Massor av ideer - ingen energi

Börjar med att stolt visa fram en award jag fått av min väninna Linda. Jag blir så glad när någon uppskattar det jag försöker att göra. Bara det att någon tar sig tid att läsa det jag knotar ner känns som en stor ära. Ska försöka skriva mer om min mamma och hennes sjukdom senare, men det är svårt att sätta ord på det jag känner och upplever. Samtidigt så är det tidkrävande och en smula utmattande att vränga ut sitt inre. I alla fall för mig som är så fruktansvärt dålig på det. Skulle önska att jag var lika utåtvänd och väl artikulerad som Linda. Det är en förnöjelse att titta in hos henne. Hon skriver med en stor dos ärlighet och öppenhet, en fin mix av allvar, humor om vardagens små glädjeämnen och sorger.


Jag fullkomligen sprutar ut ideer på saker och ting som jag vill fixa med här hemma. Inspirationen hittar jag runt omkring på olika bloggar, i inredningstidningar och i butiker. Ett fåtal saker kommer jag på helt av mig själv.

Men vad tar man sig då till när varken tid, ork eller pengarna räcker till? Jag blir så frustrerad och rastlös. Idag kom jag över två favorittidningar som inte alltid är så lätta att få tag i här i Norge. Tror dock att jag hittat ett ställe som alltid har dom inne. Jippi!



Hittade en bild som exakt visar hur jag i mitt lilla huvud har föreställt mig att vårat matrum ska se ut när vi bygger ut det. Problemet är bara att det ligger en hel hög med prosjekt före i kön. Nu vill jag ju bara få det så här underbart fint. Tålamod min vän, tålamod....


Hittade en gammal mjölkkanna i källaren som jag inte visste att vi hadde. Är nu på jakt efter någon fin blomma att ha i den. Har finkammat alla blomsteraffärer i närheten utan att fastna för något. Är det någon som har en ide på vad som skulle passa? Tar gärna emot lite tips. Har placerat kannan på pottskåpet som väntar på att bli målat. På bilden kan man också se husets skräck, en gammal ved / parafin ugn som är fruktansvärt ful, brun och hemsk. Här ska det så småningom komma en vacker, vit öppen spis. Ännu ett prosjekt för framtiden.

En bild på mig när jag var 4-5 år, pappa tog massor av kort på oss och framkallade själv i mörkrummet. Mycket fina svartvita foton. Håller på att samla på mig när jag är hos mamma. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dom än, men man kommer väl på nåt.

Jag har ärvt en gammal symaskin av farfar, den är brun och sliten men ändå dekorativ tycker jag. Går i valets kvalor om den ska målas eller inte, såg att det var någon annan som gjort det. Kommer inte ihåg vilken blogg jag var inne på. Skrivmaskinen är också arvegods från farfar.

Nu är det nog dags att krypa ner i slafen, dottern har feber och hon brukar inte sova så gott då. Så det blir väl att man måste upp och trösta och titta till henne några gånger under natten. Sambon är ute ikväll så det är nog ingen hjälp att få där. Det händer ju inte så ofta så jag klagar inte. Ha en underbar natt.

På återseende, Annelie:)

Ett STORT tack!

Tusen, tusen tack till er som har kommenterat på mitt inlägg om mamma och hennes sjukdom. Det värmer verkligen att det finns människor som bryr sig. Jag har aldrig varit speciell bra på att dela med mig när det gäller livets motgångar. Jag samlar på mig och samlar på mig, till slut blir det fullt, och det går tyvärr ut över mina närmaste. Jag blir sur, grinig och en plåga att umgås med. Känner att det lilla jag skrev hjälpte mer än jag trodde. Så jag ska försöka att fortsätta med det, även om tiden inte räcker till helt. Samtidigt har jag ju fått sträng besked om att jag måste ge utlopp för mina känslor och bekymmer, så det är ju en prioriteringssak. Men det är inte lätt att sätta sig själv först i kön, det ska vara sagt. Återigen, tack så hemskt mycket för att ni tar er tid att läsa och kommentera!

Tänkte nu hoppa över till något helt annat, planen var ju att jag skulle få in lite inredning här också. Tyvärr så har vi allt för många prosjekt på gång så det finns inte så mycket att visa. Men barnens rum är i alla fall färdiga. Så idag bjuder jag på lite bilder från min dotters rum. Hon är 3 år och är jättestolt över sitt nya rum.

Här ser ni sängen som hennes pappa har byggt, med koja under. Alla barns dröm, i alla fall när man är 3 år. I hyllorna ställs diverse leksaker och mjukdjur på utställning.

Det här är en gammal korgstol som jag fått av mamma, den har alltid funnits i mitt barndomshem i hallen. Mamma har nu ingen plats för den eftersom hon måste kunna ta sig fram med rullstolen. Kan inte bestämma mig för om jag ska måla den vit eller inte. Filten som ligger i har min farmor virkat. Tycker att den är väldigt dekorativ.

Här är ett broderi som min mormor gjort, föreställer "Bä, bä lilla lamm". Den måste vi sjunga varje kväll när hon ska sova

Det här är en gammal Ikea byrå som jag målat vit och satt på nya rosa knottar på. Man kan ju inte undvika rosa helt när man har en liten prinsessa....

Här ser ni en gammal vagga som min mormor sov i när hon var liten, tror att det är mormors bror som har gjort den. Efter mormor så sov mamma och hennes bror i den, jag och min bror sov i den. Så mina två barn, men innan dom sov i den fick vi en möbelsnickare att fixa till den lite och måla den. Han målade då på en bild av Nalle Puh. Nu mer fungerar den som docksäng.

Det var allt för denna gång!

På återseende, Annelie

Min Mamma har MS...

Min mamma är 61 år och lider av MS. Hon fick diagnosen våren 2001, men har i eftertid förstått att hon har haft sjukdomen i väldigt lång tid. Dom flesta som har MS blir diagnostiserade när dom är mellan 20 och 40 år.

När mitt första barn såg dagens ljus, den 28 februari år 2000, reste mamma med en väninna till Mexiko. Där var dom på långa fotvandringar, klättrade i underjordiska grottor och gick uppför branta, långa trappor på Inka indianernas tempel.

Idag är min mamma fånge i eget hus, hon är bunden till rullstol. Denna kan hon manövrera inomhus, men hon har inte kraft nog i armarna till att ta sig ut över dörrtröskeln eller att ta sig fram ute. Mammas dagar består i att ta sig upp ur sängen, över i rullstolen,få på sig en tröja och byxorna upp till knäna. Så gör hon sitt toalettbesök, med nöd och näppe. Hemtjänsten kommer så dom hjälper mamma på med byxorna och dukar fram frukost vid köksbordet. Hemtjänsten bäddar sängen och plockar lite i köket. Mamma äter sin frukost i ensamhet, sitter kvar en stund vid bordet och tittar ut genom fönstret. Så rullar hon in i vardagsrummet och sätter på tvn. Resterna efter frukosten står kvar på bordet. Hemtjänsten kommer tillbaka till lunch, värmer hennes mat i micron, sätter fram den på köksbordet efter att ha dukat bort frukosten, som ofta står kvar orörd. Har dom tid stannar dom en liten stund och pratar lite med mamma. Har mamma varit på toa under tiden så får hon återigen hjälp med att få på byxorna som hon sitter med nere vid knäna. Mamma återvänder till tvn, eller bläddrar lite i tidningen och tittar ut genom fönstret.

Vid 17-18 tiden kommer hemtjänsten tillbaka igen, dukar fram mammas kvällsmat, pratar lite och går. Mamma väntar nu på kvällen så hon kan gå och lägga sig, fram till dess är det tvn som hägrar. Nästa dag börjar allt om igen.

Ibland kommer en av grannarna in på fika, som dom själva tar med sig. Mammas färdigheter i köket begränsar sig numer till att med stor möda resa sig upp för att få tag i en kopp i skåpet och fylla med vatten från kranen. Hälften av vattnet har hon spillt ut innan hon tagit sig fram till köksbordet. Hon kan också förse sig med frukt från fruktfatet som står på köksbänken. Hemtjänsten sköter all mammas tvätt, städning - var 14 dag, plockar i och ur diskmaskinen, handlar mat, duschning - 1 gång per vecka mm. Mamma har fått ledsagning 3 timmar i veckan. Detta ska täcka hennes behov av sosciala aktiviteter, läkarbesök, tandläkarbesök, frisör osv.

Som följd av sin MS har mamma två hörapparater, men ändå så hör hon nästan ingenting. Hon blir väldigt fort utmattad om det är för mycket sorl runt henne, så därför vägrar hon sig för att vara ute bland människor. Än värre är dock att hon nästan fullständigt förlorat talförmågan. När hon pratar sluddrar hon väldigt, får inte fram alla ljud och rösten är väldigt svag. Det måste vara helt tyst runt omkring om man ska kunna uppfatta vad hon säger. Ett kort samtal öga mot öga kräver en enorm konsentration från hennes sida så hon blir väldigt trött. Som igen resulterar i otydligare uttal och svagare röst. Sist jag pratade med mamma i telefon var julen 2006.

Min mamma som tidigare var full av liv, fysiskt aktiv dagligen. Som alltid ställde upp för alla runt sig är nu fånge i sitt eget hus - och inte minst fånge i sin egen kropp.

Ta en titt runt dig, var tacksam för det du har. Var tacksam för dom människorna du har runt dig. Man vet aldrig vad framtiden har med sig.

Bloggtorka och allt för liten tid

Nu är det verkligen på tiden att det kommer ett nytt inlägg här. Har haft helt bloggtorka och alldeles för mycket att göra. Har ju börjat jobba igen och då räcker inte tiden till. Samtidigt så vill jag ju så gärna. Har skrivit lite om olika prosjekt jag / vi håller på med här hemma och det går väldigt sakta framåt. Men dock framåt. Jag hade ju hittat ett kanonfint skåp på nätet som jag skulle köpa. Fick mail av personen som sålde det om att skåpet var mitt, så när jag ringde för att bestämma hämtning osv så sa hon att en annan skulle komma och titta på skåpet så hon skulle höra av sig om den här personen inte skulle ha det. Blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga. Så nåt skåp blev det inte. Arg, ledsen och besviken, skåpet hade blivit så fint hemma hos oss. Får leta vidare. Här är ett eksempel på vad jag gjort dom sista dagarna, bakat med mina barn. Jättegott och väldigt mysigt att göra nåt tillsammans.


Sambon har i helgen bytt köksfönstret!!! Det blir så bra, men det är ju lite jobb kvar innan det är klart. Men nu kan jag i alla fall se ut, vilken befrielse och öppna det inte minst. Det gick inte med det gamla. Nu kan jag stå på den sidan av köket när jag lagar mat, och se ut genom fönstret mens jag donar, i stället för att stå och se in i väggen på andra sidan. Här kommer lite bilder på köket.

Mina övriga målningsprosjekt har stannat av lite så det dröjer en stund innan ni får se nåt resultat, hoppas ni orkar vänta. Saker och ting tar gärna lite längre tid än jag tänkt mig från början. Här ser ni mitt gamla pottskåp som jag tänkte måla, det är från morfars mamma tror jag. Morfar föddes 1905, så skåpet är nog från mitten / slutet av 1800-talet skulle jag tro. Tror dock att tvättfatet, kannan och pottan är av nyare årgång.

Det får bli allt för denna gång, nu ska jag se på Tyst vittne som visst börjat för en stund sedan. Ska tända ljus och mysa till det i soffkroken med sambon. På återseende!

En fantastiskt gripande bok!

Har precis läst färdigt en mycket bra bok, skriven av Mustafa Can, Tätt intill dagarna. Han är född i Kurdistan, men utvandrade till Sverige på 70-talet. Han är författare och journalist och skriver om sin sjuka mor, hennes resa in i döden och hur han och hans syskon själva vårdade henne i hemmet helt till slutet. Han var sommarpratare på Sveriges Radio 2003, och berättade då om sin mor och hennes liv. Han upptäcker att han egentligen inte känt sin mor, han undrar över hennes innersta tankar. Varför hon så fullständigt gett upp sig själv och sina drömmar för att vara där för sina barn och sin man. Han pratar hur man efter att ha burit fram ett barn, gått genom födselens våndor, hållt barnet i sina armar, älskat det, sett livet rinna ut, begravt sitt barn med sina bara händer. Burit fram ett barn till, gått genom födselens våndor, hållt barnet i sina armar, älskat det, sett livet rinna ut, begravt ännu ett barn med sina bara händer, han skriver om hur kan en människa klara av att göra detta sju gånger? Hur kan man hitta kraft att leva vidare, att föda sju barn till, finnas där i vått och torrt? Hur orkar en människa med det?

Det här är en bok jag varmt rekomenderar, det är en otroligt gripande bok som väckt många tankar och funderingar hos mig. Den är så stark att jeg flera gånger var tvungen att lägga den ifrån mig, svårt att läsa när tårarna rinner ned för kinderna. Den får en att verkligen stanna upp och värdsätta det lilla man har i livet.

Den fick mig också att tänka lite runt det här med olika kulturer. Han skriver mycket om hur det var för honom och hans syskon att komma till Sverige. Hur olika hans kurdiska värld och hans svenska värld var, och hur han fortfarande strävar med att hitta balans mellan dem två. Jag har ju i många år jobbat i en flerkulturell miljö i Oslo. Dagiset jag var anställd på i 12 år hade så mycket som 14 nationaliteter representerade bland barn och personal vid ett tillfälle. Jag kommer ihåg hur en mor, pakistansk, berättade med stor glädje och med tårar i ögonvrån att hon väntade sitt andra barn. Det första hade hunnit bli 6 år, så dom hade tydligen försökt en bra stund. När hon var 7 månader på väg så förlorade dom barnet, han/hon dog i mors liv. Kommentaren hon fick från läkaren som hade jour var "det spelar väl ingen roll, ni utlänningar får ju så många barn i alla fall, så det är väl bara att försöka igen"! Tänk att bli mött med en sådan människosyn när du går genom ditt livs kris. Det är för mig helt obegripligt att vuxna, högt utbildade människor kan vara så fullständigt arroganta och trångsynta. Jag känner att jag sitter här och blir riktigt upprörd bara av att skriva om det, trots att det är ca 8 år sedan det hände. Jag har många liknande historier att berätta om, men det får kanske bli en annan gång.

Så till något helt annat, jag lyckades ta kort på två rådjur som brukar vandra runt i våran trädgård. Såg dom från dotterns fönster när hon skulle lägga sig, hann faktiskt ner och hämta kameran innan dom försvann. Mysigt med vilda djur så nära, men grannen är nog inte lika glad över att dom gnager på vinbärsbuskarna kan jag tänka mig....

Visar också en bild på vad jag plasserat på piedestalen jag målat, den var ju alldeles tom och ensam sist. Under står en gammal mortel, den väger bly. Har fått den efter min farmor och farfar, saxen är också ganska gammal, vet inte varifrån den kommer, men tror att den också är efter farfar. Fint med gamla saker.

På toppen står en Hortensia som jag fick av min kära sambo, den var otroligt stor och flott när jag fick den. Men sakta vissnade den ena blomman efter den andra, bladen skrumpade ihop och blev bruna. Så jag klippte ner hela blomman, och nu ser det ut som den kommer sig igen. Spännande att se om det kommer blommor också.

Det var allt för denna gång, jag fortsätter med mina målningsprosjekt. Ni får väl se resultatet om inte så länge. Har nog tagit på mig ett prosjekt till, har hittat ett underbart gammalt skåp med vitrindörrar. Ska ringa hon som har det nu när jag är färdig här, så får vi se om det går i box. Problemet är att det är mörkbrunt, så det blir lite jobb med det, men det är det värt. Rapporterar om hur det gått, håll tummarna. Måste ju få guben till att hjälpa mig frakta hem det också.

Min första nomination!

Jag har fått en nomination av min goda väninna Linda, med Lantliv i Lägenhet! Jag blev så glad, kul att någon uppmärksammar det man gör. Om det så är en person eller många. Hon skriver så här i sin motivering: "...nominera den vidare till sju av mina favoriter som jag tycker om som personer, deras fina, nya som gamla bloggar ger mig både glädje och tillfredsställelse på alla plan..." - " Stort & smått - min kära väninna som finns där i vått och torrt, trots egna bekymmer."

Tack så jätte mycket Linda, det värmer verkligen att höra. Tack också för att du gör reklam för min blogg, skriver ju mest för mig själv, men det är ju onekligen kul att någon vill ta del av det man gör och dessutom tar sig tid att kommentera.

Tusen tack till er som gör det, det värmer. Speciellt tack till Madde, kul att tittar in hos mig ibland. Det blir ju som sagt inte så mycket kontakt i vardagen. Norge ligger nog kvar en stund till, så du är varmt välkommen om det skulle passa en gång.

Har ju nu förstått att man ska skicka en sådan här nomination vidare. Jag har dock bestämt mig för att vänta lite med det. Jag är ju som ni vet helt ny den här världen, så jag vill samla på mig lite fler favoriter innan jag skickar den vidare. Hoppas det är OK.

Det blir ett kort inlägg idag, nu väntar mer målning och så lite jobb. Det är ju måndag imorgon igen, så jag har lite att förbereda. Ha en strålande söndagskväll!

Inspirationen flödar

Äntligen så har motivationen och inspirationen börjat flöda. Har länge gått och tänkt och planerat saker som jag har tänkt att göra här hemma. Men när kvällen väl har kommit och huset har fallit i ro, så har jag också fallit i ro. I soffan, framför tvn. Men den sista veckan har jag fått gjort riktigt mycket. Här är en av två tavelramer jag tänkt ska få sig en överhalning med penseln. Resultatet visar jag en annan gång.

Den här byrån och piedestalen blev jag jättenöjd med. Byrån är från IKEA, och var ursprungligen blå. Har tänkt i flera år att jag borde måla den vit, men det har aldrig blivit av. Nu förstår jag inte varför jag inte gjort det tidigare. Har inget att ha på piedestalen än, men det lär inte dröja så länge innan jag inhandlat nåt.

Så till köket, vi ska byta fönster i hela huset. Dem flesta är köpt in och står på terassen, men det saknas tid för att få allt gjort. Vi håller också på med flera andra prosjekt i huset, invändigt och utvändigt. Så allt hänger liksom ihop med nåt annat. Kan inte göra ditt, förrän vi gjort datt osv. Eftersom vi ska byta fönster, och dom vi ska sätta in är mindre än nuvarande, så har jag avväntat med att köpa nya gardiner. Men nu var jag såååå trött på mina gamla julgardiner, som det egentligen är, och jag hittade precis det jag letat efter på Åhlèns. Så då slog jag till. Visar före och efter bilder.

Fönstret som är över köksbänken ser verkligen hemskt ut, massor av dugg mellan glasen så man ser nästan inte ut. Ingen idè att ens försöka tvätta rent det. Så när jag kom hem med nya gardiner, och höll på att ta ner dom gamla så fick min sambo se hur hemskt det såg ut. Han erbjöd sig då att byta fönstret under helgen, fastän han planerat att göra nåt annat. Jag blev självklart hemskt glad. Nu visade det sig att regnet öste ner stora delar av dagen idag, så jag hoppas han får gjort det imorgon. Visar bilder på det en annan gång, då jag har tappat bort dom 3 gånger nu.

En bild över matbordet och ett av fönstren i köket, passade på att möblera om lite också. Det här åt vi till middag i dag. Helt underbart, finns det nåt bättre än räkor och vitt vin?

Jag är nöjd så långt med det jag hunnit med under helgen, imorgon blir det storstädning på sonens rum, med lite målning mellan varven. Han har lego liggandes över precis hela rummet, måste en jätteröjning till. Hoppas ni haft en finfin helg. Tack så hemskt mycket till er som kommenterat och uppmuntrat på mitt förra inlägg, det värmer verkligen. Känns jätteskönt att få släppa ut lite ånga, borde gjort det för länge sen om allt möjligt. Nu är jag i alla fall på väg, det här gör jag ju för min skull.