Små saker att glädja sig åt

Jag har precis kommit hem efter min nästan dagliga skogspromenad. Vi har ett härligt höstväder här, solen skiner från en klarblå himmel, det blåser en lätt frisk vind. Luften är frisk och klar, den har idag gett mig energi. En liten knuff där bak som jag så väl behöver. Jag är rödrosig på kinderna och jag känner att idag lever jag.

Helgen har varit sådär, började med att jag var på besök på jobbet på fredagen. Det var ju som känt FN-dagen och vi har då en årlig tradition med att ha höstutställning. Barnen förbereder två produkter, en tavla, en lykta, collage - you name it - som vi arrangerar en utställning av. Först har vi en högtidlig öppningsceremoni med band som klipps med sax som ligger på en silkkudde. Det hålls ett fint och högtidligt tal innan alla barn och vuxna får lov att gå in och se på konstutställningen. På eftermiddagen bjuds föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, fastrar och morbröder på kaffe och kaka. Dom får lov att se på utställningen med barna sina som stolt visar fram vad dom gjort. Så får föräldrarna lov att köpa konstverket, vilket självklart är frivilligt, för 20 kr stycket. Pengarna vi får skickar vi till ett senter för gatubarn och kvinnor i Kenya. En av personalen har jobbat där i ett år så hon har med sig massa diabilder, bruksföremål, kläder och annat från Kenya som hon visar fram. Vi har det här som tema i en månad innan själva FN-dagen. Som regel får vi in ca 4000 kr som skickas till det här sentret. Vi får alltid ett tackbrev tillbaka där vi får veta vad pengarna gått till. Mycket uppskattat hos alla.

Fastän jag bara hade tänkt titta förbi en liten stund så blev jag kvar i 4 timmar. Så var det rätt iväg och hämta L på skolan, för att så åka på föräldrakaffe på Ms dagis. Vi var färdiga där ca 16.30, L skulle på fotbollsträning kl 17 och så på övernattning. När klockan var 18.30 insåg jag att jag glömt att äta under dagen, kaffe och chokladkaka är inte klassat som mat tror jag. Var då ganska utmattad. Lördagen flöt på som vanligt, handling och en massa göromål hemma. Söndagen likaså, tog mig för att besöka en väninna som bor ett par gator bort. Det var längesen, blir liksom aldrig av fast vi bor så nära. Hon har 4 barn i ålder 2-14, så hon har ju minst sagt fullt upp hela tiden. Vi fick i alla fall en liten pratstund över huvudena på barnen med ständiga avbrott från tre små som ville ha massor av uppmärksamhet... Även om besöket var trevligt och efterlängtat så är det sånt som tömmer mig för krafter, var därför ganska trött när vi kom hem.



Men tillbaka till dagen idag, min lilla promenad idag gav mig som sagt en knuff där bak. Efter helgens stormvindar var träden i skogen ganska kala, solljuset trängde fram mellan grenarna och kom åt på ställen som tidigare varit gömda. Jag försökte borsta av mig lite saker som hindrat solljuset att nå in till mitt innersta också. Jag plockade fram en massa saker som jag kan glädjas åt, vara tacksam för. Det finns ju massor, men det är så lätt att det trista, svåra och jobbiga tar överhanden. Jag är tacksam för att jag är frisk, ja jag är ju det. Jag är tacksam för att mina barn är friska. Jag tänker på hur välsignade vi är med tanke på att våran situation kunde ha varit en helt annan. Det ska jag skriva om en annan gång. Jag är tacksam för att jag har kollegor som stöttar och förstår mig. Jag är tacksam för att jag kan sitta i soffan med en varm filt runt mig, en kopp the på bordet och bara vara.

Den här veckan ska jag prova på att jobba lite, vi har något som kallas aktiv sjukskrivning här. Det betyder att man i samarbete med arbetsgivaren och läkaren kommer överens om när man ska jobba, vad man ska göra på jobbet och hur mycket man ska jobba. Jag ska prova på två halva dagar i två veckor. Den här veckan har vi dock planeringsdag på fredag. Alla som är anställda innom barnomsorgen i kommunen ska då på en inspirationskurs med en inhyrd föredragshållare. Föredraget heter "Hurra, det är måndag". Så då ska jag bli med på det, ska bli spännade. Nu ska jag se till att använda lite av den energi som kom över mig idag, med måtta dock.

På återseende, Annelie