fredag 28 november 2008
Borddekoration
måndag 24 november 2008
Ett litet tillbakafall igen...
måndag 17 november 2008
Mer shopping och återvändande lust att fixa lite...
Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag skulle på homeparty och att jag hoppades på att göra en del fynd där. Det gjorde jag, kunde ha handlat en hel del. Jag köpte i alla fall ett par glasljusstakar till kubbljus, väldigt vackra.
Bild lånad från Happydesign
Jag kunde heller inte motstå dessa ljusstakar till värmeljus. Nu återstår bara att hitta en passande plats till mina nyförvärv. Har ju inte fått hem dom än så jag hinner tänka lite på det.

onsdag 12 november 2008
Lite shoppingfynd
Här ser ni en lykta jag vann på en nätauktion, min första jag deltagit på faktiskt. Den kostade mig 155 kr med frakt. Ett riktigt fynd tycker jag, har sett liknande lyktor i butikerna och dom ligger på mellan 3-400 kr. Jag har fått lite dilla på lyktor, hittar så många fina. Än så länge har jag lyckats lägga band på mig, vet inte helt vart jag skulle plassera några fler. Mest av allt har jag lust på en att ha ute på trappen. Har sett rundt omkring på bloggarna hur fint och välkomnande många göra det. Vi håller ju på med en ombyggnation av inngångspartiet så det är lite svårt att fiffa upp det lite. Får se vad jag kan få till till 1:a advent dock, då måste jag ha något.
Det var allt för idag, jag ska på homeparty hos en väninna ikväll. Det ska säljas smycken och heminredningsdetaljer. Det ska bli så kul, måste nog ha med mig lite cash i fall att..
måndag 10 november 2008
En härlig helg
Klockan 17.30 satte vi oss i bilen och jag trodde att vi skulle in till centrum här men ack nej, vi fortsatte ut på små krinkelkrok vägar. Till slut var vi framme vid en gammal herrgård.
Här hadde han beställt bord för oss fyra, gissa om jag blev överraskad!Vi intog en mycket delikat middag bestående av helstekt oxfilè, hemlagad bernaisås och potatisgratäng. Jag fick unna mig lyxen att ta ett glas rött till maten. Barnen uppförde sig helt eksemplariskt. Jag var verkligen en stolt mamma den kvällen. En helt underbar känsla då det inte alltid går så bra när vi är ute. Det var två pappor där med sina 5 barn tillsammans, förstod på samtalet att dom var gräsänklingar över helgen. Dom barnen var högt och lågt under hela middagen. Hade jag inte varit så strålande nöjd med hur mina barn betedde sig så hade jag haft fullt upp med att irritera mig över att dom störde våran matro. Gissa om mina barn har fått höra hur trevligt det var att ha dom med på restaurang, sonen sa til slut igår kväll "Ja, Ja mamma, vi har förstått det nu."
Vad fick jag så i födelsedagspresent? Efter den middagen och överraskningen i sig så var jag egentligen nöjd. Inte hade jag önskat mig något speciellt heller, förutom en träningsapparat. Det hade guben fått med sig så när vi kom hem fick jag ett stooort paket som jag direkt förstod vad det innehöll. Min "Abilicia Slider"!
Nu ska dallerlåren bli ett minne blott.... Inte en direkt romantisk gåva, men dock eksakt det jag sagt att jag önskade mig. Jag blev så glad, har redan kört ett litet provpass och det känns ska jag lova. Blir en prefekt avslutning på mina promenader.
Ser att det varit inn många nyfikna på min blogg efter att Linda länkade till min utmaning i sitt inlägg. Lite skvaller och en klassisk
"Jag mötte Lassie" är aldrig fel. Hoppas att ni som tittat in kommer tillbaka.
Hör på den här: Bjørn Eidsvåg, mycket fina texter
På återseende, Kram Annelie:)
fredag 7 november 2008
En utmaning
Nr 1: Jag reste med damlaget i fotboll till Cypern när jag var 16 år. Det var en stoor upplevelse, mycket festing och galna inslag. Två veckor efter att jag kom hem stod det en efterlysning i lokaltidningen: "Annelie 18 år från Borlänge som var på Cypern bla, bla, bla. Kontakta mig Anders från Stockholm, saknar dig....". Den blev snabbt urklippt och undangömd från föräldrarna.
Nr 2: Jag hatar alla former för "pryttlar" som ligger och skräpar överallt. En penna här, nycklar där, papper, övergivna leksaker, bokhyllor som fylls med allt möjligt rafs för att man inte har tid eller ork att lägga det där det hör hemma. Har ibland riktiga utbrott över detta fenomen. Sambon är helt oförstående till detta. Ser inte samma saker som jag.
Nr 3: Jag blir frustrerad när shampoflaskan är tom före balsamflaskan eller omvändt. Ser helst att dom blir tomma samtidigt. Fråga mig inte varför, en fix idè.
Nr 4: Jag hade för många år sedan en romans med en som nu är medlem av det norska kungahuset. Vet idag inte helt vad jag såg hos denna man, men det är lite kul ändå hur livet kan arta sig. Ekstra kul är det ju att denna person ringde mig för att kolla om vi kunde ta upp tråden igen ett par tre veckor innan hans förhållande till medlemmen av kungahuset blev offentligt bekräftat. Är dock glad för att jag valde att bygga vidare på mitt förhållande till min nuvarande sambo.
Nr 5: Jag har alltid sagt att jag ska aldrig jobba på kontor och hålla på att flytta papper från en hög till en annan. Ändå så var det en ekonomi- och administrationsutbildning jag hamnade på på högskolan... Nu låter ett kontorsjobb ganska lockande.
Nr 6: Jag gråter för allt möjligt. Tårarna trillar för romantiska filmer, serier som "Sjukhuset", "Extreme homemakeover", solskenshistorier såväl som trista slut. Jag blir tårögd när jag sitter och pratar om mina barn på föräldrasamtal, till och med när jag har föräldrasamtal med föräldrarna på jobbet om deras barn.
Nr 7: Jag är en liten ensamvarg som har svårt för att knyta nya kontakter. Jag älskar när huset är tyst, ungarna sover och sambon är ute på något för sig själv. Då kurar jag i soffan, dricker the eller ett glas vin, tänder ljus och bara är. Jag är i det stora hela nöjd med min "ensamhet", samtidigt som jag skulle önska att jag var lite mer utåtvänd och soscial. Jag jobbar med saken, men det är inte lätt att släppa folk inpå sig när man blivit rejält sviken efter att ha utlämnat sig helt till någon.
Det där lät ju som att jag inte har några vänner alls och det stämmer ju inte, men jag är ingen person som har ett stort nätverk. Jag har några få väninnor som jag är oerhört tacksam för.
Ja, det var lite om mig. Meningen är ju att man ska skcika vidare till sju stycken, men jag ser att dom jag kunde tänka mig att skicka utmaningen till redan har fått den. Så är det någon som känner sig manad eller förbigådd är det bara att börja skriva.
Det var allt för idag, nu ska jag luta mig tillbaka och ta en liten vil innan man och barn kommer hem för att ta mig ut på födelsedagsfirande. Jag fyller 34 idag har inte fått någonting om eftermiddagens planer.
Ha en strålande helg, Kram Annelie:)
onsdag 5 november 2008
Klättringen uppför har börjat
Nu känner jag att saker och ting börjar att vända, min klättring uppåt har börjat. Jag tar små steg, ett åt gången. Ibland stannar jag till på en liten avsats och vilar.Tillåter mig att andas ut, njuter av utsikten. Men jag halkar inte ner igen, jag fortsätter uppåt. Jag ska komma tillbaka. Det är ingen lätt väg att gå, jag måste göra en del förändringar i mitt liv för att komma vidare.
I fredags var jag på kurs med jobbet. Kommunen hade hyrt in en föredragshållare som har ett företag som heter Ny Giv. Föredraget hette "Äntligen måndag", ett ganska djärvt uttryck som sätter i gång många tankar. Säkerligen många negativa sådana. Den här damen hade jobbat i många år i finansvärlden, men för åtta år sedan började hon jobba med sin dröm. Hon ville vara med på att motivera människor, få folk att se positivt då sin vardag och innse att man själv besitter kraften som behövs för att förändra sitt liv. Hon pratade om att det du sänder ifrån dig det får du tillbaka. Går man ut genom dörren på morgonen med ett leende på läpparna så ler världen tillbaka till dig. Hon pratade också om att livet är en berg-och dalbana. Det händer saker i allas våra liv som vi inte rår över, som är större än oss själva. I sådana tillfällen kan vi behöva hjälp för att komma oss vidare.
Den här föredragshållaren berättade en episod från sitt liv som jag tycker illustrerar vilken makt egen inställning och fokus på glädje och humor har på oss själva och våra nära rundt oss. Det här är en dam som jag vill tro är i 50-åren, hon är gift och äktenskapet levde sitt eget liv. Livet gick på rutin och det hände inte så mycket nytt och spännande. Hon satt på kontoret och tänkte tillbaka på den första förälskelsen, vilka känslostormar och adrenalinkick hon ständigt upplevde. Så hon bestämde sig för att det här skulle hon göra något med. Hon önskade en förändring och det var ingen idè att vänta på att mannen skulle ta tag i saken. Det här var i november så hon bestämde sig för att göra en annorlunda julkalender det år. Målet var att dom skulle ha en förälskad jul.
Sagt och gjort, 1 december kom och utanför badrummet hängde hon upp ett förstorat kort på henne i baddräkt när hon var ung. 2 december hängdes ett nytt foto upp från ungdomstiden, det här fortsatte i hela december. Det tog ett par tre dagar innan mannen la märke till dom här fotona som hängde runt omkring i huset, men efter hand började han kommentera bilderna. Dom satt på kvällarna och mimrade gamla minnen, dom så g på fotona och mindes känslorna och upplevelserna. Juldagen spenderade dom till sängs, julen hade aldrig varit så het som det året....
