon ska jobba kvällar och helger, jobbet ska ha sociala aktiviteter, personalmöten och kurser med mera, med mera.
Pust och stön, jag tror jag blir tokig. Mamma sitter där i sitt hus, hon går ju ingenstans precis. Men jag vet inte hur jag ska få alla ändar att mötas. Har tänkt att jag nog måste skära ned på arbetstiden, men det har chefen sagt nej till. Inte till meg specifikt men generelt, det är så många som jobbar deltid så det är en mardröm och få allt att gå ihop. Jag är ju så lojal att man kan spy av det och tänker alltid på alla andra först. Så jag har inte vågat ta upp det med chefen en gång. Att det är möjligt att vara så feg och självförnekande.....
Ja, ja det var dagens inlägg.
På återseende, Annelie:(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
God kväll!
Ja vad ska man säga...det är ju hemskt så fort och snabbt ekorrhjulet snurrar! Vet hur du menar- man hinner ju inte direkt med sig själv bland allt annat som måste hinnas med i vardagen. Och du skulle dessutom behöva hinna med lilla mamma! Jag förstår att det är jobbigt, även om jag egentligen inte kan sätta mig in i din situation helt. Jag har ju fått känna av det lite nu i sommar med mammas kraschade och nyopererade axel. Har ju varit dit nästan dagligen och fixat massor, dessutom varit taxi i sommar. Men det gör mig inget, för jag vet att det är tillfälligt, för den här gången...! Hennes krämpor är en baggis i sammanhanget, och hade som sagt kunnat vara mycket värre. Tur man inte vet vad som väntar runt hörnet!
Hoppas du hittar tiden att hinna till mamma, prata med chefen- hon kanske förstår trots allt!
Många kramar Madde!
Det är inte lätt alltid när alla vill att man ska räcka till. Vad händer om du förklarar för chefen? Du har nog redan visat att du är lojal tror jag och det här handlar inte om lojalitet. Ibland går vissa saker före helt enkelt.
Kan du inte få lite mindre uppdrag, fick nästan ont i magen av uppräkningen av allt du har i ditt liv.. går det inte att rensa lite och säga tack MEN nej tack.
Vill att du ska må så bra som möjligt och också hinna andas och äta äppelpaj (den ser för himla smarrig ut ska medges).
Ta väl hand om dig!
Kramar från Liv
PS. Om jag låter överbeskyddande så är det bara för att jag vet hur för mkt, lojalitet etc kan påverka livet och åtminstone så mår inte jag bra av det i längden. DS.
Kjære venn=)
Du har mye på dine skuldre nå skjønner jeg. Her må du tenke litt på deg selv . Hva med å prøve å snakke litt med sjefen , forklare situasjonen din . Det må vel i lengden være bedre du går ned i stilling istedenfor kanksje å bli sykemeldt på lang sikt.
Kjenner igjen denne lojalitetssituajsonen. Dette er noe jeg har måttet jobbe masse med. Har hatt vanskelig med å si nei, sette grenser. Men det kommer seg, selv om det er kjempevanskelig.
Håper det vil ordne seg til det beste for deg0) Varm klem Kerstin
Hejsan, när jag läser ditt inlägg känner jag så väl igen mig när ungarna var små. Så många måste man bara var tvungen att fixa och att allt hängde oftast på mig. Hade en man som aldrig var hemma under veckorna. Så klart man blir frustrerad, men med det yrket du har borde ju din chef ha en förståelse tycker man, var rädd om dig, många kramar från Viola
Hej!
Ja, det märks verkligen att det är höst & allt som kommer med, möten & hej & hå... Satt också och tittade för att få en ledig långhelg men det är ju inte bara.
Det krävs träning att våga ta upp saker, men tänk lite att det är faktiskt din chefs uppgift att det inte finns tillräckligt m personal mm. Det är jättelurigt jag vet, men man får försöka vända på det ibland, hmm, svårt att förklara, men du förstår säkert :)
Vet inte hur det funkar i Norge, men det finns inga mamadagar du kan ta ut, om du har kvar några?
Den där pajen såg allt bra mumsig ut :)
Sköt om dig!! Kram!
Åh annelie, jag tycker verkligen du ska ta upp det med chefen igen..få henne att förstå att du inte mår bra i det hektiska liv du nu lever..hon måste ju vara liite mänsklig och förstå tycker man?
Jag menar, hon vill väl inte att du ska springa in i väggen och behöva vara sjukskriven..en chef måste värna om sina anställda och vara lyhörd för om de mår dåligt!
Men jag förstår dig i ditt tänkande att låta andras bästa alltid komma före..men stå på dig denna gång..för din egen skull om inte annat..berätta exakt för henne det du skriver här och hur jobbigt du har det att få allt att gå ihop, tycker jag..säger hon fortf nej är det ingen bra chef...
Lycka till nu, jag finns alltid här om du behöver prata vet du!
Kram Linda
Ingen regel utan undantag, och jag tycker verkligen Du om någon borde kunna få dispens..du har verkligen skäl till att kunna få gå ner i tid (om du fixar det ekonomiskt, det var ju det oxå)
Kram igen!
Förresten, såg bror din på KUP häromdagen med dotter...och hon var ju såå söt..de fikade tillsammans bara de två..och jag kunde inte låta bli att vara glad för hans skull att han även fick ett eget biologiskt barn...om du fattar mig rätt...
Kram nu för tredje ggn...;P
Skicka en kommentar