Vänta inte tills det är för sent

Dagen idag har varit en ganska bra dag. Jag har varit hemma och donat hela dagen. Tagit ting i mitt eget tempo, inte stressat och jag har klarat av att hålla tankarna på mamma lite på avstånd. Mycket tack vare min Ipod, älskar att gå runt här hemma och fixa mens jag hör på musik och drömmer mig bort. Hela nedervåningen har sett ut som ett enda kaos i flera dagar. Dammtussarna har virvlat runt fötterna och tidnings / pappers och magasin högarna har växt och levt sitt eget liv.

I lördags var jag och sambon ut, vi åt en god tre-rätters middag. puh vad mätt jag blev. Startade med en öl mens vi väntade på maten. Vi beställde en flaska vin, men kyparen missförstog och trodde vi skulle ha ett glas var. Detta resulterade i att vi fick två glas pøluss en hel flaska. Härligt tänkte jag, tänkte inte på att jag som regel somnar väldigt gott efter ett par glas vin hemma i soffan.

Efter middagen var vi på stand up show, väldigt roligt. Skrattade så jag fick ont i magen, väldigt välbehövligt kan jag säga. Mens vi satt och såg på showen blev jag serverad ännu en öl, mmmm. Nu var jag verkligen i form, njöt livet och hade det riktigt roligt. När showen var slut hade jag ju ingen lust att springa till tåget för att åka hem på en gång. Jag menar det är ju inte så ofta som jag och sambon är ute på galej! Sagt och gjort, färden gick vidare till en pub. Här intogs mer öl innan vi båda insåg våran begränsning och satt oss på toget hem. Kom väl i säng i 2-tiden, sov som alltid väldigt oroligt när jag fått lite för mycket innombords. När klockan var 9.30 kunde jag inte sova mer. Men gud så seg jag var, kom snart på att det värsta jag vet är att vara bakfull. Har hellre influensa kan jag säga. Dagen segade sig fram, barnen kom hem i 15-tiden. Fick inte gjort någonting, till middag blev det pizza lämnad på dörren...

Så därför känns det väldigt skönt att jag fått gjort en massa idag. Städat och fått undan lite skrot. Försöker verkligen fokusera på min familj och mig själv, att vi ska ha det bra. Men jag kan inte säga att jag lyckas särskilt bra. Ni ska veta att jag verkligen uppskattar era innerliga och ärliga kommentarer. Det är verkligen en stor hjälp för mig. Min bror ringde nu på eftermiddagen, han och frun hade varit in till mamma idag. Men tyvärr så var hon sämre igen, personalen hade inte fått någon kontakt med henne idag. Hon bara sov. Man hade till och med försökt med smärtstimulans, men utan resultat. Hon reagerade inte på det heller. Man vet inte vad det här innebär än. Jag ska ringa in till läkaren i morgon, får se om jag kan få några svar. Om man nu ska se något positivt i det hela så har man i alla fall inga planer på att skicka hem henne i nuvarande tillstånd.

Allt känns lite overkligt, fast verkligheten hinner väl i kapp mig snart. Har ju planerat att åka till Borlänge sista helgen i januari. Fast så som det utvecklas nu kanske det blir före, vi får se. Känner mig avtrubbad och uppriven på samma gång. Tänkte nu att jag ska ta med mig min nya vän - Ipoden - och gå en liten kvällspromenad.

Hoppas att livet leker med er alla och att ni har fina dagar. Hoppas att ni klarar av att uppskatta det / dom ni har runt er. Jag skulle önska att jag uppskattat min mamma mer, att jag hade pratat mer med henne om mitt liv och saker som berör mig. Jag önskar att jag hade ställt fler frågor, varit mer nyfiken. Jag skulle önska att jag visste mer om vad som berörde mamma, vad hon var tacksam för i sitt liv. Nu lär jag aldrig få några svar. Så jag ber er alla, vänta inte tills det är för sent. Tvätten och städningen finns alltid kvar, den kan man ta sig an i morgon. Använd tiden på nära och kära, det är ju det som livet går ut på. Inte att ha ett superstädat hem som är organiserat i minsta detalj.

På återseende, Kram Annelie//