Ännu en vecka har gått...

Ja, så var ännu en vecka förbi. Jag har nu jobbat 6 veckor sen semestern. Helt ofattbart. Hösten börjar att ta ett fast tag om omgivningarna. I morse var det 6 grader när jag åkte till jobbet. Gråa moln låg tugnt över träden, och regnet kom i "bøtter og spann" - som man säger här i Norge. Det är som engelskans "cats and dogs", har ju helt glömt vad man säger på svenska. Hjälp. Linda kommenterade ju hur min svenska utarmats, norskan skiner igenom. Jag har ju trots allt bott här i 14 1/2 år nu. Jag pratar och skriver flytande norska. Människor jag möter anar inte att jag är svensk. När jag berättar tror dom att jag är uppväxt här, men det stämmer ju inte heller.


Jag tycker att det är lite obehagligt att mitt modersmål tunnas ut, jag vill ju hålla kvar svenskan. Vi pratar ju svenska hemma, det är helt onaturligt för mig att prata norska med mina barn. Äldsta sonen på 8 gör som jag, han ställer om sig efter omgivningarna. När han har kompisar på besök pratar han norska med dom, pratar han med oss så går det på svenska. Men jag hör att han har mycket av det norska, sjungande tonfallet. Det där är lite lustigt, vi svenskar tycker att norrmän "sjunger" när dom pratar. Det samma tycker dom om oss. Har ännu till godo att möta en norrman som inte sagt att han / hon tycker att svenskan är så vacker. Förstår inte helt vad dom menar, i alla fall inte när jag hör bräkigt, brett Borlängemål på TV. Det låter inte vidare sjungande, för att säga det mildt. Men det är ju så man / vi pratar som är från Borlänge, jag gör det ju själv ibland. Menar absolut inte att stöta någon, jag är stollt över att vara från Borlänge. Det finns så många vackra platser och underbara människor där.

Snyft, snyft, nu fick jag riktigt mycket hemlängtan. Men det ser ut som att jag ska kunna ta mig hemöver om inte så länge. Måste bara få ett par detaljer att falla på plats på jobbet först. Då ska jag faktiskt åka till mamma alldeles själv. Kan inte komma ihåg när jag gjorde det sist. Men det blir inte bara ett roligt besök, har en del jobbiga tråkigheter att ta itu med. Det känns inte så bra men det måste bara göras. Det är bara att bita i det sura äpplet....

Nu ska jag krypa upp i soffan med mina barn och ha en riktig myskväll. Jag och sonen ska se på den norska upplagan av Melodifestivalen junior. Han är en stor fan av sånt. Så vi har inhandlat lite fredagsmys, som lillasyster som snart ska sova har fått tjuvstartat på. Hon måste få lite hon också. Ha en riktigt trevlig fredagskväll!

På återseende, Annelie:)