Ny vecka - igen

Ja så var det måndag igen. Kan inte fatta att det går så otroligt fort. Ett tag i januari så kändes det som att tiden stod still och att jag aldrig skulle komma vidare. Men som tur är så tog jag fel. Livet travar på som aldrig förr. Kan inte fatta att det redan till helgen är 17 maj. Som ni säkert vet så är det ju Norges nationaldag. En stor folkfest, framförallt för barnen. Så vi behöver inte fundera på vad vi ska göra på söndag.

Livet humpar och går, känner inte att jag är helt mitt "gamla" jag men jag är i alla fall på god väg. Har fortfarande problem med att planera och ha översikt. Jag glömmer vart jag lägger grejor och tar som regel ett par tre vändor in igen när vi ska någonstans för att det är något jag glömt. Fast det har nästan blivit rutin det med nu, det är mycket man kan vänja sig vid. Tur att man är anpassningsbar.

Jag börjar också hitta glädje och ro runt dom saker jag sparat efter mamma. Känner att jag måste bo in dom lite. Hitta vart dom ska stå, vad jag vill ha framme och vad jag vill ha i skåp eller lådor. Jag känner en viss ro när jag ser på dom här sakerna, kanske mamma är med mig på ett vis. Det känns tryggt och gott.

Andra gånger så kommer sorgen igen som vågor som sköljer in över stranden. Det går inte att stoppa och dom kommer med den kraft dom har. Ibland i form av lite vågskvalp och andra gånger med full styrka, fulla av skum och luriga underströmmar. För att så dabba av och ligga spegelblankt igen. Konstigt det där, men det tar ju den tid det tar. För varje våg man tar sig igenom så blir man väl lite starkare, man kommer ett litet simtag vidare.

Önskar er en strålande ny vecka så här i mitten av maj.

På återseende, kram Annelie