Bilder lånade från Scandinavian Stock Photo
Igår var vi på en lokal restaurang för att avnjuta en god söndagsmiddag. Mitt under middagen ringer min mobil, det er mammas kusins fru som ringer. Dom bor alldeles vid mamma och brukar vara hem till henne med mat eller fika ibland. Jag tycker att det är jättebra att dom tar sig tid till det. Hon brukar också massera mammas ben som till tider är helt blålila på grund av för dårlig blodcirkulation. Det är ju helt fantastiskt att hon gör det.
Men när hon gör sig bryet med att ringa är det som regel inte goda nyheter. Hon berättar att dom är på besök hos mamma med äppelkaka. Men mamma äter inget och är tydligen i ganska dårlig form. Jag försöker få veta lite mer om vad som är problemet, men får beskjed om att det inte är något akut. Så säger hon att anledning till att hon ringer är att hon vill köpa en gammal moped som står hemma hos mamma. Det är en veteranmoped som tillhörde pappa, och den har inte varit körbar på säkert 25 år. Men den är väldigt fin och en entusiast skulle säkert sätta stor pris på den. Den här människan är dock ingen entusiast, utan en som ser sitt snitt att göra en billig affär. Alla släkter har väl sina rariteter och den här människan och hennes man, mammas kusin, är min släkts utskott. Missförstå mig inte, dom skulle inte göra en fluga förnär, världens snällaste, men bara så oerhört speciella.
Kände när vi lagt på att jag blev riktigt irriterad, vad skulle jag göra med informationen om att mamma var dårlig. Hon har varit ganska pigg en stund, men nu var hon tydligen sämre igen. VARFÖR ringde hon till mig och berättade det? Jag kan inte göra något som helst åt situationen. Jag kan inte ringa och prata med mamma, jag kan inte åka dit och kolla läget. Hela middagen blev förstörd för min del.
Så idag var jag själv på väg till läkaren när mobilen ringer igen, den här gången var det arbetsteraputen som gjort utredningen om personlig assistent till mamma. Hon hade lovat att ringa när hon kommit till en konklution. När jag var hem till mamma sist så kom två från kommunen för att göra en ADL-utredning på mamma. Dom hade med sig ett schema som dom skulle gå igenom. Här var frågor om allt från personlig hygien till hur tvättning av kläder klaras av. Milt sagt kan jag väl säga att det var tur att jag var med, mamma sa att hon klarade av väldigt många saker som jag inte sett henne göra på 1 1/2 år. Kan här nämna att hon påstod att hon klarar av all påklädning själv, också byxor och strumpor. Jag satt bredvid och skakade på huvudet, hon sa att hon kan tvätta kläder, jag skakade på huvudet. Hon kunde tillbereda en kall måltid med allt vad det innebär. Ta fram t.ex yoghurt ur kylskåpet, ta ner en skål från skåpet, hälla upp yoghurt, sätta skålen på bordet, ta fram saker till att bre en smörgås. Jag skakade på huvudet till den grad att jag nästan pådrog mig whiplash.
Till slut gjorde dom en kort kognitiv test på mamma, en enkel test som sa oerhört mycket. Mamma skulle svara på vilken dag det var, visste inte, vilken månad det var, visste inte, vilket år det var - svarade 2007, vilken årstid det var - tittade ut genom fönstret och konstaterade höst. Vidare fick hon höra tre ord som hon skulle repetera, penna, tandborste och glas. Hon repeterade direkt, fick så svara på tre frågor till och blev så ombedd om att repetera dom tre orden. Hade ingen aning om vilka det var. Till slut skulle hon lösa ett matteproblem, hon fick beskjed om att dra ifrån 7 ifrån 100, så 7 från det talet igen och sju från det talet igen helt till man sa stopp. Har du förstått uppgiften? Nej, samma information igen och igen, samma fråga - Har du förstått uppgiften? Nej. Till slut blev hon bedd om att dra ifrån 7 från 100, har du förstått uppgiften Nej..... Testen hade ett par moment till, men det här var det som fastnade hos mig.
Arbetsterapeuten konstaterade att hon var tvungen att göra ett hembesök för att se hur mamma fungerar. Hon åkte dit tidigt en morgon efter att jag åkt hem. Då såg hon ju att mycket av det mamma sagt inte alls stämde, och att mamma behöver hjälp i MYCKET större grad än det hon innser själv. Vidare så berättade hon att hon pratat med hemtjänsten på morgonen idag, och det stämde det jag fick höra igår. Mamma är sämre, kommer sig igen inte upp ur sängen själv, larmar mycket, klarar inte av toabesöken. Så nu har hemtjänsten gjort om sina rutiner, dom kommer alltid dit två stycken på morgonen, nattpatrulljen tittar till henne på natten.
Arbetsterapeuten anmodar om personlig assistans, så ansökan och utredning med resultat sändes idag till LSS. Nu är det väl så att Landstinget Dalarna ska spara enorma summor dom närmaste åren, så bollen stoppas väl där och blir punkterad....
Idag blev det ett långt inlägg, fortsättning följer.
På återseende, Annelie:)
Men när hon gör sig bryet med att ringa är det som regel inte goda nyheter. Hon berättar att dom är på besök hos mamma med äppelkaka. Men mamma äter inget och är tydligen i ganska dårlig form. Jag försöker få veta lite mer om vad som är problemet, men får beskjed om att det inte är något akut. Så säger hon att anledning till att hon ringer är att hon vill köpa en gammal moped som står hemma hos mamma. Det är en veteranmoped som tillhörde pappa, och den har inte varit körbar på säkert 25 år. Men den är väldigt fin och en entusiast skulle säkert sätta stor pris på den. Den här människan är dock ingen entusiast, utan en som ser sitt snitt att göra en billig affär. Alla släkter har väl sina rariteter och den här människan och hennes man, mammas kusin, är min släkts utskott. Missförstå mig inte, dom skulle inte göra en fluga förnär, världens snällaste, men bara så oerhört speciella.
Kände när vi lagt på att jag blev riktigt irriterad, vad skulle jag göra med informationen om att mamma var dårlig. Hon har varit ganska pigg en stund, men nu var hon tydligen sämre igen. VARFÖR ringde hon till mig och berättade det? Jag kan inte göra något som helst åt situationen. Jag kan inte ringa och prata med mamma, jag kan inte åka dit och kolla läget. Hela middagen blev förstörd för min del.
Så idag var jag själv på väg till läkaren när mobilen ringer igen, den här gången var det arbetsteraputen som gjort utredningen om personlig assistent till mamma. Hon hade lovat att ringa när hon kommit till en konklution. När jag var hem till mamma sist så kom två från kommunen för att göra en ADL-utredning på mamma. Dom hade med sig ett schema som dom skulle gå igenom. Här var frågor om allt från personlig hygien till hur tvättning av kläder klaras av. Milt sagt kan jag väl säga att det var tur att jag var med, mamma sa att hon klarade av väldigt många saker som jag inte sett henne göra på 1 1/2 år. Kan här nämna att hon påstod att hon klarar av all påklädning själv, också byxor och strumpor. Jag satt bredvid och skakade på huvudet, hon sa att hon kan tvätta kläder, jag skakade på huvudet. Hon kunde tillbereda en kall måltid med allt vad det innebär. Ta fram t.ex yoghurt ur kylskåpet, ta ner en skål från skåpet, hälla upp yoghurt, sätta skålen på bordet, ta fram saker till att bre en smörgås. Jag skakade på huvudet till den grad att jag nästan pådrog mig whiplash.
Till slut gjorde dom en kort kognitiv test på mamma, en enkel test som sa oerhört mycket. Mamma skulle svara på vilken dag det var, visste inte, vilken månad det var, visste inte, vilket år det var - svarade 2007, vilken årstid det var - tittade ut genom fönstret och konstaterade höst. Vidare fick hon höra tre ord som hon skulle repetera, penna, tandborste och glas. Hon repeterade direkt, fick så svara på tre frågor till och blev så ombedd om att repetera dom tre orden. Hade ingen aning om vilka det var. Till slut skulle hon lösa ett matteproblem, hon fick beskjed om att dra ifrån 7 ifrån 100, så 7 från det talet igen och sju från det talet igen helt till man sa stopp. Har du förstått uppgiften? Nej, samma information igen och igen, samma fråga - Har du förstått uppgiften? Nej. Till slut blev hon bedd om att dra ifrån 7 från 100, har du förstått uppgiften Nej..... Testen hade ett par moment till, men det här var det som fastnade hos mig.
Arbetsterapeuten konstaterade att hon var tvungen att göra ett hembesök för att se hur mamma fungerar. Hon åkte dit tidigt en morgon efter att jag åkt hem. Då såg hon ju att mycket av det mamma sagt inte alls stämde, och att mamma behöver hjälp i MYCKET större grad än det hon innser själv. Vidare så berättade hon att hon pratat med hemtjänsten på morgonen idag, och det stämde det jag fick höra igår. Mamma är sämre, kommer sig igen inte upp ur sängen själv, larmar mycket, klarar inte av toabesöken. Så nu har hemtjänsten gjort om sina rutiner, dom kommer alltid dit två stycken på morgonen, nattpatrulljen tittar till henne på natten.
Arbetsterapeuten anmodar om personlig assistans, så ansökan och utredning med resultat sändes idag till LSS. Nu är det väl så att Landstinget Dalarna ska spara enorma summor dom närmaste åren, så bollen stoppas väl där och blir punkterad....
Idag blev det ett långt inlägg, fortsättning följer.
På återseende, Annelie:)
6 kommentarer:
Hej!
Ja, vad ska man säga...! Det är bedrövligt hur din mamma har det! Låter ju otroligt skönt att bollen nu är kastad, och att det faktiskt hänger på dem nu. Hoppas det kan ge dig lite ro att veta att du inte kan göra mer just nu! Du gör verkligen allt du kan, kom ihåg det! Så typiskt dumt av släkten att ringa och oroa dig. Antagligen tänkte de inte på hur det skulle få dig att må, men det var ju klumpigt. Men de kanske inte har en aning om hur du mår där borta heller...? Låter ju skönt att saker är på väg att hända för din mamma, och de skulle bara våga dra in pengar på såna viktiga saker. Då åker jag själv och lägger mig utanför kommunhuset i Borlänge och protesterar om det behövs!!! Hoppas att det kan få sin lösning snarast, så kanske ditt välmående också kan börja vända till det bättre.
Tänker på dig! Kram Madde
Hei min venn=)
Så bra at ballen er i gang! Men så vanskelig det er når man ikke er i umiddelbar nærhet.
Så ufattelig leit når man skal slappe av og det blir ødelagt av en tlf.
Jeg håper at ting ordner seg til det beste for din mamma og at dte også vil fungere bra for deg=)
En varm klem kerstin
Tycker som de som skrivit tidigare att det är bra att bollen är kastad och att andra lägger märke till det du redan vet. Besparingar eller inte, de måste ta sitt ansvar och göra det som de bör.. vilket jag faktiskt tror kommer att hända.
Hoppas du haft en lugn, vilsam dag och hunnit ligga på soffan och bara vara.
Kramar från Liv (som också kan ta tåget till Borlänge och lägga mig jämns med Madde om inget händer).
Hej goaste vännen.
Gott att se några skrivna ord hos dig igen.
Ser att det händer saker ang din mor. Skönt.
Hoppas det finns plats på tåget för jag gör de sällskap utanför kommunhuset.
Men jag undrar lite över din släkting. Sälj inte mopeden billigt.
Håll i den.
Förstår att dagen blev förstörd när det samtalet kom.
Idag onsdag hoppas jag ialla fall att du får en fin dag med mycket ork.
Skönt att se dig igen.
Storkramen mig.
synne.
Tittade bara in för att önska trevlig helg!
Kram Annica
Ja, det är besvärligt när föräldrarna blir äldre och inte klarar sig själva. Bor man dessutom en bit ifrån så är det inte lättare.
Nu för tiden är det ju, tyvärr, så att de flesta äldre ska bo kvar hemma i sina hem. Att dom sitter där helt ensamma hela dagarna utan annan tillsyn än hemtjänsten när dom kommer och hjälper är det ingen som tänker på. Jag tycker synd om dom som har det så. Visserligen är det många som inte vill flytta till äldreboende men nog har dom det mycket bättre där där dom har tillsyn hela tiden. Så är det frågan om resurser och platser. Det finns ju inte hur många platser som helst. Så då är vi tillbaka där vi började; att många får sitta ensamma i sina hem. Jobbar själv med äldre och jag vet många som tycker det känns tryggt att få flytta in. Och många som får vänta länge på en plats. Ja vi hanterar inte våra äldre så nobelt precis.
Hoppas att din helg blir bra.
Kram Elzie
Skicka en kommentar