1 januari 2009, vi vänder blad och nya möjligheter ligger för våra fötter. Jag startar med blanka ark igen, satsar på att det här året ska bli lite bättre än det vi just lämnat. Jag har haft en bloggpaus, julen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Känner nu att det ska bli skönt att komma in i vanliga rutiner igen. Vardagen är inte så dum ändå, förutsägbar och trygg.
Som ni kanske vet så har vi firat jul hos mamma i Borlänge. Jag hade sett fram imot att komma dit samtidigt som jag oroade mig för vad som komma skulle. Mamma blir alltid alldeles rörd när vi ramlar in i hennes lilla hus alla fyra. Tystheten och ensamheten byts ut med liv, skratt, prat, syskonkärlek med allt som hör till. Huset får liv, tränger undan det tryckande vemodet och väggarnas viskningar om det liv som en gång fanns där. Det känns som att volymen på barnens skratt, prat och krångel har skruvats upp på full styrka. Jag försöker hyscha på barnen, få dom att dämpa sig lite. Men hur ska dom kunna det, dom har en lång bilresa bakom sig. Dom är förväntasfulla inför mötet med mormor, stora förhoppningar och mycket att berätta. Sakta försvinner hoppet och entusiasmen då dom inser att mormor inte heller den här gången hör vad dom så ivrigt vill berätta. När dom igen får ett svar som inte hör ihop med det dom sagt. Resignationen kommer krypande, i alla fall hos äldste man. Minstingen tar i stället itu med att hjälpa till.

Ja, det var början på det nya året för mig. En lång klagosång, men det är skönt att skriva av sig lite. Nu står sonen och hänger över axeln, han ska på övernattning och vill åka NU!





