Julstress och utmaning

Nu känner jag verkligen i både kropp och sinne att julen närmar sig. Jag är inte färdig med julklapparna, ska försöka få iväg julkorten idag. Ja, jag vet, jag är väldigt sent ute. Som vanligt får jag väl tillägga. Ska fixa färdigt julklapparna till mina kollegor på jobbet som har stått på som bara den hela hösten mens jag har varit sjukskriven.

Vi hade jullunch på jobbet förra veckan och då bakade jag saffranslängder som var fyllda med vit choklad. Det gick verkligen hem så jag tänkte att mina underbara arbetskamrater skule få en saffranslängd var till jul. Jag har också köpt julte och gjort tvålar som jag packat in lite fint. Det är dom väl värda.

Här ovan ser ni tvålarna färdig inpackade, köpte et tvålset på panduro. Jag har aldrig gjort tvål själv förut men har hört om många andra som har gjort det och alla säger att det är så enkelt. Ja, enkelt... Jag måste ha tummen mitt i handen när det gäller sånt, tror jag smälte om tvålen 3 gånger innan det blev dugandes. Paketen blev ju i alla fall fina, innehållet luktar ju gott även om det inte blev så estetiskt vackert. Den här gången får utsidan räknas mer än insidan, och inte minst tanken som ligger bakom.

Jag känner att jag bekymrar mig ganska mycket för att vi ska till mamma och fira jul. Känner redan nu att jag kommer att vara på helspänn, hon har inte varit så bra den sista tiden. Förra veckan blev hon inlagd i Falun för att benen hade svällt upp så väldigt att hon inte fick byxorna längre upp än till knäna. Hon låg inne tre dagar och dom tog en massa prover, men kunde bara konstatera att hon sitter för mycket och har så gjort i allt för lång tid. Hon måste ligga och vila mer under dagen så hon får sträcka ut benen. På så sätt ska man förhoppningsvis få igång blodcirkulationen lite bättre. Hon är nu helt lila på benen, från låren och ner i tårna. Man har sagt att hon i värsta fall kan råka ut för kallbrand, då måste man amputera bägge benen. Man har ju läst och hört om människor som måste amputera och visst går det in på en, men det blir något helt annat när det plötsligt gäller någon som står dig nära. Jag vet inte hur man hanterar en sån sak.

Så över till något annat. Jag har fått en utmaning av Jojo med bloggen Rödluvans vita vardag och en av Annica med bloggen Galen i inredning. Utmaningen från Jojo lyder:

Berätta 7 saker om dig själv alldagliga som knasiga. Utmana 7 stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

1. Jag är en riktig kaffekärring, dricker nog 8-10 koppar kaffe varje dag. Kan jag däribland smyga in en dubbel caffe latte så är lyckan gjord.

2. Jag är om så många andra ständigt på "jakt" efter idealvikten. Har inte kommit dit än men beach 2009 har inte startat än...

3. Jag ÄLSKAR choklad, hmm kanske det har ett samband med punkt 2?

4. Jag blir fruktansvärt grinig och otrevlig om jag är hungrig. Mamma har berättat att vi inte kunde göra någonting runt klockan 12 på dagen när jag var liten, för då var jag tvungen att få mat. Allt annat fick vänta annars blev inte jag så trevlig att ha med och göra. Det hänger i än idag.

5. Tycker att kjolar och klänningar är så fina, men använder det aldrig själv. När jag gick i åttan så köpte jag mig en jätte fin marinblå kjol som slutade alldeles ovanför knäna, till det hade jag en långärmad topp som var vit och blårandig. Jag tyckte att jag var så fin. Första rasten satt ett gäng vid skåpen, däribland min så kallade bästis, jag gick förbi och plötsligt spred sig ett fnissande utan like sig. Jag vände mig om och då satt min "bästis" med uppblåsta kinder och formade händerna som runt en stock, pekade på mina vader och skrattade. Sen dess har jag inte använt kjol, klänning eller shorts annat än när jag varit på semester då jag har varit säker på att inte träffa någon jag känner. Ganska larvigt egentligen men det är otroligt vad ungdommar kan vara elaka mot varandra.

6. Jag älskar att laga mat men är för tiden så oinspirerad och har så dål7ig matlust att ingenting känns speciellt kul att laga.

7: Jag är en ganska tillbakadragen och innestängd person, men jag jobbar med det varje dag och jag tycker att jag har kommit en bit på väg sen tonåren... Bara man lär känna mig så är jag ju riktigt trevlig och väldigt omtänksam. Jag behöver bara lite tid.

Ja, det var lite av varje om mig. Blev kanske lite negativt men det speglar nog mitt humör idag. Ni får ta det som det är. Vill bara tillägga att jag utåt sett inte är så dyster som det kanske ser ut som här. Jag uppfattas som en väldigt glad och positiv person, det kommer av att jag inte delar mina negativa och jobbiga saker med dom runt mig. Det gör jag bara här, på bloggen. Usch vad kompliserat och krångligt det blev. Hoppa över det och se framåt....

Jag skickar den här utmaningen vidare till den som känner sig manad och som inte redan har fått den.

Den andra utmaningen ser jag att jag nog får vänta med, förlåt Annica. Hoppas att du känner dig lite bättre idag Annica! Det blev ett långt inlägg idag och jag har ju lite annat som skulle göras också. Men jag ska ta den innan vi åker till mamma på lördag.

Hoppas att ni har en fin dag!

På återseende, Kram Annelie