Stort & Smått

In memorian

2010-01-20T09:28:00.005+01:00

Tänk att idag är det ett år sen du lämnade oss mamma. Tiden har gått så fort, samtidigt så har den stått helt stilla. Fortfarande så känns det inte som att det är helt sant. Jag hoppas att du har det bra där du är nu, måste tro att det är så. Vill inte tänka på att du nu är helt borta, du finns någonstans, i någon form.

Härom dagen satt vi vid middagsbordet och pratade om allt mellan himmel och jord, hela familjen. Plötsligt blir Linus tyst och ser sig runt. "Hm, det kändes som att någon stod bakom mig." säger han. Kanske är du här och vakar över oss? Kanske har du nu blivit våran skyddsängel?

Känner idag att jag saknar väldigt att ha en grav jag kan besöka, tända ljus vid och lägga ner blommor. Men så är det ju när man bor långt borta. Men du ska i alla fall veta mamma att jag tänker på dig varje dag. Maja sover med ett kort på dig bredvid sängen och hon pratar ofta om dig. Att hon saknar dig och vill ha dig tillbaka. Det gör vi alla. Idag ska vi tända ljus för dig och minnas dig som den personen du var. Glad och optimistisk, alltid med glimten i ögat och slagfärdiga kommentarer på lur. Alltid upptagen av andras ve och väl alltid redo att hjälpa och finnas till hands. För så minns vi dig mamma, full av liv och glädje. Så minns vi dig.

Vi saknar dig mamma.

Lyssna gärna på den här , Stilla ro och nära med Åsa Jinder. Fantastiskt vacker. Den hade vi i mammas begravnig, sen dess har jag den på min ipod. Jag lyssnar på den när jag inte har det så bra, då kommer alltid tårarna trillande. Känns som att jag då har en stark länk till mamma.

Kram, på återseende?

Annelie

Ps. Tack till er som fortfarande orkar kika in här och lämna små hälsningar till trots för att ni inte får nåt tillbaka. Förlåt, jag har varit en fruktansvärt dårlig bloggvän det sista året. Lovar varken det ena eller det andra för framtiden. Men jag saknar ju bloggandet. Fick inte till att lasta ner några bilder heller, provar kanske lite senare idag. Ds.

Trevlig helg!

2009-09-25T20:12:00.004+02:00

Efter en jobbig vecka är det äntligen helg och vädret ska bli bra. Nu har verkligen höstfärgerna kommit fram. Lönnen är underbar, sådan färgkaskad. Ska bege mig ut i skogen i helgen och försöka fota lite, med eller utan barn. Vi får se. Sitter och njuter ett glas vin och slötittar på TV just nu, underbart.

Hoppas att jag kan varva ner i helgen nu. Har varit mycket på jobbet och hemma. Men nu är föräldramötet avklarat, puh! Fast det gick otroligt bra. Var jättebra stämning och vi saknade bara fyra föräldrar så det var bra. Mycket skratt och väldigt positiva kommentarer.

Så nu önskar jag er en underbar helg och hoppas att ni får njuta av den. Det har jag tänkt.

Kram, Annelie

Önskar alla en riktigt bra vecka

2009-09-21T16:04:00.003+02:00

Kikar bar in för att önska er alla en riktigt härlig vecka. Själv har jag legat deckad ett par dagar, torsdag och fredag. Lördagen gick åt till att försöka komma ikapp lite här hemma. På söndagen var det fotbollscup i regnväder för alla pengarna. Det började regna när vi cyklade hemifrån, det regnade under hela cupen. När vi kom hem, våta och småfrussna så tittade solen fram. Snart var det blå himmel och hur vackert som helst. Inget att göra åt det.

Idag är jag hemma med två superförkylda barn. Inte så kul att ringa till jobbet och tala om det efter att själv ha varit hemma två dagar innan helgen. Men så är det ju bara och jag får absolut all förståelse från kollegorna och chefen. Så det är inte så illa med det. Men man kan inte låta bli att känna att man blir en belastning. I alla fall tänker jag så.

Imorgon måste jag till jobbet dock. Ska ha föräldramöte på kvällen och vi behöver gå gjenom en del grejor innan så då får sambon vara hemma istället. Om det behövs. Kan inte säga att jag ser fram imot föräldramötet tyvärr. Tycker inte alls om att stå framför folk och prata, men det brukar gå på ett vis ändå. Är fjärde mötet jag håller nu så jag vet ju att det går bra, eller brukar gå bra kanske jag ska säga.

Som sagt, ha en riktigt fin vecka.

Kram Annelie

Hösten är här

2009-09-15T17:36:00.004+02:00

I morse när jag åkte till jobbet så var det 4 grader, solen steg upp på en klarblå himmel och luften var helt underbar. Jag har alltid tyckt om hösten, lutar nog åt att det är min favorit. Även om jag känner att jag är beroende av ljuset och att jag blir mycket lättare till sinns när solen skiner än när det är grått och regnigt. Men finns det nåt vackrare än en klar höstdag, dom vackra färgerna på träden och den friska luften? Inte för mig i alla fall.

Var med familjen i skogen i söndags, det var en helt underbar dag. Vi strosade runt i 2 1/2 timme, utan gnäll om trötta ben, att det var tråkigt, att nån ville hem. Det var bara så fridfullt. Höstfärgerna har inte helt kommit än, men det börjar så smått att byta palett ute i naturen. Nästa gång ska jag komma ihåg att ta med mig kameran ut. Har varit dårlig på det i det sista. Men det beror ju också på att jag har bytt ut mina långa promenader mot löpning och träning på gymet.

Det har blivit en livsnödvändighet för mig. Mitt sätt att hålla huvudet ovanför vattenytan och mitt alldeles egna andningshål. Jag försöker att träna 4-5 gånger i veckan. Hur har du tid med det undrar ni säkert. Jag jobbar ju 100%, har två barn. Ett på dagis och ett i 4 klass. Det är läxor, kompisar och fritidsaktiviteter. Sambon driver egen firma och jobbar mycket, också på kvällstid. Det handlar helt enkelt om prioritering. Jag måste just nu sätta min hälsa och mitt välmående högt på listan. Det går helt klart ut över husarbete, samvaro med barnen och sambon, andra sociala aktiviteter. Men så måste det bara vara nu. Så dammråttorna har förökat sig, tvätthögen är konstant och visst plågar det mig. Men det plågar mig mer att må dårligt. När jag är med barnen är jag mer tillfreds och tiden med dem blir mer värdefull och mer harmonisk än när jag mår dårligt.

Visst har jag fortfarande en lång väg att gå men nu känner jag i alla fall att jag är inne på rätt stig. Jag är inte så vilsen och irrar runt överallt, jag kan hålla mig på den vägen jag är på. Såfår vi se vart den bär.

På återseende, kram Annelie

Jag har bestämt mig

2009-09-03T19:54:00.005+02:00

Ja, efter att ha funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att ha kvar bloggen. Men det blir fullt och helt på mina premisser (vilket det i och för sig alltid har varit). Jag skriver ett inlägg när andan faller på och så får vi se vart vägen bär.

Tack för dom positiva kommentarer jag fått. Era åsikter har absolut varit med i mina tankar när jag vägt för och emot. Är just nu inne i en svacka igen. Saker och ting verkar ha en tendens att krångla till sig. Jag är väl själv en bidragande orsak till att saker och ting blir som dom blir också. Så märker jag på en gång på humöret och orken när jag inte tar mig tid att träna. Dyker rätt ner i källaren igen. Så nu ska jag ge mig iväg på en dansant Bodyjam timme. Något jag aldrig provat på förut så vi får se hur det går.

På återseende, kram Annelie

I valet och kvalet

2009-08-25T21:20:00.004+02:00

Ja här har det inte hänt så mycket på en bra stund, på bloggen menar jag. Kan väl inte säga det samma om livet. Saker och ting händer hela tiden och ekorrhjulet är verkligen igång. Jag jobbar nu 100% efter semestern och det känns. När nu skolan har börjat igen också så rullar det verkligen på. Jag känner att jag inte har helt tid till bloggen och den har verkligen varit nerprioriterad. För det mesta så känns det bra men ibland så saknar jag den väldigt. Har ju inte haft någon läsarstorm här precis, men dem få som har tittat in har betytt mycket för mig. Jag är hemskt ledsen för att jag inte tittar in till er längre heller. Dvs det händer nog att jag kikar in, men jag lämnar inga spår efter mig. Ni har säkert redan gett upp mig och min blogg vilket jag förstår fullt ut.

Min prioritet just nu är barnen, jobbet och hemmet. Försöker också sätta av tid till mig själv i vardagen. Då tränar jag. Känns som ett absolut måste om jag ska klara det här. Så därför måste något ut, tills nu så har det blivit bloggen som har dragit det kortaste strået. Därför är jag i valet och kvalet om jag ska ha bloggen kvar eller inte. Känns vemodigt att lägga ner, den har gett mig så mycket och det mesta av det jag har skrivit känner jag mig inte redo att låta försvinna. Händer att jag själv tittar in och läser det jag skrivit. För att komma ihåg, för att se hur långt ner jag var och hur långt jag kommit trots allt.

Visst händer det än att tårarna kommer och allt känns meningslöst. Fortfarande utan förvarning. Små saker och detaljer runt mig kan vara utlösande. På lördagen var jag och Maja och helghandlade. Hon frågade högt och tydligt inne på butiken om vi inte kunde köpa en ny mormor eftersom hennes var död. Förklarade att det kunde man ju inte, vilket hon tyckte var fruktansvärt orättvist. Hon ville ju ha en mormor, hon behövde en mormor. Jag behöver också en mamma och en mormor till mina barn. Jag tycker också att det är högst orättvist. Men jag kan ju inte göra något åt det. Jag kan varken hjälpa Maja eller mig själv när det gäller det. Så vad gör man? Man biter ihop och går vidare.

Jag har också förlorat min farfar för en tid sen. Ska i begravning på fredag. Han var gammal och dement, han har levt ett långt och gott liv. Så hans bortgång känns mer naturlig. Men självklart så är det också tungt. Inte minst bara det att gå i en begravning igen. Känns som att det kommer alldeles för tätt på. Men en olycka kommer ju sällan ensam, i alla fall inte i min familj.

Ska i alla fall fundera lite till med tanke på hur jag ska göra med bloggen. Den får nog vara kvar ett tag till i alla fall. Så får vi se.

Må så gott allihop, om det är någon som kikar in här fortfarande.

Kram Annelie

Ps. Bilderna är minnen från sommaren. Ds.

Semester

2009-07-14T19:43:00.004+02:00

Vi är inne på våran andra semestervecka. Vädret har varit så där, regnat en del. Men det har också bjudits på stunder med lite sol och lagom värme. Skönt. Vi har firat våran Maja som hunnit bli 4 år. Vet inte hur det hände.

Sliter lite med rastlöshet, sambon jobbar och sliter som vanligt. Fast nu hemma hos oss och inte hos andra. Själv så får jag saker gjorda i ryck och napp. Skulle önska att jag visste vad jag letar efter. Känner mig inte riktigt nöjd med nånting. Imorgon åker vi i alla fall på semester i några dagar. Ska äntligen bila runt lite i det här vackra landet. Något jag velat göra i många år, men våra semestrar har ju stort sett gått till att besöka mamma och hjälpa henne med huset och trädgården. Nu skulle jag ge min högra hand för att få tillbaks det.

Hoppas att ni har en finfin sommar:-)

Kram Annelie

Vilken hetta!

2009-07-01T14:00:00.007+02:00

Här är det olidligt varmt just nu, 32 grader en liten bris som varken gör till eller från. Man blir svettig bara av att andas. Har varit ut en liten tur och tittat runt i trädgården. Blommorna ser ut att ha klarat sig bra trots värmen. Jag är ute och vattnar varje kväll. I muren har vi planterat en del perenner som blommar till olika tider. Vi fyller ständigt på med nya, tanken är att det ska vara helt fullt med perenner. Längst upp til höger ser ni nyplanterade buskar för i år. Det är upp mot vägen i ena hörnet av tomten. Hoppas att dom tar sig rejält och ger lite mer insynsskydd. Nere till höger skymtar min löjtnantshjärta och två fuxia buskar, tror dom hette så, jag planterat i år. Löjtnantshjärtat kom dit för ett par år sen, fick den gratis på trädgårdssenteret eftersom att den inte såg så mycket ut för världen. Trodde aldrig att den skulle ta sig, men det gjorde den.

Nere till höger har jag planterat två klematis plantor. Hoppas att dom kan slingra sig upp efter muren. Är lite osäker på om dom behöver nån spalje eller nåt att klättra i? I alla fall så ska dom få vita blommor. Blir nog jättefint!

Dom här härliga trädgårdsmöblerna har jag köpt av min väninna Linda. Tycker att dom är jättefina och jag fick tag i kuddat och duk på rea. Så det blev inte alls så dyrt. blir perfekt när vi nästa år ska måla huset rött, förhoppningsvis nästa år....

Avslutar med bilder på barnen från i måndags när vi var på stranden. Varmt, varmt, varmt var det då också. Jag badade faktiskt två gånger, det är inte illa. imorgon åker vi till Borlänge, ska ha urnnedsättning för mamma på fredag. Får se hur det blir.

Önskar en riktigt trevlig helg!

Kram Annelie

PS: Bilderna flyttade på sig när jag publicerade, men det får vara så. Ni fattar nog vilka bilder jag omtalar i texten. DS

Dagarna och veckorna springer ifrån mig

2009-06-29T08:50:00.002+02:00

En gammal sliten trasmatta

Jag kan inte fatta vart tiden tar vägen.

Dagarna bara susar fram i rekordfart.

Vips så så har ännu en vecka gått.

Bloggen har legat helt brack - igen.

Har många gånger tänkt sätta mig ner och

skriva lite, men andan har inte helt fallit på.

Nu sitter jag i alla fall här. Väntar på att

pizzadegen ska jäsa färdigt. Idag bär det

iväg till stranden med pizzasnurror

i matsäcken.

Visar lite bilder på det nya tv-rummet.

Är väldigt nöjd med resultatet.

Håller på och jagar detaljer.

Här ska inget in som inte jag själv har

handplockat. Får se hur jag lyckas

med det. Varför blev det plötsligt

så långt mellan raderna? Går inte att

ändra på heller. Irriterande!

Den här kannan och hortensiorna hittade

jag på Ikea. Naturligtvis inte riktiga men

jag tyckte att dom var fina. Ibland får

Ikea verkligen till det. Den gamla byrån

är arvegods från sambons sida. Den

får INTE målas vit, enligt sambon.

Fast jag tycker nog att den är perfekt

som den är ändå, faktiskt.

Soffan är en bäddsoffa, så här

finns det plats till gäster. Linus

och bästa kompisen, Andreas, har

redan invigt den. När det är

övernattning så sover dom här.

"Gutterommet" kallar dom det.

Jag låter dom hållas, för egentligen

så är det ju min fristad när det är

allt för mycket fotboll på TV. Det är

det ju ganska ofta...

Gardinerna hittade jag på en lokal

interiörbutik, Princess interiør. Tycker

att dom passade fint, kuddarna kommer

från Åhlens och Skeidar. Det marockanska

fatet är från Nordahl. Perfekt att sätta

tekoppen på!

Annars så är det verkligen full fart här,

vi håller på som tokar ute. Bygger terass,

planterar buskar. Bygger stenmurar och

planerar ut tomten. Har just nu ett last-

bilslass med grus, två lass med jord liggande

på baksidan i väntan på att fördelas ut.

Så det kommer inte att dugga tätt mellan

inläggen här framöver heller. Fast det

var det väl ingen som räknade med heller.

Jag vill ännu en gång passa på att tacka er som tittar

och läser mina glesna inlägg. Jag har varit jätte

dålig på att kika in hos er. Men ska ta mig en runda

ikväll. Hoppas att ni har en strålande sommar

och att värmen inte tar helt kål på er!

Kram Annelie

Nu blev texten alldeles konstig igen,

väldigt irriterande!!

Intensiv vecka bakom mig, härlig vecka framför mig

2009-05-17T21:09:00.006+02:00

Ja här har det inte duggat tätt mellan inläggen i veckan. Det stoppade helt upp. Har varit en hektisk vecka som resulterade i att jag somnade i soffan klockan 20.30 på fredag kväll. Men veckan var ju inte slut för det. Lördagen ska ju vara en ledig dag, men vad betyder så egentligen det? Jag var och handlade 3 gånger, mat, kläder, diverse byten och mat igen. Jag klippte gräset - vilket tar en dryg timme. Jag städade hela huset - 3 timmar. Jag tvättade och vek tvätt. Jag fortsatte att klippa äppelträdet - nu är det bara 1/3 kvar. Jag lagade middag och ordnade myspys till Eurovision. Jag var vaken hela sändningen - typ första gången. Stupade så i säng i 00.30 snåret.

Satte klockan på ringning 06.30, upp och duscha. Strök kläder och flaggor. Gjorde pannkakor till frukost, med glass och rårörd jordgubbssylt. Väckte barn och man till doften av nygräddade pannkisar och nybryggt kaffe. Körde så sonen till kyrkan klockan 9.20. Varför då undrar ni kanske, 17 maj - Norges nationaldag. Firandet börjar i kyrkan med minnesgudtjänst och sång. Barnen går så vidare i tåg till äldresentret, där dom sjunger och orkestern spelar. Själv så var jag på plats på skolan kl. 9.30 för att rigga till kiosk och bord och stolar i skolgården. För där samlas barn och föräldrar, mormödrar och farmödrar, kusiner och mostrar. då äts det korv, kakor glass och bullar. Man dricker läsk och kaffe. Barnen har olika lekar och dom vuxna går runt och säger "Gratulerer med dagen" till varann hela dagen. Under tiden så går barntåget genom hela sentrum med viftande flaggor och glada hurrarop. Vägen är kantad med stolta föräldrar som viftar tillbaka med sina flaggor och ropar hurra för Norge.

Överallt har man pyntat med björkris, norska flaggor och blommor i rött, vitt och blått. I år var det tredje klassingarna som hade ansvaret för hela arrangementet på skolan, och jag hade ju sån tur att bli vald till föräldrarepresentant. Därför så var jag på skolan från det började med rigging 9.30, till allt var avslutat och städat klockan 14.30. 14.35 satte jag mig i bilen, det var första gången sen 9.25. Puh vilken dag, men vilket väder! Allt gick precis som det skulle, så nu har jag gjort mitt på en stund.

Det var ett "litet" referat från min intensiva vecka. Men kommande vecka blir helt annorlunda. På tisdag morgon bär det nämligen av till Kanariöarna, 1 vecka i solen uten en massa måsten och borden. Ska bli helt underbart. Så nu blir det tyst här en stund igen. Men jag kommer tillbaka, förhoppningsvis med många minnen och härliga bilder.

Kram, på återseende, Annelie

Ny vecka - igen

2009-05-11T18:04:00.004+02:00

Ja så var det måndag igen. Kan inte fatta att det går så otroligt fort. Ett tag i januari så kändes det som att tiden stod still och att jag aldrig skulle komma vidare. Men som tur är så tog jag fel. Livet travar på som aldrig förr. Kan inte fatta att det redan till helgen är 17 maj. Som ni säkert vet så är det ju Norges nationaldag. En stor folkfest, framförallt för barnen. Så vi behöver inte fundera på vad vi ska göra på söndag.

Livet humpar och går, känner inte att jag är helt mitt "gamla" jag men jag är i alla fall på god väg. Har fortfarande problem med att planera och ha översikt. Jag glömmer vart jag lägger grejor och tar som regel ett par tre vändor in igen när vi ska någonstans för att det är något jag glömt. Fast det har nästan blivit rutin det med nu, det är mycket man kan vänja sig vid. Tur att man är anpassningsbar.

Jag börjar också hitta glädje och ro runt dom saker jag sparat efter mamma. Känner att jag måste bo in dom lite. Hitta vart dom ska stå, vad jag vill ha framme och vad jag vill ha i skåp eller lådor. Jag känner en viss ro när jag ser på dom här sakerna, kanske mamma är med mig på ett vis. Det känns tryggt och gott.

Andra gånger så kommer sorgen igen som vågor som sköljer in över stranden. Det går inte att stoppa och dom kommer med den kraft dom har. Ibland i form av lite vågskvalp och andra gånger med full styrka, fulla av skum och luriga underströmmar. För att så dabba av och ligga spegelblankt igen. Konstigt det där, men det tar ju den tid det tar. För varje våg man tar sig igenom så blir man väl lite starkare, man kommer ett litet simtag vidare.

Önskar er en strålande ny vecka så här i mitten av maj.

På återseende, kram Annelie

God helg!

2009-05-08T18:16:00.005+02:00

Ville bara passa på att önska alla en riktigt god helg. Ikväll kommer sambon hem efter att ha varit på kurs i Leksand sen i tisdags. Så jag har en flaska vitt på kylning och jag har inhandlat färska räkor och gott bröd. I helgen ska vi fortsätta med prosjekt trapp och tv-rum.Soffan har kommit och den står inplastad under trappen för tillfället. Det ska visst regna hela helgen så det passar ju bra att hålla på inne. Gudarna vet när jag får gjort färdigt äppelträdet. Grannarna börjar väl tro att jag ska ha det halvklippt.

Har ju glömt att tala om att jag köpt en ny laptop. Den ser ni här ovan. Den är min och bara min. Blev helt kris när jag insåg att guben skulle ha med sig datorn på kurs. 4 dagar utan tillgång till data hemma med ett sjukt barn hade bara inte gått. Så nu gjorde jag slag i saken och köpte mig en egen. Har ju tänkt på det en stund och hållit koll på reklamen från elektronikkjedjorna, men nu fick jag den spark i baken som jag behövde.

Som sagt inledningsvis: En riktigt god helg till er allihop!

På återseende, kram Annelie

Värdefulla minnen efter mamma

2009-05-07T18:02:00.006+02:00

Idag har jag och dottern varit inne hela dagen. Det har regnat och blåst, riktigt ruggigt. Men jag har fått gjort ganska mycket. Har ju en hel del grejor i hus efter att vi städat ur hos mamma och det är lite jobb med att hitta plats till det. Så jag har åter igen städat i skåp och lådor, har fyllt nästan 4 sopsäckar på ett par dagar. Det är ju otroligt vad grejor man har. Jag har nog blivit extra medveten på det också efter att ha hållt på i mammas hus. Jag vill inte att mina barn ska behöva gå igenom allt mitt gamla skrot. Så nu är jag ganska hård i mitt röjande. Har jag inte användt grejorna det sista året så är sannolikheten stor att jag inte kommer att använda det innom det kommande året heller.

Här ser ni en servise som jag sparat på efter mamma, eller rättare sagt så är den både efter mamma och mormor. Kaffeservisen kommer från mamma och teservisen kommer från mormor. Mamma ärvde teservisen när mormor gick bort. Den heter Mon Amie och kommer från Rörstrand. Har sett att dom är ganska eftertraktade på Tradera och på auktioner. Men min ska inte säljas. Jag har en komplett kaffeservis med 10 kaffekoppar med assietter och 10 tekoppar med assietter pluss kaffekanna, tekanna, sockerskål och gräddskål. Här kan vi ha kafferep!

Jag och dottern var ju tvungna att hitta på på nåt kul idag, så vi bakade muffins. Hon har ju blivit lite bortskämd nu när hon varit sjuk så det är ett evigt tjat om glass och kex. Tar väl ett tag innan man kommer in i vardagen igen. Hallonsaften var jättegod, smakar extra gott i en fin kanna. Också den kommer från mamma, likaså fatet.

Vill passa på att gratta min väninna Madde med 35-årsdagen idag. Hipp, hipp hurra till dig! Vi är samma årgång hon och jag men det är exakt 6 månader mellan. Madde fyller då 6 månader före mig, på dagen. Det hade hon jättekul åt när vi var yngre. Hon fick ju då börja övningsköra ett halvt år före mig, gå på krogen ett halvt år före mig. Det fick jag ju höra minsann. Men nu är det åt andra hållet. Hon fylde 30 6 månader före mig, jag befinner mig på "rätt" sida av 35 längre än henne. Måste ju bara retas lite, eller hur Madde. I alla fall så hoppas jag att du har haft en toppendag som nog inte är över än. Räknar med att du blir firad som sig hör och bör när man kommer upp i åren.... En jättekram till dig.

På återseende, kram Annelie

Trappen är på plats, barn nr 2 har vattkoppor

2009-05-04T08:40:00.005+02:00

Hej på er alla!

Hoppas att ni har haft en fin långhelg med mycket sol och värme. Jag och min bror har ju som bekant varit och röjt i mammas hus. Nu är det inte så mycket kvar. Brodern ska ringa auktionsfirman i veckan så dom får komma och titta. Hoppas dom tar med sig allt, annars blir det väl att vi får köra grejorna på loppis. Man kan ju omöjligt ta vara på allt. Det är i såna här lägen man skulle haft en sommarstuga. Då hade man kunnat fylla upp med diverse saker. I sitt eget hem så har man ju stort sett det man behöver. Jag har ju städat ur mina köksskåp och lådor för att få plats med lite grejor jag ville ha kvar efter mamma. Kommer att visa diverse saker framöver.

Men nu är det trappen som står i fokus. Sambon är bara så duktig, måste ju skryta lite. Till trots för att dottern har fått vattkoppor så har han lyckats få trappen på plats medans jag har varit borta. Det hade jag inte trott. Tycker att det blev jättefint. Nu saknas lite lister och diverse finish, ja egentligen är det ju mycket mer. Vi ska ju göra om väggarna i hela vardagsrummet/köket samt riva en vägg för att få större vardagsrum. Så ska det bytas fönster och det ska sättas in en altandörr. Men det får nog vänta till hösten. Nu måste vi ju hålla på ute.

Vi ska ju också ha trapp ner till källaren på samma ställe, så det kvarstår en hel del jobb. Men nu kan jag i alla fall se för mig hur himla fint det kommer att bli. Då står man ju ut med lite kaos och halvfärdiga prosjekt. Allt till sin tid.

Ja, så var det dotterns tur att få vattkoppor. Jag tyckte sonen var hårt drabbad, men min lilla tös är täckt av blemmor på rygg och mage. Ryggen är en enda stor vattkopp. Stackars liten, alldeles svullen i ansiktet och fullt i hårbotten. Har nästan inte sovit inatt, haft feber och kliat. Tog in henne i våran säng, då fick i alla fall hon sova lite. Men inte jag då, detblir så trångt och varmt. Får kanske ta igen lite under dagen. Nu har hon yttrat önskan om att titta på Mamma Mia, så vi får väl göra det.

På återseende, kram Annelie

Trevlig helg!

2009-04-29T21:07:00.006+02:00

Jag passar på att önska alla en strålande valborg och en härlig 1 maj. Själv så ska jag styra kosan mot Borlänge imorgon. Jag och brodern ska plocka i mammas hus. Har ju 1 miljon saker som behöver göras här hemma, men det får vänta. Jag ska åka själv, sambon och barnen blir hemma. Får se om trappen är på plats när jag kommer hem. Fast det tror jag kanske inte, bägge barnen blir ju hemma så vi får väl se hur mycket sambon får gjort.

Visar idag lite bilder på vårat fina skrivbord. Det fick jag från farmor och farfars hus när min faster tömde det för ett par år sen. Farfar lever fortfarande, men demensen tog överhand så han hamnade på hemmet. Min faster berättar att han är kärnfrisk rent fysisk. Har inte så mycket som vitaminbrist, men huvudet hänger inte med längre. Farfar blir 89 år i år. Kommer ihåg när tecknen på demens började göra sig allt tydligare. Min faster kom på besök hos farfar en dag och han klagade på hemtjänsten. Sa att han inte fick nån mat av dom och att han hade varit tvungen att göra frukost själv. Faster frågade då vad han hade gjort till frukost. Jo han hade ju kokat havregrynsgröt såklart. En bonde måste ju ha en rejäl frukost. Jahadu sa faster, kan du visa mig hur du gör när du kokar gröt då? Joda, det kunde han minsann. Farfar reste sig och började kika runt i lådor och skåp i köket. Letade efter havregyrn och kastrull, men lyckades inte lokalisera någon dera. Så då gick han fram till kylskåpet och sa: "Äh, jag tar fil istället."

Skrivbordet har vi slipat och målat, och för att hålla det fint så har vi måttbeställt en glasskiva att ha uppepå. Vi böt ut knopparna, hittade fina vita i porslin. Lampan och skrinet är saker jag hittat i en nätbutik, Lobelia heter den. Finns mycket fina saker där.

Den lilla byrån på skrivbordet kommer från den samma butiken, passade perfekt och knopparna var nästan identiska med dom vi satt på skrivbordslådorna. Vilket sammanträffande. Väntar nu bara på att vi ska få tid att måla och klä om dom fina, gamla stolarna vi hittade på Tulavippan. Dom visar jag en annan gång. Nu har jag massor att göra inför morgondagen. Så åter igen, trevlig helg till alla som kikar in här hos mig.

Kram, på återseende, Annelie

Äppelträd

2009-04-26T19:51:00.005+02:00

Ett av våra äppelträd

Ja, så var ännu en helg slut. Kan inte fatta och begripa att vi skriver 1 maj nästa vecka. Vi fick i alla fall kylskåpet fixat i fredags, kostade oss 2000 kr, men det var i alla fall billigare än ett nytt. Reparatören menade att det bör hålla i 6-7 år till. Så vi får hoppas på det bästa. Ett nytt hade ju gått på minst 6000 kr så vi får väl vara nöjda. Försöker att inte tänka på all mat jag kastat då, kylskåpet är ganska tomt nu kan jag säga. Har inte hunnit fylla upp det än.

Mycket som ska bort här

Helgen har passerat allt för fort. I fredags firade vi en mycket god kollega som fyllde 60 förra helgen. Vi hade god mat på jobbet och jag hade bakat en limepaj, som Linda rekomenderade. Hon hade hittat receptet på den här bloggen. Den blev verkligen supergod och alla ville ha receptet, så den kan rekomenderas.

Var tvungen att ta till stegen.

På kvällen var vi några stycken från jobbet som var ut och åt kinamat. Vi hade det väldigt trevligt och stämningen var på topp. Blev en smula nervös då det var dags att ta tåget hem dock. Ett gäng ungdommar som tydligen varit på förfest raglade runt på perrongen och en av dom hoppade ner på spåret mens kompisarna vek seg av skratt. Vi tyckte dock inte att det var så komiskt, vi hörde tåget komma och var tvungna att gripa in och få upp vedkommande på perrongen igen. Skräck och gru vad illa det kunde ha gått.

Här skymtar huset i bakgrunden

Idag har jag varit med dottern på kalas, hon är lite mammig i såna situationer och vill helst att mamma är med. Men jag tror ju egentligen att hon hade klarat sig fint själv. Jag tycker ju att det är bara trevligt att vara med, speciellt eftersom jag satt mig som mål att utvidga min sociala krets. Får se hur det går, måste vinna över en del inre spärrar hos mig själv.

Lite av det jag tog ner från trädet, minst lika mycket kvar.

När vi kom hem så satt jag igång med att beskära ett av våra äppelträd. Dom har inte fått någon love & attention sen vi flyttade in här för 8 år sen. Så det är ju på tiden som ni kan se. Glömde att ta kort innan jag började, men ni ser ju hur halva trädet ser ut. Har egentligen ingen aning om vad jag gör, men vi får väl se om trädet överlever. Har i alla fall hört att man ska ta bort alla frenar som petar rakt upp. Har kikat lite på hur grannarna gjort så får vi se hur resultatet blir. Det är så mycket som ska bort så jag var tvungen att ge mig halvvägs. Får fortsätta imorgon.

Oj, skulle bara göra ett litet kort inlägg men när jag väl börjar skriva så flyter det bara på. Hoppas att ni haft en strålande helg och att ni får en pangstart på den nya veckan.

Kram, på återseende, Annelie:-)

Sjukt barn, trasigt kylskåp och byggkaos

2009-04-22T18:09:00.012+02:00

Så har vattkopporna kommit och knackat på vår dörr. Sonen på 9 är täckt från topp till tå. Började med feber, huvudvärk och ont i halsen på lördag. Febern steg och på kvällen kom dom vanliga feberhallusinationerna. Han ser och gör alltid en massa konstiga saker när han har feber. Stackarn var överbevisad om att det var någon på hans rum. På söndag morgon hade han ett 10-20 tal prickar, konstaterade fort att det var vattkoppor. Det var väl på tiden egentligen, han har ju klarat sig genom många rundor med vattkoppor i närheten. Tyckte att det såg ut som han skulle klara sig lindrigt, men man ska aldrig tro. Måndag morgon var han täckt av vattkoppor från topp till tå. Det har kommit mer och mer, till och med nere i halsen. Hoppas nu att lillasyster får det också så vi blir färdiga.

I morse då skulle jag göra matpacke till dottern som skulle till dagis en liten stund, gjorde jag en inte så rolig upptäckt. (Barnen måste ha mat med sig till alla måltider på dagis och skola, rika Norge har ju inte råd med det...)Tog ut osten för att göra ett par ostmackor, hmm vad konstigt. Osten var alldeles mjuk och svettig. Kuligt, kylskåpet hade gett upp. Ingenting var kallt i kylskåpet. Ringde till Mieles servicetelefon på en gång, på fredag eftermiddag kan dom skicka en reparatör. Vad gör man i dessa dagar utan kylskåp?

Så vidare till byggkaoset. Här hemma sker det ständiga förändringar. Vi är bägge två duktiga på att hitta på nya prosjekt och bättre lösningar. Vår senaste geniala ide var att flytta trappen... Dvs köpa en ny trapp som ska sitta någon annanstans än den upprinnliga. Det ska väl vara lätt gjort tänkte vi, tur att man har en väldigt händig man tänkte jag. Trappen ska gå upp mellan vardagsrummet och köket i stället för som nu ute i hallen. Den kommer då upp i det nya tv-rummet på övervåningen. Det lilla prosjektet blev ganska omfattande och inte minst dammigt och stökigt. Trappen kommer på fredag så jag visar nu lite före bilder. Vet inte hur lång tid det tar innan det blir helt klart, det visar sig väl. Sambon börjar också få mer än nog att göra på jobbet nu så...

På återseende, Kram Annelie

Ett litet livstecken

2009-04-18T20:31:00.007+02:00

Jag finns här och ambitionen är att ta tag i bloggandet igen. Det har gett mig så mycket och jag saknar det verkligen. Jag jobbar nu 60 %, dvs 3 hela dagar veckan. Mina två "lediga" dagar kan jag inte helt redogöra för vart dom tar vägen. Jag kliver upp och får barnen till skola och dagis. Som regel har jag tid hos fysioterapeuten i alla fall en av dagarna. Resten av tiden bara försvinner, jag är hela tiden på efterskott. Kommer aldrig i kapp vare sig i förhållande till hemmet eller jobbet. Kan inte fatta att vi idag skriver 18 april. Vart har dagarna och veckorna tagit vägen?

Idag skulle mamma ha fyllt 62 år. Det är ju ingen ålder, är det? Dagen idag har varit tung, jag har snäst och fräst till alla runt mig. Men morgondagen blir väl bättre. Stort sett så går dagarna ganska bra, jag skrattar och ler på jobbet. Engagerar mig i barnen och är mitt "gamla" jag. I alla fall på utsidan. På innsidan är det fortfarande ett smärre kaos.

Jag klarar inte att planera, allt som sker,både på jobbet och hemma kommer som en knäpp på näsan. Va, vadå? Är det redan ny vecka, ny månad? Skulle ju ha skrivit månadsplan, nytt arbetstidsschema till jobbet. Vadå, redan nu? Mina tankar kretsar bara kring här och nu. Det som ska ske imorgon, nästa dag, till helgen eller nästa vecka klarar jag inte att få någon översikt över.

Jag gör vad jag kan för att hålla mig uppe, jag joggar 3 dagar i veckan. Går på cirkelträning 2-3 gånger i veckan. Fysisk aktivitet ska ju ge mer energi. Får se hur det blir med det. Känner i alla fall att våren är rena terapin. Att jogga en sväng klockan 6 på morgonen, mens fåglarna kvittrar och grannskapet vaknar till liv är otroligt givande. Så det är väl bara att kämpa på, tar en dag i taget fortfarande.

Jag vill passa på att tacka er som tittar in hos mig och lämnar kommentarer fast jag inte gett ett ljud ifrån mig på länge. Det värmer verkligen. Jag ska ta tag i bloggen, lite i taget. Ska komma med uppdateringar från hemmet, här sker det ganska mycket. Men nu är inte läge att fota, så det får bli snart. En av dagarna, jag lovar inget om hur eller när. Men det kommer att komma små inlägg lite då och då. Hoppas jag.

Vi hörs snart, passa på att njuta av vårdagarna:-)

Lyssna på denna underbara låt, röst och kille. R.I.P

http://www.youtube.com/watch?v=wZFkXQKCuBc

Kram Annelie

Huvudet ovanför vattenytan

2009-03-04T18:21:00.005+01:00

Jag håller mig flytande, har tagit ett par djupdyk den sista tiden. Men nu har jag huvudet ovanför vattenytan, tror jag. Jag ligger och flyter men en och annan våg ger mig en kallsup ibland. Det kommer helt oväntat i alla möjliga situationer. Ni som har gått igenom en sorgprosess vet nog hur det känns. Plötsligt blir man alldeles tom invändigt och verkligheten väller in över en utan någon möjlighet att stoppa den eller försöka få den att vänta till ett mer "passande" tillfälle.

Det börjar som en kall bris, det knyter sig i magen och huvudet blir alldeles tomt. Alla andra tankar viker undan och saknaden och sorgen tar all plats. Ibland gör det så ont att man viker sig dubbel. När smärtan släpper taget kommer ilskan och frågorna.

Varför? Varför nu, varför jag, varför mamma? Min mamma hade inte förtjänat det här, hon kämpade länge. Först för andra och så för sig själv. Kampen gav inget resultat. Kampen tog alla krafter som fanns kvar. I mina ensamma stunder kan jag ibland förlika mig med den verkligheten som faktiskt är. Jag kan tänka på mamma med glädje, jag kan tänka att nu har mamma fått frid. Nu är hon på ett bättre ställe. Omgiven av våra nära och kära som inte finns hos oss längre. Nu är hon hos pappa igen. Men dom stunderna är ännu flyktiga och slutar som regel med tårar och smärta. Cirkeln går runt och runt.

Jag jobbar nu 3 dagar i veckan, det går ganska bra. Men det är jobbigt. All oro och bekymring, allt dåligt samvete och ängslan som har byggt upp sig i många år har satt sina spår. Jag går till sjukgymnast 2 gånger i veckan. Hon säger att jag är en av dom patienter hon har behandlat som är mest spänd i muskulaturen i rygg, nacke, axlar och ansikte. Jag vaknar ibland på nätterna och det känns som att ansiktet är ihopskrynklat som ett russin och så förstenat. Jag biter ihop käkarna och har spänningshuvudvärk varje dag. Men det ska blir bättre, framtiden väntar. Dagen idag kommer ju aldrig tillbaks. Vad morgondagen bjuder på är det ingen som vet.

Jag går vidare, sätter en fot framför den andra och försöker ta vara på det jag har. Jag hittar nog så småningom ett sätt att LEVA igen, inte bara eksistera från dag till dag. Jag försöker hitta ett sätt att andas i det tomrum som mamma lämnat efter sig.

Kram Annelie

Det gör ont

2009-01-30T09:59:00.003+01:00

Dagarna kommer och går, alldeles av sig själv. Hur mycket jag än önskar att tiden ska stå stilla så tickar den på ändå. Hur mycket jag än önskar att jag kan skruva tillbaka tiden så blir varje minut en påminnelse om det som har varit och som aldrig kommer att komma igen. Jag kliver upp på morgonen, jag får iväg barnen till skola och dagis. Jag tvättar och städar, men hela tiden så gnager det inom mig. Ett hål som verkar bli större för var dag som går, för var timme och minut. Jag är på butiken och handlar, alla människor runt mig stressar på. Försöker vinna tid, spara tid. Men vad ska dom använda tiden till? Stannar dom upp och reflekterar över det faktum att hela livet kan förändras i loppet av en minut, en sekund. Stannar dom upp och är tacksamma för allt dom har?

Jag hoppas innerligt att det här på något sätt kan föra något gott med sig. Jag önskar att jag ska ta mig tid att stanna upp, stanna och se allt det underbara jag har runt mig. Jag hoppas att jag en dag ska kunna se ljusare på framtiden. Att jag ska finna ro och och att det dåliga samvetet och som ständigt gnager och tankarna om att jag borde ha gjort mer ska vika undan för alla ljusa minnen och varma tankar om min mamma. Jag hoppas att jag en dag ska få tillbaka minnena av mamma innan hon blev sjuk. Innan hennes kamp började. Jag försöker mana fram dom minnena som jag vet finns, långt där inne. Men jag lyckas inte, dom trängs fort undan av minnen från hennes sista år. Hur hon kämpat för att klara sig själv, hur hon envisats med att inte ta imot hjälp. Allt skulle hon klara, vägrade acceptera den verkligheten som var. På gott och ont självklart.

Jag skulle önska att mamma hade tagit imot mer hjälp, att hon hade skrikit ut. Det här finner jag mig inte i! Jag önskar att hon hade satt mer pris på sig själv och ställt krav. Hon var en kvinna med ett eget värde, som hade krav på lite livskvalitet och glädje. Varför resignerade hon bara? Varför tillät hon att livsgnistan försvann ur sina ögon? Jag hoppas att jag en dag kan minnas mamma med glimten i ögat, med glädje och vilja till att leva. Jag hoppas att min bild på näthinnan av mamma sittande i rullstolen med tom blick säga att "Det blir ju inte bättre, det är som det är". Jag hoppas att den bilden suddas ut.

Jag vill tacka er alla för era kommentarer, tack för att ni bryr er! Jag orkar inte gå in till alla och skriva, men jag tassar runt i stillhet. Läser vad ni skriver och tittar på era bilder.

På återseende, Kram Annelie//

FARVÄL MAMMA

2009-01-20T14:10:00.011+01:00

Kära lilla mamma,

nu är din strävan slut

All smärta den är borta

och Du får vila ut

För allt vi vill Dig tacka

för kärlek rik och stor

För omsorg och all möda

tack kära lilla Mor

Tack till er alla för eran omtanke och empati.
Det har varit en stor hjälp för mig.
Jag tar nu en paus från bloggen,
vet inte om eller när jag kommer tillbaks.

Tack så mycket

Annelie

Vänta inte tills det är för sent

2009-01-19T18:46:00.003+01:00

Dagen idag har varit en ganska bra dag. Jag har varit hemma och donat hela dagen. Tagit ting i mitt eget tempo, inte stressat och jag har klarat av att hålla tankarna på mamma lite på avstånd. Mycket tack vare min Ipod, älskar att gå runt här hemma och fixa mens jag hör på musik och drömmer mig bort. Hela nedervåningen har sett ut som ett enda kaos i flera dagar. Dammtussarna har virvlat runt fötterna och tidnings / pappers och magasin högarna har växt och levt sitt eget liv.

I lördags var jag och sambon ut, vi åt en god tre-rätters middag. puh vad mätt jag blev. Startade med en öl mens vi väntade på maten. Vi beställde en flaska vin, men kyparen missförstog och trodde vi skulle ha ett glas var. Detta resulterade i att vi fick två glas pøluss en hel flaska. Härligt tänkte jag, tänkte inte på att jag som regel somnar väldigt gott efter ett par glas vin hemma i soffan.

Efter middagen var vi på stand up show, väldigt roligt. Skrattade så jag fick ont i magen, väldigt välbehövligt kan jag säga. Mens vi satt och såg på showen blev jag serverad ännu en öl, mmmm. Nu var jag verkligen i form, njöt livet och hade det riktigt roligt. När showen var slut hade jag ju ingen lust att springa till tåget för att åka hem på en gång. Jag menar det är ju inte så ofta som jag och sambon är ute på galej! Sagt och gjort, färden gick vidare till en pub. Här intogs mer öl innan vi båda insåg våran begränsning och satt oss på toget hem. Kom väl i säng i 2-tiden, sov som alltid väldigt oroligt när jag fått lite för mycket innombords. När klockan var 9.30 kunde jag inte sova mer. Men gud så seg jag var, kom snart på att det värsta jag vet är att vara bakfull. Har hellre influensa kan jag säga. Dagen segade sig fram, barnen kom hem i 15-tiden. Fick inte gjort någonting, till middag blev det pizza lämnad på dörren...

Så därför känns det väldigt skönt att jag fått gjort en massa idag. Städat och fått undan lite skrot. Försöker verkligen fokusera på min familj och mig själv, att vi ska ha det bra. Men jag kan inte säga att jag lyckas särskilt bra. Ni ska veta att jag verkligen uppskattar era innerliga och ärliga kommentarer. Det är verkligen en stor hjälp för mig. Min bror ringde nu på eftermiddagen, han och frun hade varit in till mamma idag. Men tyvärr så var hon sämre igen, personalen hade inte fått någon kontakt med henne idag. Hon bara sov. Man hade till och med försökt med smärtstimulans, men utan resultat. Hon reagerade inte på det heller. Man vet inte vad det här innebär än. Jag ska ringa in till läkaren i morgon, får se om jag kan få några svar. Om man nu ska se något positivt i det hela så har man i alla fall inga planer på att skicka hem henne i nuvarande tillstånd.

Allt känns lite overkligt, fast verkligheten hinner väl i kapp mig snart. Har ju planerat att åka till Borlänge sista helgen i januari. Fast så som det utvecklas nu kanske det blir före, vi får se. Känner mig avtrubbad och uppriven på samma gång. Tänkte nu att jag ska ta med mig min nya vän - Ipoden - och gå en liten kvällspromenad.

Hoppas att livet leker med er alla och att ni har fina dagar. Hoppas att ni klarar av att uppskatta det / dom ni har runt er. Jag skulle önska att jag uppskattat min mamma mer, att jag hade pratat mer med henne om mitt liv och saker som berör mig. Jag önskar att jag hade ställt fler frågor, varit mer nyfiken. Jag skulle önska att jag visste mer om vad som berörde mamma, vad hon var tacksam för i sitt liv. Nu lär jag aldrig få några svar. Så jag ber er alla, vänta inte tills det är för sent. Tvätten och städningen finns alltid kvar, den kan man ta sig an i morgon. Använd tiden på nära och kära, det är ju det som livet går ut på. Inte att ha ett superstädat hem som är organiserat i minsta detalj.

På återseende, Kram Annelie//

Mammas framtid, Finns den?

2009-01-14T17:46:00.008+01:00

Igår hade man vårdmöte för att diskutera mammas situation. Mötet blev hållt inne i Falun på lasarettet. Närvarande var min bror, en sjuksköterska, en student, 2 personer från rehab Borlänge, behovsbedömmare från Borlänge kommun samt två utredare från LSS. Min bror berättade att mamma satt uppe i sin rullstol när han kom. Men hon satt och sov, han var fram till henne för att tala om att han var där. Men han fick ingen kontakt. Hon sov vidare, sittande i rullstolen.

Under mötet kom det fram att mamma är vaken max 2-3 timmar per dygn. Dom får nästan ingen kontakt med henne, men hon får i sig lite mat och vill sitta uppe. Hon har nu tappat nästan alla funktioner. Hon blir matad för det mesta och kan inte sköta sin hygien. Hon har ju länge haft hjälp till dusch, men för övrigt så har hon ju fått till det mesta själv. Men nu är det visst slut på det.

Konklusionen av mötet var att man ser att mamma behöver 24 timmars tillsyn. Man ska skaffa en sjukhussäng, en lyftapparat pluss en del andra hjälpmedel i tillägg till att man måste ha personal på plats innan man kan skicka hem henne. För hem ska hon. Det är tydligen någon ny reform man har genomfört i Sverige, folk ska vårdas i hemmet i största möjliga grad. Det är väl i och för sig bra det, men jag kan inte förstå hur det kan vara kostnadsbesparande. Ska inte börja med någon politisk diskusssion här men man kan ju inte låta bli att undras.

Nu har ju inte jag träffat mamma sen vi var där i julas, men av det man berättat så finns det inte så mycket kvar av min kära mamma. Hon har nu nästan helt tappat förmågan att kommunicera med omvärlden, hon blir matad, vill bara sova, kan inte ta sig till toaletten.... Min bror sa att han hade haft med sig sin lilla dotter in på besök i helgen. Men det var sista gången, hon blev chockad och förstog inte alls vad som hänt med farmor. Kanske är det bäst att dom får minnas mormor/farmor som hon var i julas. Hur ska vi nu kunna åka till henne på besök, vi har ju brukat bo hos henne. Nu kommer det alltid att vara folk hos henne, inte vill jag då ramla in med hela familjen. Det har varit jobbigt nog med hemtjänst och larmpersonal när vi varit där. Vet inte hur vi ska lösa det. Brorsan bor ju i Borlänge men dom har inte plats för oss allihop. Inte som det ser ut nu i alla fall.

Vi har ju vetat länge vilken väg det skulle gå med mamma, men det är liksom ingen tröst. Jag vet inte vad framtiden bringar för mamma och hur det ska bli för henne. Ibland tar jag mig själv i att tänka att det kanske vore lika bra att det tog slut. Vilket fruktansvärt liv, att vara instängd i en kropp som inte längre fungerar. Vara beroende av andra för allt, men det värsta är ändå att vara avskuren från omvärlden genom att man inte kan kommunicera. Inte kunna säga ifrån.

På återseende, Kram Annelie//

Tillbaks med lite inredning

2009-01-11T11:50:00.011+01:00

Måste börja med att tacka för det stöd och uppmuntran jag får från era kommentarer. Det hjälper verkligen att skriva av sig lite och det är ju en stor bonus att man får lite empati och råd och tips. Tusen tack för det!

Men nu tänkte jag i alla fall visa lite från mitt hem igen. Det är inga stora nyheter men små saker som jag finner ro av att vila ögonen på. Har inhandlat lite nya blommor och "ommöblerat" lite bland pyntgrejorna. Här nedan ser ni en ny kruka med en ny fin, vit blomma. Har köpt två av dessa som jag plasserat på olika ställen i huset.

Har också låtit mig inspirera av många andra bloggare och köpt två buketter vita tulpaner, verkligen vackra.

I mellandagarna sprang jag av en händelse över något jag letat efter lääänge. En ny middagsservice, krämfärgad med blå blommor. Ett riktigt fynd om jag får säga det själv. Ni skulle bara vetat hur jag letat. Hittat olika varianter som jag ratat, inget har varit som jag tänkt mig. Men plötsligt så stod tallrikarna där framför mig. För ett väldigt överkomligt pris dessutom, 29 kr per del. Skyndade mig hem til guben och drog med honom till butiken, det här ska vi ha. Här fanns ingen förhandlingsmån, gissa om jag blev förvånad när han var enig på en gång, utan övertalning eller nåt. Slog till och köpte 10 middagstallrikar, 10 djupa, 10 assietter och 10 frukostskålar. Det är en njutning att äta varje måltid! Har fått tillbaka min lust att laga mat och prova på nya recept, vilket resulterat i många goda middagar i det sista.

Har också inhandlat lite nya ljusstakar, dels dom här under som jag har på en bricka på vardgasrumsbordet.

Och dom här väggljusstakarna som sitter på var sida om spegeln i hallen. Visar ingen helhetsbild här då det tyvärr är osedvanligt rörigt i hallen just nu. Vissa ställen blir man bara aldrig nöjd med och man klarar aldrig av att hålla det städat. I alla fall är det så för mig. Men när utbyggnaden blir klar till våren / sommaren så ska det nog bli ordning och reda här också. Ska ha en hel vägg med skjutdörrsgarderob från golv till tak. Där ska allt stuvas undan så kan resten som syns få vara rent och snyggt. Det ska bli så bra!

Det tror jag får bli allt för idag. Nu ska jag bege mig ut i stormen. Sambon är med bägge barnen i ishallen och åker skridskor. Lovade att jag skulle komma bort och avlösa honom från minstingen så han kunde träna lite med äldsteman. Han började på hockeyskola igår och tyckte att det var otroligt roligt. Så nu ska han träna så mycket han bara kan. Så glad mor blir vid tanken på en stor hockeybag och svettiga träningskläder... Men bara han är nöjd så får man väl ställa upp, eller hur?!

Hoppas ni haft en strålande helg och att ni får en bra vecka som kommer!

På återseende, Kram Annelie//

Allt för att hålla tankarna på avstånd

2009-01-09T13:09:00.003+01:00

Idag har jag hållt på med frenetisk städning mens jag lyssnat på musik i min Ipod. Den bästa julklappen jag har fått på länge. Till den lastar jag ner musik som jag älskar att höra, det är en salig blandning. Allt från Cajsa Stina Åkerström till Elvis. Med hörlurarna i öronen och musiken dunkande i mina öron så kan jag klara att hålla tankarna på avstånd. Jag kan fokusera på det jag ska göra. Nackdelen är ju självklart att jag stänger mig själv ute från omvärlden. Men så får det bara vara en stund nu, någon timme om dagen.

Jag märker att jag har fallit tillbaka lite, jag stressar och är på ett uruselt humör. Reagerar våldsamt på sambons dåliga dagar, tycker att han uppför sig helt orationellt ibland. I samma sekund som jag tänker den tanken så slår det mig hur jag själv är. Inte så konstigt att han blir less ibland. Jag snäser över minsta lilla, tar allt som kritik på min person och misstolkar och överdriver det mesta. Konstigt att han finns kvar egentligen.

Nu ska jag snart hämta sonen och en kompis på skolan. Dom ska vara här i eftermiddag, det ska bli riktigt skönt. Det är aldrig problem när dom två leker, för det mesta märker man knappt att dom är hemma. Dom kan sitta på sonens rum i timmar och rita, bygga med kapplaklossar och lego mens dom hör på musik eller favoriten "Sunes sommar", som sonen för övrigt har hört så många gånger att han kan alla repliker utantill. När jag hämtat dom ska jag gå till dagis och hämta dottern. Hon blir nog överlycklig över att få gå hem. Små glädjen i livet som jag desperat försöker att fokusera på.

Mina två dagar på jobbet har varit riktigt bra, skönt att jobba igen. Känna att man gör nytta för sig. Det varma mottagandet från barn och föräldrar är heller inte att förakta. Flera föräldrar har kommit fram och önskat mig välkommen tillbaka och sagt att dom tycker att det är väldigt kul att se mig igen. Sånt värmer långt in i hjärtat, små glädjeämnen som jag som sagt försöker att fokusera på.

Mamma är fortfarande inlagd i Falun, hon är väldigt mycket sämre än när vi var där i julas. Hon kan inte ta sig upp ur sängen själv, kan inte äta själv, kan inte gå på toa, kan nästan inte prata. Man har konstaterat att hon har haft ett nytt skov av sin MS, vilket betyder att alla symptom som hon haft har blivit mycket, mycket värre. Många som har skovvis MS upplever såna här anfall, korta perioder där alla funktionsnivåer blir sämre. Men många "tillfrisknar" igen, dvs dom får en minimal försämring i förhållande till hur dom var innan skovet. Men mamma stannar alltid kvar på den värsta toppen. Man måste nu göra en ny vårdutredning för att finna ut vilka behov hon har nu. I väntan på det så försöker man få plats på ett annat boende åt henne.

Nu måste jag kila, tiden går så fort när man sitter och skriver.

På återseende, Kram Annelie//

Rastlös

2009-01-04T19:51:00.004+01:00

Helgen har passerat i rasande fart, vi har städat och donat. Sambon har rivit ner det gamla taket i vårat blivande tv-rum. Jag har träffat en god väninna över en cappucino, riktigt trevligt. Idag har vi haft födelsedagskalas för sambons stora barn. Jag gjorde pestofylld kyckling med smörstekta grönsaker och hasselbackpotatis. Väldigt gott, till efterrätt åt vi daimtårta. Också väldigt gott. Har aldrig gjort det förut men det var ju superenkelt och resultatet blev över förväntan.

Nu på kvällen ringde min bror och sa att han hade blivit uppringd av hemtjänsten. Dom hade ringt ambulans och kört mamma in till sjukhuset igen. Den här gången skakade hon i hela kroppen och såg människor i huset som inte fanns där. Ett par timmar senare ringde han igen och säger att hon har samma symptom som pappa hade när han fick hjärnblödning. Desillusionerad, somnar mitt i en mening, sluddrar väldigt mycket mer än vanligt. Hon har varit och tagit MR-röntgen men dom hittade ingenting. 5 minuter efter att hon varit där kom hon inte ihåg det.

Jag vandrar planlöst rundt, försöker planera inför morgondagen ,men tankarna stoppar upp och jag klarar inte av att få ordning på någonting. Nu är i alla fall ungarna i säng, så får vi se vad jag får till. Ska jobba min första hela dag imorgon sen jag blev sjukskriven, det passar ju strålande. Alla ungar kommer helgirade efter att ha varit hemma och firat jul. Tempot kommer att vara högt och ljudnivån likaså. Hur ska jag få till det? Inget kommer ändå att kunna överrösta mina tankar och mitt samvete som kommer att mala som en kvarn i mitt huvud hela dagen. Skulle önska att jag bara kunde åka dit, nu, på en gång. Inte för att jag vet vad som skulle bli bättre av det, men ändå.

Tittar på telefonen hela tiden för att försäkra mig om att jag inte missat nåt samtal eller sms. Hur ska natten bli? Jag har redan väldigt ont i nacken och en sömnlös natt kommer inte att göra saken bättre. Har tid hos sjukgymnasten på tisdag och det är inget jag ser fram till.

Det blev visst inte ett gladare inlägg som lovat, men det är vad det är. Jag måste bara skriva av mig annars spricker nog ballongen igen. Jag får vänta och se vad som händer, kan inte göra så mycket annat. Tack till er alla som skriver kommentarer och som stöttar mig. Det betyder väldigt mycket ska ni veta. Vi "ses" snart igen.

På återseende, Kram Annelie//

Nytt år, nya förhoppningar

2009-01-01T16:09:00.009+01:00

1 januari 2009, vi vänder blad och nya möjligheter ligger för våra fötter. Jag startar med blanka ark igen, satsar på att det här året ska bli lite bättre än det vi just lämnat. Jag har haft en bloggpaus, julen blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Känner nu att det ska bli skönt att komma in i vanliga rutiner igen. Vardagen är inte så dum ändå, förutsägbar och trygg.

Som ni kanske vet så har vi firat jul hos mamma i Borlänge. Jag hade sett fram imot att komma dit samtidigt som jag oroade mig för vad som komma skulle. Mamma blir alltid alldeles rörd när vi ramlar in i hennes lilla hus alla fyra. Tystheten och ensamheten byts ut med liv, skratt, prat, syskonkärlek med allt som hör till. Huset får liv, tränger undan det tryckande vemodet och väggarnas viskningar om det liv som en gång fanns där. Det känns som att volymen på barnens skratt, prat och krångel har skruvats upp på full styrka. Jag försöker hyscha på barnen, få dom att dämpa sig lite. Men hur ska dom kunna det, dom har en lång bilresa bakom sig. Dom är förväntasfulla inför mötet med mormor, stora förhoppningar och mycket att berätta. Sakta försvinner hoppet och entusiasmen då dom inser att mormor inte heller den här gången hör vad dom så ivrigt vill berätta. När dom igen får ett svar som inte hör ihop med det dom sagt. Resignationen kommer krypande, i alla fall hos äldste man. Minstingen tar i stället itu med att hjälpa till.

Veckan före jul blev mamma inlagd på sjukhuset, hon hade väldiga smärtor i benen. Sitter ju i rullstolen hela dagarna, så cirkulationen är inte så bra. Till tider är hon helt lila på benen. Hon hade nu svullit upp enormt i benen så hemtjänsten fick inte på henne byxorna. Man tog en massa prover, kunde utesluta blodpropp och hjärtsvikt. Konklutionen blev att hon samlar vatten och det kommer av inaktivitet under lång tid. Hon blev därför hemskickad igen.

Första kvällen var vi tvungna att använda oss av trygghetslarmet, så nattpatrullen fick komma och hjälpa henne i säng. Mamma började att läggas sig när klockan var 22.30, 23.50 gav hon upp och vi larmade. Hjälpen kom 00.30, mamma var lagd och det blev lugnt i huset 00.50. På natten vaknade jag vid 2.30-tiden, då hon larmade igen. Jag gick in till henne för att se om det var nåt jag kunde hjälpa henne med. Hon hade väldigt ont i benen, var helt stel från höfterna och ner, tårna spretade åt alla håll. Satt uppe med henne och väntade på hjälp. Hjälpen kom efter 45 minuter, dom masserade benen lite och hjälpte henne upp på toa, hon var i säng igen klockan 03.45. Klockan 08.30 ringde det på dörren och hemtjänsten kom för att hjälpa mamma upp igen. Det var den natten.

Så fortsatte det stort sett hela veckan vi var där, jag har inte fått så lite sömn på länge. Inte sen man hade spädbarn i huset, men då hade man ju möjlighet att sova lite på dagen. Så det var otroligt skönt att komma hem till eget hus och egen säng.

Det dåliga samvetet gnager för att jag tycker att det var jobbigt och att vara där och att jag dom sista dagarna bara ville åka hem. Tyckte det var jobbigt att inte få sova, att jag igen har superont i nacke och axlar. Hur har inte mamma det då? Vad ger mig rätt att klaga?

Ja, det var början på det nya året för mig. En lång klagosång, men det är skönt att skriva av sig lite. Nu står sonen och hänger över axeln, han ska på övernattning och vill åka NU!

Hoppas att ni alla har haft en strålande jul och jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Jag återkommer snart med ett lite gladare inlägg.

Kram, på återseende. Annelie

God Jul

2008-12-23T21:28:00.005+01:00

Hej alla glada bloggare. Hoppas att ni nu sitter gott i soffan och känner lugnet och friden sprida sig. Det var planen för mig själv också, inget stress i år, men riktigt så blev det inte. Tiden sen vi kom till mamma har inte helt förlöpt som planerat.

Det började med en trasig kyl och frys. Bara att ut och handla, det är ju inte gjort på en kvart direkt. Så hem med den, städa ur den gamla och få i väg den till tippen. Så har bollen rullat vidare, har ingen lust att förstöra julstämningen för er så jag går inte in i några detaljer.

Men en sak är ju säker i alla fall, det blir nog jul här också. Imorgon.

ÖNSKAR ER ALLA

EN RIKTIGT

GOD JUL

OCH ETT

GOTT NYTT ÅR!

På återseende, Kram Annelie

PS. Har inte haft tid att titta runt till alla, kanske sänker friden sig i mellandagarna så jag kan uppdatera mig hos er alla. DS

Julstress och utmaning

2008-12-17T09:02:00.006+01:00

Nu känner jag verkligen i både kropp och sinne att julen närmar sig. Jag är inte färdig med julklapparna, ska försöka få iväg julkorten idag. Ja, jag vet, jag är väldigt sent ute. Som vanligt får jag väl tillägga. Ska fixa färdigt julklapparna till mina kollegor på jobbet som har stått på som bara den hela hösten mens jag har varit sjukskriven.

Vi hade jullunch på jobbet förra veckan och då bakade jag saffranslängder som var fyllda med vit choklad. Det gick verkligen hem så jag tänkte att mina underbara arbetskamrater skule få en saffranslängd var till jul. Jag har också köpt julte och gjort tvålar som jag packat in lite fint. Det är dom väl värda.

Här ovan ser ni tvålarna färdig inpackade, köpte et tvålset på panduro. Jag har aldrig gjort tvål själv förut men har hört om många andra som har gjort det och alla säger att det är så enkelt. Ja, enkelt... Jag måste ha tummen mitt i handen när det gäller sånt, tror jag smälte om tvålen 3 gånger innan det blev dugandes. Paketen blev ju i alla fall fina, innehållet luktar ju gott även om det inte blev så estetiskt vackert. Den här gången får utsidan räknas mer än insidan, och inte minst tanken som ligger bakom.

Jag känner att jag bekymrar mig ganska mycket för att vi ska till mamma och fira jul. Känner redan nu att jag kommer att vara på helspänn, hon har inte varit så bra den sista tiden. Förra veckan blev hon inlagd i Falun för att benen hade svällt upp så väldigt att hon inte fick byxorna längre upp än till knäna. Hon låg inne tre dagar och dom tog en massa prover, men kunde bara konstatera att hon sitter för mycket och har så gjort i allt för lång tid. Hon måste ligga och vila mer under dagen så hon får sträcka ut benen. På så sätt ska man förhoppningsvis få igång blodcirkulationen lite bättre. Hon är nu helt lila på benen, från låren och ner i tårna. Man har sagt att hon i värsta fall kan råka ut för kallbrand, då måste man amputera bägge benen. Man har ju läst och hört om människor som måste amputera och visst går det in på en, men det blir något helt annat när det plötsligt gäller någon som står dig nära. Jag vet inte hur man hanterar en sån sak.

Så över till något annat. Jag har fått en utmaning av Jojo med bloggen Rödluvans vita vardag och en av Annica med bloggen Galen i inredning. Utmaningen från Jojo lyder:

Berätta 7 saker om dig själv alldagliga som knasiga. Utmana 7 stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

1. Jag är en riktig kaffekärring, dricker nog 8-10 koppar kaffe varje dag. Kan jag däribland smyga in en dubbel caffe latte så är lyckan gjord.

2. Jag är om så många andra ständigt på "jakt" efter idealvikten. Har inte kommit dit än men beach 2009 har inte startat än...

3. Jag ÄLSKAR choklad, hmm kanske det har ett samband med punkt 2?

4. Jag blir fruktansvärt grinig och otrevlig om jag är hungrig. Mamma har berättat att vi inte kunde göra någonting runt klockan 12 på dagen när jag var liten, för då var jag tvungen att få mat. Allt annat fick vänta annars blev inte jag så trevlig att ha med och göra. Det hänger i än idag.

5. Tycker att kjolar och klänningar är så fina, men använder det aldrig själv. När jag gick i åttan så köpte jag mig en jätte fin marinblå kjol som slutade alldeles ovanför knäna, till det hade jag en långärmad topp som var vit och blårandig. Jag tyckte att jag var så fin. Första rasten satt ett gäng vid skåpen, däribland min så kallade bästis, jag gick förbi och plötsligt spred sig ett fnissande utan like sig. Jag vände mig om och då satt min "bästis" med uppblåsta kinder och formade händerna som runt en stock, pekade på mina vader och skrattade. Sen dess har jag inte använt kjol, klänning eller shorts annat än när jag varit på semester då jag har varit säker på att inte träffa någon jag känner. Ganska larvigt egentligen men det är otroligt vad ungdommar kan vara elaka mot varandra.

6. Jag älskar att laga mat men är för tiden så oinspirerad och har så dål7ig matlust att ingenting känns speciellt kul att laga.

7: Jag är en ganska tillbakadragen och innestängd person, men jag jobbar med det varje dag och jag tycker att jag har kommit en bit på väg sen tonåren... Bara man lär känna mig så är jag ju riktigt trevlig och väldigt omtänksam. Jag behöver bara lite tid.

Ja, det var lite av varje om mig. Blev kanske lite negativt men det speglar nog mitt humör idag. Ni får ta det som det är. Vill bara tillägga att jag utåt sett inte är så dyster som det kanske ser ut som här. Jag uppfattas som en väldigt glad och positiv person, det kommer av att jag inte delar mina negativa och jobbiga saker med dom runt mig. Det gör jag bara här, på bloggen. Usch vad kompliserat och krångligt det blev. Hoppa över det och se framåt....

Jag skickar den här utmaningen vidare till den som känner sig manad och som inte redan har fått den.

Den andra utmaningen ser jag att jag nog får vänta med, förlåt Annica. Hoppas att du känner dig lite bättre idag Annica! Det blev ett långt inlägg idag och jag har ju lite annat som skulle göras också. Men jag ska ta den innan vi åker till mamma på lördag.

Hoppas att ni har en fin dag!

På återseende, Kram Annelie

3:e Advent

2008-12-14T20:04:00.011+01:00

Så tenner vi tre lys ikveld.

Tre lys for lengsel,håp og glede.

De står og skinner for seg selv

og oss som er til stede.

Så tenner vi tre lys ikveld,

tre lys for lengsel, håp og glede.

Ja, så har ännu en vecka gått. Vi firade minijulafton igår, det var riktigt trevligt. En liten försmak på julmaten och våran första julmust, nam nam som dottern säger. Jag tog fram tomtarna i fredags och köpte en liten julgran. Liten ja, den var bara 120cm hög, men riktigt fin tycker jag. Vi har så liten plats i vardagsrummet och vi ska ju inte fira jul hemma utan hos mamma. Så det fick bli en liten gran för stämningens skull.

Hjärtat ni ser nedanför har sonen gjort på sin teckningskurs som han och kompisen går på på kulturskolan. Det är dom två killarna, resten är tjejer. Men nu ser det ut som att det inte blir någon fortsättning till våren, politikerna har bestämt att öka priset från väldigt dyra 1400 kr till svindyra 1800 kr. Det ska då tilläggas att läraren titt som tätt är sjuk så kursen blir avlyst, utan att man kan kräva att få tillbaks några pengar.

Bilden ovan har sonen tagit på lördagens dukning, som bägge barnen hjälpte till med. Jag håller nog fast vid lite rött till jul ändå. Fast jag känner att det börjar vattnas ut, det var en del tomtar som fick lov att ligga kvar i boxen i år. Stackars små nissar...

Men den här tomten måste vi ju ha framme, den sitter och passar på i trappen. I den grad den får sitta där och inte bli inburen i soffan att mysa med. Men när kvällen kommer och barnen är i säng åker han tillbaks till sin tilltänkta plats.

Här ovan ser ni ljusstakarna jag köpte på homepartyt jag var på för några veckor sedan. teljusstakarna jag också beställde var tyvärr slutsålda, synd för dom hade passat så fint ihop. Jag har dekorerat ljusstakarna med julgranspynt som jag fäst med hampasnöre. Tomtefamiljen som står uppställda har jag fått av min farmor för många herrans år sen. Hon har virkat en hel tomtesläkt som hon delat ut till alla sina barnbarn. Jag har precis ställt upp dom i stående för dottern går och lägger dom ner när hon ska sova. Tomtarna måste ju också sova, och som regel så brukar dom få lov till att sova till nästa morgon. Då går dottern och väcker dom igen.

Jag avslutar med att visa att jag fått en utmärkelse av Jojo med bloggen Rödluvans vita vardag. Den tackar jag ödmjukast för. Kul att se att du är tillbaks i blogglandia igen. Fast du har ju fullt upp med hus och renovering och allt där till. Jag väntar i spänning på att se hur det blir. Hon hade också en utmaning till mig, men den får jag ta itu med en annan dag. Nu ska jag krypa ner i soffan med en kopp te och titta på Wallander.

Hoppas ni har haft en fin helg och att kommande vecka kan bjuda på lite förjulsmys och inte bara julstress.

På återseende, Kram Annelie

PS: Jag ska skicka awarden vidare till sju andra bloggar, tar med det i nästa inlägg. Tror att många redan fått den, men det är ju alltid kul att få en utmärkelse. Eller hur? DS.

Sovrum

2008-12-13T10:10:00.007+01:00

Nu kommer äntligen lite bilder på vårat nya sovrum. Jag måste säga att vi är så nöjda med resultatet. Min sambos snickarkunnskaper är jag verkligen glad för. Utan honom hade det ju aldrig blivit så bra. Vi har ju som jag nämnt tidigare valt att ta det minsta sovrummet, så att barnen ska få plats att leka på sina rum och ha plats till kompisar. Det ångrar vi inte, det blev så mysigt och intimt. Jag har inte sovit så gott på länge som jag gör nu, varje natt. Gardinerna är från House Doctor, blommorna är konstgjorda men jag tycker dom är underbart fina ändå. Krukorna i fattigmanssilver är också en favorit, till och med guben börjar gilla den här stilen. När vi hittade blommorna och krukorna sa han bara direkt - köp dom, dom var fina. Gissa om jag skyndade mig till kassan...

På garderoberna har jag tänkt att jag ska hänga kransar som jag sett på så många bloggar runt omkring. Men det får jag ta efter hand. Sänglamporna är jag inte helt säker på att vi ska ha, men dom får stå tills jag hittar det jag egentligen vill ha. Sängöverkastet har mamma virkat en gång i tiden, fick det för några år sedan och trodde egentligen inte att jag skulle använda det nån gång. Men där tog jag fel.

Taklampan är från Ikea, den ger ett mysigt sken. Smyckesträdet nedanför har jag köpt på Åhlens, det blir väldigt dekorativt istället för att gömma bort smyckena i en låda där dom inte syns.

Avslutar med ett par utsiktsbilder från sovrumsfönstret. Det är en trist och grå dag så bilderna blir därefter, men det får gå ändå. Hoppas att ni alla får en fin Lucia. Vi ska tjuvstarta julfirandet i dag och ha "julafton" med sambons vuxna barn idag. Det var bara idag vi fick till det, annars hade det inte blivit förrän 4 januari. Det var lite sent. Så nu ska julgranen pyntas, tomtarna kom fram igår. Så ska det lagas mat och ordnas.

På återseende, Kram Annelie

2:a advent

2008-12-07T20:38:00.008+01:00

Så tenner vi to lys ikveld,

to lys for håp og glede.

De står og skinner for seg selv

og oss som er til stede.

Så tenner vi to lys ikveld,

to lys for håp og glede

Ja, så var det 2:advent plötsligt. Det går ruskigt fort nu. Helgen har varit underbar och hektisk. Teater besöket i fredags blev prcis så bra som jag önskade mig. Dottern satt med ögon stora som tallrikar och var djupt fascinerad. Sonen var lika engagerad han med, för att inte tala om sambon och mig själv. Blir så rörd när jag får uppleva sånna saker. Blir imponerad över vilken talang och glädje som utspelas. Verkligen en lyckad kväll.

Jag var tvungen att ta lite kort nere på Aker Brygge i Oslo, dom hade pyntat så fint i träden. Bilderna blev inte så bra, men det var i alla fall otroligt vackert.

Idag har jag och barnen varit ut en sväng och åkt pulka, har pulkbacken rätt nedanför huset. Helt perfekt. Det var riktigt roligt, fast ganska kallt. Dottern envisas med att gå och slicka sig på hakan, blir alldeles röd och sårig på hakan. Klagar så på hur ont det gör. Förstår ju det, men sluta slicka då. Inte så lätt...

Förövrigt så har vi flyttat in i sovrummet. Det blev så bra, jag har inte sovit så gott på lääääänge kan jag säga. Men bilder kommer en annan dag, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Vi har också hunnit med att baka lussekatter. I fjor blev dom helt misslyckade, degen jäste inte och bullarna blev stenhårda. Gissa om sonen har påmint mig om det ett antal gånger... Men idag blev dom jättegoda!

Det var allt för idag, ha en fin söndagskväll så hörs vi snart igen.

På återseende, Kram Annelie

Teaterbesök

2008-12-05T15:27:00.003+01:00

Hej alla glada bloggare. Här kommer ett mininlägg så här på fredagseftermiddagen. Snön yr ner och det är verkligen vinter ute. Härligt!

Idag har barnen fått lika paket i kalendern, ett teaterbesök. Det ska verkligen bli kul. Vi ska in till Oslo och gå på Nationalteatern och se "Dyrene i Hakkebakkeskogen" av Thorbjørn Egner. Ett jätte populärt äventyr här i Norge. Jag tror att det finns en svensk version också. I alla fall delar av det, "Klas Klättermus" har ni kanske hört talas om.

Det ska bli riktigt roligt, först en god måltid på restaurant. Jippi! Jag slipper laga mat. Så teater efteråt. Kan nog blir helt magiskt. Tycker det är viktigt att ge barnen upplevelser och inte bara materialistiska saker. Vi som bor så nära huvudstaden borde vara duktigare på att utnyttja det utbud som faktisk finns.

Ja alla vänner, det var allt för idag. I morgon är stora inredningsdagen, sovrummet är färdigt!!! Nu när jag tänker mig om så blir det här nog en väldigt bra helg.

På återseende, Kram Annelie:)

1:a advent

2008-11-30T16:42:00.007+01:00

Så tenner vi et lys i kveld

Vi tenner det for glede

Det står og skinner for seg selv

og oss som er til stede

Så tenner vi et lys i kveld

Et lys for glede

Ja, nu är det bara att inse fakta, julen är snart här. I år så är jag faktiskt klar med paketkalendrarna till barnen före 1 december. Ska bara hänga upp den i kväll, många år sedan jag klarade det sist. Har inte blivit färdig med julklapparna, men jag har i alla fall börjat. Det är inte så illa bara det.

Här har det pyntats lite till advent, har satt upp nya gardiner i köket. Hittade inga juliga som jag ville ha så det blev enkla beiga gardiner som jag pyntade upp med röda tyghjärtan. Har också hängt upp julstjärnor och satt upp ljusstakar. Tycker att det är så mysigt.

Här i Ski där vi bor har man i år satt igång en aktion för att sprida lite ljus och värme i grannskapet. Man uppmanar alla att tända en lykta ute varje dag i adventstiden kl. 17.55 och låta den brinna hela kvällen. Dagishemmen har hakat på och gjort lyktor med barnen och i söndags var det julgateöppning i centrum med lyktverkstad. Tycker att det är ett bra initiativ. Här nedan ser ni lyktan dottern gjort på dagis.

Hoppas ni alla har haft en trevlig helg. Nu ska jag ta itu med en stor hög med kläder som ska strykas. Har skjutit upp det i eveigheter, men nu är det nog på tiden att kavla upp ärmarna och hoppa i det.

På återseende, Kram Annelie

PS. Titta in hos Viola och bli med i hennes utlottning. DS.

Borddekoration

2008-11-28T21:24:00.008+01:00

Nu har jag gjort ett försök, är ganska nöjd med mitt första försök ändå. Bara så ni vet, här är inte kraven så stora. Ska bli kul att se när/om hyacinten slår ut i blom. Har aldrig gjort något liknande förut, men har blivit lite inspirerad över allt fintmånga bloggare klarar att fixa i hop efter eget huvud.

Som jag skrev sist så håller vi ju på att bygga ett nytt sovrum. Jag vill att det ska vara klart NU! Men det närmar sig, saknar lister, fönsterfoder, garderobsdörrar och inredning samt lite ström kanske hade varit bra.

Är lika uppspelt som en unge, vill åka nu och köpa säng. Bädda och fixa i ordning. Sovrummet blir litet, vi tog det minsta rummet så barnen skulle få lite plats att leka på. På det viset så får vi också ett tv-rum/kontor uppe. Det ska bli skönt för nu börjar jag bli mäkta trött på all fotboll som visas på TV. Det värsta är att sonen börjar ta efter sin far, här pratas det fotboll dagen lång. Vilken match är det idag? Vem vann igår? Hur många mål? Bläääää.... Tacka vet jag Greys Anatomy, House och andra sevärda tv-program.

Det var allt för idag, nu ska jag dricka upp resten av det här...

Sen ska jag krypa till kojs så jag orkar upp imorgon för att städa och ordna inför advent. Har köpt nya gardiner till köket idag, så i morgon ska det tvättas fönster och hängas upp gardiner.

Ha en riktigt god natt allihop.

På återseende, Kram Annelie

Lyssna på två av mina favoritlåter...

http://www.youtube.com/watch?v=AFcitdsp8tQ

http://www.youtube.com/watch?v=EsuNz4yeWLc

Ett litet tillbakafall igen...

2008-11-24T14:55:00.009+01:00

Hej allihopa! Här har det inte varit så mycket aktivitet den sista veckan. Har haft ett litet tillbakafall igen. Tagit lite för många steg i slängen, synden straffar sig själv som man säger. Idag är jag hemma med dottern som varit vaken stora delar av natten på grund av öronvärk. En sömnlös natt är inget jag tacklar särskilt bra än. Är väldigt beroende av min skönhetssömn. Ringde doktorn angående dottern men fick bara beskjed om att avvänta ett par tre dagar. Man har visst fått nya förhållningsregler när det gäller öronvärk. Då har jag väl något att se fram imot dom nästa nätterna, eller så ger det sig förhoppningsvis med nässpray och att ligga med huvudet högt. Det var dom råd jag fick, för övrigt så är hon i fin form förutom en stygg hosta hon haft dom sista 4 veckorna.

Tänkte i alla fall visa en liten bit av vårat lilla, lilla vardagsrum. När vi flyttade hit så var köket jättelitet och vi drömde om ett stort kök med en öppen lösning mot vardagsrummet. Så vi slog ut en vägg, så köket blev större och vi fick plats med ett riktigt matbord. Det gjorde ju då att vardagsrummet blev en smula litet. Det ska dock byggas ut, eller vi ska slå ut en vägg här också, till våren en gång. Om allt går efter planen. Ser att det är väldigt dårlig bildkvalite, men det är så grått och trist ute så det blir grått och trist inne också.

Här ovan ser ni ett skåp jag fyndade för en vecka sen. Det stod på golvet med en massa grejor i och på i en butik som hade utförsäljning, 40% på allt. Fick betala 400 kr för skåpet. Har fyll det med mina gamla böcker, min ängel och mina nyinköpta grejor av fattigmanssilver. Blev ganska nöjd, skulle haft nåt uppe på skåpet också. Den här bilden är det sonen som tagit så den är lite kapad, men han insisterade på att jag tog med den. Tomten har fått lägga sig att sova en stund till.

Just nu håller vi på med att bygga nytt sovrum, vi ska ha det klart til jul. Ser faktiskt ut som att vi kommer att lyckas med det. Var på Ikea i lördags och köpte nya fina garderober. Kan knappt vänta till jag får riva ut allt i den gamla och ordna till det i den nya. Ska bli kul att visa fram resultatet. I nästa inlägg tänkte jag visa hur långt vi kommit. Det var allt för idag.

På återseende, Kram Annelie

Mer shopping och återvändande lust att fixa lite...

2008-11-17T18:36:00.010+01:00

Lite småirriterad och en smula förbannad men här kommer ett inlägg ändå. Här är det inte tredje gången gillt som gäller men femte eller sjätte... Internet har krånglat hela dagen. Har börjat på inlägget gång på gång, så bara plopp! Ingen internet tillgång. Blir så frustrerad!! Men nu ser det ut som att det funkar i alla fall, klockan är nu 23.00. Allt för sent för mig.

Jag skrev ju i mitt förra inlägg att jag skulle på homeparty och att jag hoppades på att göra en del fynd där. Det gjorde jag, kunde ha handlat en hel del. Jag köpte i alla fall ett par glasljusstakar till kubbljus, väldigt vackra.

Bild lånad från Happydesign

Jag kunde heller inte motstå dessa ljusstakar till värmeljus. Nu återstår bara att hitta en passande plats till mina nyförvärv. Har ju inte fått hem dom än så jag hinner tänka lite på det.

Bild lånad från Happydesign

Jag har också varit på posten och hämtat ut mitt paket från Lunehjem. Jag beställde en zinklåda att ha tändpinnar i till vedugnen, en liten tygranka med hjärtan på. Har inte bestämt mig för vart jag ska ha den heller. Men jag finner nog på nåt.

När jag öppnade paketet så möttes jag av en liten överraskning. Nämligen dom här fina korten, tyckte att dom var så söta. Ska kanske hitta en fin ram till dom. Har en del att pyssla med som ni ser. Det känns riktigt bra, bara det att faktiskt ha lust och inte minst ork till att pyssla lite här hemma känns helt underbart.

I morgon ska jag jobba några timmar igen. Har sett fram imot det hela helgen. Var på julbord på jobbet i fredags och vi hade det riktigt trevligt. Så det kändes riktigt bra att jag skulle jobba imorgon. Men så ringde chefen idag och ville förbereda mig på lite möten imorgon. Kommunen har bestämt att vi måste ta in 6 extra barn från 1 januari, 6 st 1-åringar. Förra året fick vi 2 extra, så det blev minst sagt en liten chock. Fattar inte hur man kan göra så, barnen kommer självklart inte med några extra personalresurser. Får se hur vi kan lösa det. Känner att det inte blir lika kul att gå till jobbet imorgon som jag hade tänkt mig, men är glad för att hon förberedde mig.

Nu är det sovdags, natti natti.

På återseende, Kram Annelie:)

Lite shoppingfynd

2008-11-12T18:20:00.005+01:00

Här kommer ett helt vanligt inlägg med lite inredningsdetaljer. Det var länge sen jag orkade tänka på inredning och hur det ser ut här hemma. Men nu är jag i siget igen. Har lust att ta tag i massor av saker, tar lite i taget. Jag har ju strosat rundt i butiker en hel del i det sista, sett massor av fina grejor jag har lust på men har inte haft varken inspiration eller ork att köpa än mindre tänka ut hur jag ska ha det. Men här kommer en del fynd jag gjort i det sista.

Här ser ni en lykta jag vann på en nätauktion, min första jag deltagit på faktiskt. Den kostade mig 155 kr med frakt. Ett riktigt fynd tycker jag, har sett liknande lyktor i butikerna och dom ligger på mellan 3-400 kr. Jag har fått lite dilla på lyktor, hittar så många fina. Än så länge har jag lyckats lägga band på mig, vet inte helt vart jag skulle plassera några fler. Mest av allt har jag lust på en att ha ute på trappen. Har sett rundt omkring på bloggarna hur fint och välkomnande många göra det. Vi håller ju på med en ombyggnation av inngångspartiet så det är lite svårt att fiffa upp det lite. Får se vad jag kan få till till 1:a advent dock, då måste jag ha något.

Jag har också hunnit med en tur på Ikea, alldeles ensam utan både man och barn. Det är ren och skär vardagslyx. Underbart att kunna strosa rundt och titta på precis det man själv vill. Jag inhandlade ljus och värmeljus så jag nog ska klara mig till över jul. Ett par fönsterlampor fick också följa med hem. Så några kuddar till dotterns rum, vita skålar, fina glasflaskor mm. Skönt att gå på handletur utan att ha med sig handbromsen och förnuftet, (läs sambon). Hi, hi, men dyrt blev det ju, otroligt att småsaker kan kosta så mycket när man lägger ihop det....

Har också ordnat om lite på min gamla symaskin, fick en krya på dig blomma från chefen på jobbet. Så jag var tvungen att hitta en plats för den, tycker att den hade en så fin kruka. Även om grönt inte är någon favvo.

Det var allt för idag, jag ska på homeparty hos en väninna ikväll. Det ska säljas smycken och heminredningsdetaljer. Det ska bli så kul, måste nog ha med mig lite cash i fall att..

Ha en strålande kväll, Kram Annelie:)

En härlig helg

2008-11-10T09:40:00.009+01:00

Som jag skrev på slutet i mitt förra inlägg så hade jag födelsedag i fredags. Min sambo är inte världens bästa på överraskningar, traditoner och presenter. Så mina förväntningar var inte så stora. Det är ju för och nackdelar hos alla människor som man har i sin närhet och istället för att tro att man kan förändra en annan människa, så får man någonstans på vägen välja att acceptera personen med sina fel och brister. Jag började tänka ut vad vi skulle ha till middag på fredagskvällen, ringde sambon för att höra om han hade några förslag. Fick då besked om att vara färdig klockan 17.30, barnen borde vara rena och någorlunda uppklädda. Sambon kom hem med den här ljuvliga buketten.

Klockan 17.30 satte vi oss i bilen och jag trodde att vi skulle in till centrum här men ack nej, vi fortsatte ut på små krinkelkrok vägar. Till slut var vi framme vid en gammal herrgård.

Här hadde han beställt bord för oss fyra, gissa om jag blev överraskad!Vi intog en mycket delikat middag bestående av helstekt oxfilè, hemlagad bernaisås och potatisgratäng. Jag fick unna mig lyxen att ta ett glas rött till maten. Barnen uppförde sig helt eksemplariskt. Jag var verkligen en stolt mamma den kvällen. En helt underbar känsla då det inte alltid går så bra när vi är ute. Det var två pappor där med sina 5 barn tillsammans, förstod på samtalet att dom var gräsänklingar över helgen. Dom barnen var högt och lågt under hela middagen. Hade jag inte varit så strålande nöjd med hur mina barn betedde sig så hade jag haft fullt upp med att irritera mig över att dom störde våran matro. Gissa om mina barn har fått höra hur trevligt det var att ha dom med på restaurang, sonen sa til slut igår kväll "Ja, Ja mamma, vi har förstått det nu."

Vad fick jag så i födelsedagspresent? Efter den middagen och överraskningen i sig så var jag egentligen nöjd. Inte hade jag önskat mig något speciellt heller, förutom en träningsapparat. Det hade guben fått med sig så när vi kom hem fick jag ett stooort paket som jag direkt förstod vad det innehöll. Min "Abilicia Slider"!

Nu ska dallerlåren bli ett minne blott.... Inte en direkt romantisk gåva, men dock eksakt det jag sagt att jag önskade mig. Jag blev så glad, har redan kört ett litet provpass och det känns ska jag lova. Blir en prefekt avslutning på mina promenader.

Ser att det varit inn många nyfikna på min blogg efter att Linda länkade till min utmaning i sitt inlägg. Lite skvaller och en klassisk

"Jag mötte Lassie" är aldrig fel. Hoppas att ni som tittat in kommer tillbaka.

Hör på den här: Bjørn Eidsvåg, mycket fina texter

På återseende, Kram Annelie:)

En utmaning

2008-11-07T13:41:00.002+01:00

Jag har fått en utmaning av Liv, med bloggen "The adventure of life". Den har jag aksepterat, har grunnat ett par dagar på vad jag ska skriva. Vad är värt att veta om mig?

Nr 1: Jag reste med damlaget i fotboll till Cypern när jag var 16 år. Det var en stoor upplevelse, mycket festing och galna inslag. Två veckor efter att jag kom hem stod det en efterlysning i lokaltidningen: "Annelie 18 år från Borlänge som var på Cypern bla, bla, bla. Kontakta mig Anders från Stockholm, saknar dig....". Den blev snabbt urklippt och undangömd från föräldrarna.

Nr 2: Jag hatar alla former för "pryttlar" som ligger och skräpar överallt. En penna här, nycklar där, papper, övergivna leksaker, bokhyllor som fylls med allt möjligt rafs för att man inte har tid eller ork att lägga det där det hör hemma. Har ibland riktiga utbrott över detta fenomen. Sambon är helt oförstående till detta. Ser inte samma saker som jag.

Nr 3: Jag blir frustrerad när shampoflaskan är tom före balsamflaskan eller omvändt. Ser helst att dom blir tomma samtidigt. Fråga mig inte varför, en fix idè.

Nr 4: Jag hade för många år sedan en romans med en som nu är medlem av det norska kungahuset. Vet idag inte helt vad jag såg hos denna man, men det är lite kul ändå hur livet kan arta sig. Ekstra kul är det ju att denna person ringde mig för att kolla om vi kunde ta upp tråden igen ett par tre veckor innan hans förhållande till medlemmen av kungahuset blev offentligt bekräftat. Är dock glad för att jag valde att bygga vidare på mitt förhållande till min nuvarande sambo.

Nr 5: Jag har alltid sagt att jag ska aldrig jobba på kontor och hålla på att flytta papper från en hög till en annan. Ändå så var det en ekonomi- och administrationsutbildning jag hamnade på på högskolan... Nu låter ett kontorsjobb ganska lockande.

Nr 6: Jag gråter för allt möjligt. Tårarna trillar för romantiska filmer, serier som "Sjukhuset", "Extreme homemakeover", solskenshistorier såväl som trista slut. Jag blir tårögd när jag sitter och pratar om mina barn på föräldrasamtal, till och med när jag har föräldrasamtal med föräldrarna på jobbet om deras barn.

Nr 7: Jag är en liten ensamvarg som har svårt för att knyta nya kontakter. Jag älskar när huset är tyst, ungarna sover och sambon är ute på något för sig själv. Då kurar jag i soffan, dricker the eller ett glas vin, tänder ljus och bara är. Jag är i det stora hela nöjd med min "ensamhet", samtidigt som jag skulle önska att jag var lite mer utåtvänd och soscial. Jag jobbar med saken, men det är inte lätt att släppa folk inpå sig när man blivit rejält sviken efter att ha utlämnat sig helt till någon.

Det där lät ju som att jag inte har några vänner alls och det stämmer ju inte, men jag är ingen person som har ett stort nätverk. Jag har några få väninnor som jag är oerhört tacksam för.

Ja, det var lite om mig. Meningen är ju att man ska skcika vidare till sju stycken, men jag ser att dom jag kunde tänka mig att skicka utmaningen till redan har fått den. Så är det någon som känner sig manad eller förbigådd är det bara att börja skriva.

Det var allt för idag, nu ska jag luta mig tillbaka och ta en liten vil innan man och barn kommer hem för att ta mig ut på födelsedagsfirande. Jag fyller 34 idag har inte fått någonting om eftermiddagens planer.

Ha en strålande helg, Kram Annelie:)

Klättringen uppför har börjat

2008-11-05T09:47:00.004+01:00

Nu känner jag att saker och ting börjar att vända, min klättring uppåt har börjat. Jag tar små steg, ett åt gången. Ibland stannar jag till på en liten avsats och vilar.Tillåter mig att andas ut, njuter av utsikten. Men jag halkar inte ner igen, jag fortsätter uppåt. Jag ska komma tillbaka. Det är ingen lätt väg att gå, jag måste göra en del förändringar i mitt liv för att komma vidare.

I fredags var jag på kurs med jobbet. Kommunen hade hyrt in en föredragshållare som har ett företag som heter Ny Giv. Föredraget hette "Äntligen måndag", ett ganska djärvt uttryck som sätter i gång många tankar. Säkerligen många negativa sådana. Den här damen hade jobbat i många år i finansvärlden, men för åtta år sedan började hon jobba med sin dröm. Hon ville vara med på att motivera människor, få folk att se positivt då sin vardag och innse att man själv besitter kraften som behövs för att förändra sitt liv. Hon pratade om att det du sänder ifrån dig det får du tillbaka. Går man ut genom dörren på morgonen med ett leende på läpparna så ler världen tillbaka till dig. Hon pratade också om att livet är en berg-och dalbana. Det händer saker i allas våra liv som vi inte rår över, som är större än oss själva. I sådana tillfällen kan vi behöva hjälp för att komma oss vidare.

Hon fokuserade på att vi kan inte gå rundt och förvänta oss att det är alla rundt omkring oss som ska se till att vi har det bra. Man har ett STORT ansvar själv. Man kan inte förvänta sig att alla rundt sig ska förändras så att man själv får det bättre. Här måste man innse att man måste börja med att förändra sig själv. Klarar man av det så följer gärna omgivningarna efter.

Jag har ju förut skrivit att vi till tider har det ganska tufft med våran son. Jag har därför börjat läsa en bok skriven av Carolyn Webster-Stratton som heter The incredible years. Det är en mycket handfast och konkret föräldravägledning som jag har mycket nytta av. Det här i kombination med att jag börjar få tillbaka lite energi och livskraft gör att jag hanterar sonen mycket bättre. Det är ju innlysande att det brakar ihop när stubinen är på minus och man är tom. Men jag känner att jag nu börjar tänka på ett annat sätt, jag fokuserar på positivitet, förändring och förbättring på alla plan i mitt liv.

Den här föredragshållaren berättade en episod från sitt liv som jag tycker illustrerar vilken makt egen inställning och fokus på glädje och humor har på oss själva och våra nära rundt oss. Det här är en dam som jag vill tro är i 50-åren, hon är gift och äktenskapet levde sitt eget liv. Livet gick på rutin och det hände inte så mycket nytt och spännande. Hon satt på kontoret och tänkte tillbaka på den första förälskelsen, vilka känslostormar och adrenalinkick hon ständigt upplevde. Så hon bestämde sig för att det här skulle hon göra något med. Hon önskade en förändring och det var ingen idè att vänta på att mannen skulle ta tag i saken. Det här var i november så hon bestämde sig för att göra en annorlunda julkalender det år. Målet var att dom skulle ha en förälskad jul.

Sagt och gjort, 1 december kom och utanför badrummet hängde hon upp ett förstorat kort på henne i baddräkt när hon var ung. 2 december hängdes ett nytt foto upp från ungdomstiden, det här fortsatte i hela december. Det tog ett par tre dagar innan mannen la märke till dom här fotona som hängde runt omkring i huset, men efter hand började han kommentera bilderna. Dom satt på kvällarna och mimrade gamla minnen, dom så g på fotona och mindes känslorna och upplevelserna. Juldagen spenderade dom till sängs, julen hade aldrig varit så het som det året....

Jag känner nu att jag har sett till att få en massa påfyll, jag fortsätter att söka efter mer. Jag ska vidare uppåt, jag ska genomföra dom förändringar som är nödvändiga. Ett steg i taget, sakta framåt, aldrig bakåt och neråt. Min nyfikenhet och livskraft börjar komma tilbaka, jag vill ha mer utav livet. På det sättet kan jag ge mer till mina barn och min sambo. Mina förändringar kommer att leda til att mina omgivningar förändrar sig med mig, vilket kommer till att resultera i att vi alla får det bättre.

På återseende, Kram Annelie:)

Så trött, så trött...

2008-10-29T19:53:00.002+01:00

Idag har jag varit till sjukgymnasten. Har skjutit på det länge men nu börjar stelheten i nacke och axlar att gå ut över nattsömnen igen så då är det bara att bita ihop. Var till en ny sjukgymnast, inte samma som jag hade i våras. Som vanligt började det hela med ett litet samtal. Jag skulle berätta varför jag var där, hur jag trodde att hon kunde hjälpa mig osv. Jag berättade i korta drag min historia. Hur jag har en tendens att dra ihop mig när saker och ting blir för mycket. Jag drar upp axlarna under öronen och det känns som att jag har ett läderbälte runt armar och bröst som dras åt mer och mer.

Hon fick mig att lova att jag skulle få tag i en terapeut eller liknande som jag kan gå till paralellt med att jag går till henne. Hon sa att hon kan hjälpa mig med att lösa upp stela muskler och leder, men när hon gör det så bryter hon ner min försvarsmekanism. Mitt hårda skal som jag bygger upp runt mig. Hon sa att jag måste räkna med känslostormar och trötthet.

Så var det dags för behandlingen. Av erfarenhet så vet jag att det inte är som att gå på spa och få en skön avslappnande massage. Det är en ren och skär plåga, en 30 minuters lång lidelse med tårar rinnande ner för kinderna och självbebredelse för att jag ännu en gång låtit det gå allt för långt. Att det över huvud taget är möjligt att få så stela och onda muskler bara av att "dra ihop" sig lite är helt otroligt. Jag gick ut därifrån 350 kr fattigare, tröttheten började redan svida i ögonen. Rådet var att åka hem och sova ett par timmar, men hur får man till det. Hemma väntade L och en kompis, som alltid på onsdagar. M skulle hämtas på dagis, middag skulle lagas.

Jag har blivit bra på att bita ihop, så jag gjorde det ännu en gång. När maten var nästan färdig hade jag en sådan våldsam huvudvärk att jag inte kunde stå upprest, jag kunde inte lyfta blicken. Jag flydde allt och la mig på sängen på övervåningen. Lilla M fattade ingenting, hon kom upp flera gånger och undrade om jag inte skulle komma ner snart. Jag hade så ont i huvudet att jag nästan inte kunde prata. Mamma ska du sova lite så kommer du ner sen? Ja, mamma ont i huvet... Lilla tösen tassar iväg.

Jag sov en timme ca, så kändes det lite bättre. Nu är barnen i säng, sambon är på fotbollsträning. Jag ska nog gå och lägga mig, hoppas allt är bättre imorgon. På tisdag ska jag tillbaka för en ny omgång. Jag gruvar mig redan, men jag vet att det är den enda vägen att gå. Så får jag väl hålla mitt ord och ta kontakt med en treapeut. 500 kr i veckan på en sjukgymnast / fysioterapeut och 500 kr i timmen hos en terapeut får väl ses på som en prioritering och en investering. En investering i mig själv och min framtid.

Sov gott, Annelie

Små saker att glädja sig åt

2008-10-27T10:14:00.004+01:00

Jag har precis kommit hem efter min nästan dagliga skogspromenad. Vi har ett härligt höstväder här, solen skiner från en klarblå himmel, det blåser en lätt frisk vind. Luften är frisk och klar, den har idag gett mig energi. En liten knuff där bak som jag så väl behöver. Jag är rödrosig på kinderna och jag känner att idag lever jag.

Helgen har varit sådär, började med att jag var på besök på jobbet på fredagen. Det var ju som känt FN-dagen och vi har då en årlig tradition med att ha höstutställning. Barnen förbereder två produkter, en tavla, en lykta, collage - you name it - som vi arrangerar en utställning av. Först har vi en högtidlig öppningsceremoni med band som klipps med sax som ligger på en silkkudde. Det hålls ett fint och högtidligt tal innan alla barn och vuxna får lov att gå in och se på konstutställningen. På eftermiddagen bjuds föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, fastrar och morbröder på kaffe och kaka. Dom får lov att se på utställningen med barna sina som stolt visar fram vad dom gjort. Så får föräldrarna lov att köpa konstverket, vilket självklart är frivilligt, för 20 kr stycket. Pengarna vi får skickar vi till ett senter för gatubarn och kvinnor i Kenya. En av personalen har jobbat där i ett år så hon har med sig massa diabilder, bruksföremål, kläder och annat från Kenya som hon visar fram. Vi har det här som tema i en månad innan själva FN-dagen. Som regel får vi in ca 4000 kr som skickas till det här sentret. Vi får alltid ett tackbrev tillbaka där vi får veta vad pengarna gått till. Mycket uppskattat hos alla.

Fastän jag bara hade tänkt titta förbi en liten stund så blev jag kvar i 4 timmar. Så var det rätt iväg och hämta L på skolan, för att så åka på föräldrakaffe på Ms dagis. Vi var färdiga där ca 16.30, L skulle på fotbollsträning kl 17 och så på övernattning. När klockan var 18.30 insåg jag att jag glömt att äta under dagen, kaffe och chokladkaka är inte klassat som mat tror jag. Var då ganska utmattad. Lördagen flöt på som vanligt, handling och en massa göromål hemma. Söndagen likaså, tog mig för att besöka en väninna som bor ett par gator bort. Det var längesen, blir liksom aldrig av fast vi bor så nära. Hon har 4 barn i ålder 2-14, så hon har ju minst sagt fullt upp hela tiden. Vi fick i alla fall en liten pratstund över huvudena på barnen med ständiga avbrott från tre små som ville ha massor av uppmärksamhet... Även om besöket var trevligt och efterlängtat så är det sånt som tömmer mig för krafter, var därför ganska trött när vi kom hem.

Men tillbaka till dagen idag, min lilla promenad idag gav mig som sagt en knuff där bak. Efter helgens stormvindar var träden i skogen ganska kala, solljuset trängde fram mellan grenarna och kom åt på ställen som tidigare varit gömda. Jag försökte borsta av mig lite saker som hindrat solljuset att nå in till mitt innersta också. Jag plockade fram en massa saker som jag kan glädjas åt, vara tacksam för. Det finns ju massor, men det är så lätt att det trista, svåra och jobbiga tar överhanden. Jag är tacksam för att jag är frisk, ja jag är ju det. Jag är tacksam för att mina barn är friska. Jag tänker på hur välsignade vi är med tanke på att våran situation kunde ha varit en helt annan. Det ska jag skriva om en annan gång. Jag är tacksam för att jag har kollegor som stöttar och förstår mig. Jag är tacksam för att jag kan sitta i soffan med en varm filt runt mig, en kopp the på bordet och bara vara.

Den här veckan ska jag prova på att jobba lite, vi har något som kallas aktiv sjukskrivning här. Det betyder att man i samarbete med arbetsgivaren och läkaren kommer överens om när man ska jobba, vad man ska göra på jobbet och hur mycket man ska jobba. Jag ska prova på två halva dagar i två veckor. Den här veckan har vi dock planeringsdag på fredag. Alla som är anställda innom barnomsorgen i kommunen ska då på en inspirationskurs med en inhyrd föredragshållare. Föredraget heter "Hurra, det är måndag". Så då ska jag bli med på det, ska bli spännade. Nu ska jag se till att använda lite av den energi som kom över mig idag, med måtta dock.

På återseende, Annelie

Bollen är kastad

2008-10-20T20:14:00.005+02:00

Bilder lånade från Scandinavian Stock Photo

Igår var vi på en lokal restaurang för att avnjuta en god söndagsmiddag. Mitt under middagen ringer min mobil, det er mammas kusins fru som ringer. Dom bor alldeles vid mamma och brukar vara hem till henne med mat eller fika ibland. Jag tycker att det är jättebra att dom tar sig tid till det. Hon brukar också massera mammas ben som till tider är helt blålila på grund av för dårlig blodcirkulation. Det är ju helt fantastiskt att hon gör det.

Men när hon gör sig bryet med att ringa är det som regel inte goda nyheter. Hon berättar att dom är på besök hos mamma med äppelkaka. Men mamma äter inget och är tydligen i ganska dårlig form. Jag försöker få veta lite mer om vad som är problemet, men får beskjed om att det inte är något akut. Så säger hon att anledning till att hon ringer är att hon vill köpa en gammal moped som står hemma hos mamma. Det är en veteranmoped som tillhörde pappa, och den har inte varit körbar på säkert 25 år. Men den är väldigt fin och en entusiast skulle säkert sätta stor pris på den. Den här människan är dock ingen entusiast, utan en som ser sitt snitt att göra en billig affär. Alla släkter har väl sina rariteter och den här människan och hennes man, mammas kusin, är min släkts utskott. Missförstå mig inte, dom skulle inte göra en fluga förnär, världens snällaste, men bara så oerhört speciella.

Kände när vi lagt på att jag blev riktigt irriterad, vad skulle jag göra med informationen om att mamma var dårlig. Hon har varit ganska pigg en stund, men nu var hon tydligen sämre igen. VARFÖR ringde hon till mig och berättade det? Jag kan inte göra något som helst åt situationen. Jag kan inte ringa och prata med mamma, jag kan inte åka dit och kolla läget. Hela middagen blev förstörd för min del.

Så idag var jag själv på väg till läkaren när mobilen ringer igen, den här gången var det arbetsteraputen som gjort utredningen om personlig assistent till mamma. Hon hade lovat att ringa när hon kommit till en konklution. När jag var hem till mamma sist så kom två från kommunen för att göra en ADL-utredning på mamma. Dom hade med sig ett schema som dom skulle gå igenom. Här var frågor om allt från personlig hygien till hur tvättning av kläder klaras av. Milt sagt kan jag väl säga att det var tur att jag var med, mamma sa att hon klarade av väldigt många saker som jag inte sett henne göra på 1 1/2 år. Kan här nämna att hon påstod att hon klarar av all påklädning själv, också byxor och strumpor. Jag satt bredvid och skakade på huvudet, hon sa att hon kan tvätta kläder, jag skakade på huvudet. Hon kunde tillbereda en kall måltid med allt vad det innebär. Ta fram t.ex yoghurt ur kylskåpet, ta ner en skål från skåpet, hälla upp yoghurt, sätta skålen på bordet, ta fram saker till att bre en smörgås. Jag skakade på huvudet till den grad att jag nästan pådrog mig whiplash.

Till slut gjorde dom en kort kognitiv test på mamma, en enkel test som sa oerhört mycket. Mamma skulle svara på vilken dag det var, visste inte, vilken månad det var, visste inte, vilket år det var - svarade 2007, vilken årstid det var - tittade ut genom fönstret och konstaterade höst. Vidare fick hon höra tre ord som hon skulle repetera, penna, tandborste och glas. Hon repeterade direkt, fick så svara på tre frågor till och blev så ombedd om att repetera dom tre orden. Hade ingen aning om vilka det var. Till slut skulle hon lösa ett matteproblem, hon fick beskjed om att dra ifrån 7 ifrån 100, så 7 från det talet igen och sju från det talet igen helt till man sa stopp. Har du förstått uppgiften? Nej, samma information igen och igen, samma fråga - Har du förstått uppgiften? Nej. Till slut blev hon bedd om att dra ifrån 7 från 100, har du förstått uppgiften Nej..... Testen hade ett par moment till, men det här var det som fastnade hos mig.

Arbetsterapeuten konstaterade att hon var tvungen att göra ett hembesök för att se hur mamma fungerar. Hon åkte dit tidigt en morgon efter att jag åkt hem. Då såg hon ju att mycket av det mamma sagt inte alls stämde, och att mamma behöver hjälp i MYCKET större grad än det hon innser själv. Vidare så berättade hon att hon pratat med hemtjänsten på morgonen idag, och det stämde det jag fick höra igår. Mamma är sämre, kommer sig igen inte upp ur sängen själv, larmar mycket, klarar inte av toabesöken. Så nu har hemtjänsten gjort om sina rutiner, dom kommer alltid dit två stycken på morgonen, nattpatrulljen tittar till henne på natten.

Arbetsterapeuten anmodar om personlig assistans, så ansökan och utredning med resultat sändes idag till LSS. Nu är det väl så att Landstinget Dalarna ska spara enorma summor dom närmaste åren, så bollen stoppas väl där och blir punkterad....

Idag blev det ett långt inlägg, fortsättning följer.

På återseende, Annelie:)

En uppblåst ballong utan knut

2008-10-14T09:41:00.006+02:00

Som jag skrev sist så börjar det kännas lite bättre, sover bättre och har lite mer energi. Torsdag och fredag förra veckan kändes riktigt bra. Var på besök på jobbet i fredags, det var jättetrevligt. Passade på att komma vid lunchtid, satt mig på personalrummet och pratade med dom som hade matpaus. Alla är verkligen förståelsefulla, dom frågade hur det går. Förmanade om att låta det ta tid och bara tänka på mig själv, dom klarar sig fint. Jätteskönt att ha ett sånt stöd, verkligen.

Helgen kom och vi hade som vanligt stora planer på vad vi skulle hinna med. Kände på morgonen den där obehagliga känslan i bröstkorgen, trycket och samtidigt en obeskrivlig tomhet. Men vanan trogen så viftade jag bort känslan och fokuserade på det vi tänkt göra. Först bar det av på loppmarknad, jag, sambon, bägge barnen pluss en kompis til sonen. Kaoset började redan på parkeringen, inne på loppisen var det inte bättre. Skulle tro att vi befann oss i något slag undantagstillstånd och att det som låg uppradat på borden var det enda som fanns kvar att köpa i denna värld. Folk var ju helt tokiga, maniska närmast. Ett par stod och bråkade om två ljusstakar, folk trängde sig fram, använde sina armbågar för allt de var värda. Vi gav upp och gick därifrån, har aldrig varit med om maken.

Nästa stopp var Chlas Ohlson, min hårtork hade gått sönder så jag var tvungen att köpa en ny. Sambon skulle göra diverse inköp till jobbet. Finns det nåt värre än att gå på Chlas Ohlson, jag får helt krupp. Vid det här laget hade trycket över bröstkorgen gjort sig påmint igen. Men jag hade fullt upp med att hålla styr på en viljestark 3-åring. Köpcentret här i stan är em mardröm på lördagar, fattar inte att folk kan handla så mycket... I min lilla stad, om man ens kan kalla det en stad, bor det ca 22000 invånare. Vi har ett köpcenter med 150 butiker och 15 matställen/cafeer. Det är helt otroligt tycker jag, speciellt med tanke på att det bara är ca 3 mil in till Oslo och allt som finns där av butiker och annat. Men å andra sidan kan jag inte själv komma ihåg sist jag var in till Oslo på shopping. Ja ja, det var en liten avspårning.

Så var besöket på sentret avklarat, då skulle vi handla mat. Hatar egentligen allt vad handling heter på lördagar, det är allt för mycket folk. Men mat måste man ju ha, så det är bara att kasta sig i det. Väl inne på matbutiken känner jag hur all ork bara tar slut, jag blir helt tom. Det är en helt obeskrivlig känsla, jag vet precis vilket ögonblick det var. Jag stod vid grönsaksdisken och plockade tomater i en påsen. Plötsligt kommer hjärtbanket, trycket över bröstet ökar, kallsvetten kommer. Säger till sambon, nu tog det slut, nu är jag tom. Han ser på mig utan att riktigt förstå vad jag menar. Jag säger att nu är vi klara, styr mot kassan, lägger upp maten på bandet, packar i påsar. Går ut i bilen och sjunker ihop sätet. Sambon kommer efter och fattar inte riktigt vad som sker, vi åker hem och jag hamnar i soffan. Resten av dagens planer blir det inget av för min del.

Jag kan beskriva det som att jag vaknar på morgonen och är ganska full av energi, som en uppblåst ballong. Känner att jag måste skynda mig lite så att jag får något gjort. Jag har inte stora ambitioner, men en maskin tvätt, plocka ur diskamaskinen, städa lite. Allt det här med inlagda avbrott, en stund i soffan med en tidning, lite slötitting på tv, en kopp kaffe eller två. Mens jag håller på här hemma känner jag hur luften sakta men säkert pyser ur ballongen. En del dagar håller den på luften ända tills barnen gått och lagt sig, andra dagar blir den tom vid lunchtider. Jag kan ibland blåsa lite extra luft i ballongen, det gör jag stort sett med mina skogspromenader. Men ibland pyser allt ut efter promenaden, då blr det en dag i soffan. Där känner jag att jag inte hör hemma, jag vill inte vara en person som inte orkar. Jag vill inte vara en mamma som alltid är trött. Jag vill inte vara en mamma som eksploderar av ilska för att min bägare alltid är full. Jag vill inte svara snäsigt, vara avvisande mot min sambo. Jag vill inte, jag vill inte.

Hur tar man sig då ur det här? Vad mer kan jag göra, förutom att ta det lugnt och vila. Blir tokig av att vila, blir deprimerad av husets fyra väggar. Vill ha folk runt mig, någon att prata med. Kan inte koppla av när jag ser allt jag borde gjort här hemma, känns som att skotta snö i en snöstorm. Gör allt jag kan för att hålla undan det värsta, men det tar ju aldrig slut. Hur får andra till det? Hur gör andra barnfamiljer det i vardagen? Vi har det säkert inte värre än andra, men jag klarar inte organisera mig så att jag får till det. Det blir ju bara kaos.

Det här blev ett helt annat inlägg än det jag hade tänkt, men nu har jag fått ur mig lite igen. Förstår om ni inte orkar mitt klagande, men som sagt förut, jag skriver för mig och bara för mig. Ni är välkomna att ta del i det jag lägger ut, jag är självklart väldigt tacksam och glad för era kommentarer. Missförstå mig inte, det är en superduper bonus på det hela.

Nu ska jag sluta svamla, på återseende.

Kram, Annelie

Det börjar kanske ljusna...

2008-10-09T11:37:00.005+02:00

Nu var det länge sen jag satt mig ned vid datorn för att skriva av mig lite, eller rättare sagt, länge sen jag satt mig vid datorn och faktisk klarar att skriva lite. Har setat här många gånger den sista veckan, men jag har bara varit helt tom. Har inte klarat av att få ner något som helst. Men idag är jag "full" av energi, solen skiner igen och jag har faktiskt fått gjort lite här hemma. Den senaste veckan har jag bara gått rundt mig själv, satt mig i soffan med en kopp kaffe och plötsligt har det gått 2 timmar. Jag har varit ner i källaren, satt på tvättmaskinen, men inte tagit mig för att hänga upp tvätten när den var färdig. Dragit fram dammsugaren för att få bort dom värsta dammråttorna, men dammsugaren har blivit liggande mitt på vardagsrumsgolvet. Varit och hämtat dottern på dagis och blivit helt utmattad av hennes trots, jobbigt att vara 3 år och inte få det som man vill...

Idag vaknade jag efter att ha sovit genom hela natten, första gången på 2 månader. Sambon körde barnen till skola och dagis, så jag hade en lung och skön morgon. Började med att fixa till lite i köket, fortsatte med ett par högar med papper som hopat sig, gick så vidare med att plocka undan saker och ting som låg lite varstans, dammtorkade i vardagsrummet. Fixade lite med några ledsna blommor, städade badrummet. Mitt i alltihop kom jag på mig själv, hur fick jag till allt det här? Känner att jag fortfarande har energi kvar, vet inte riktigt vad som hänt men det känns ganska bra. Jag vet att det kan vara förbigående, men jag ska i alla fall njuta det så länge det varar.

Igår var dagen helt annorlunda, då fanns ingen ork och ingen energi. Gick min dagliga skogspromenad på morgonen, sen segade sig timmarna förbi. Var till tandläkaren, inga hål, hämtade så dottern. Köpte en bukett rosor på hemvägen för att muntra upp mig själv. När jag pratade med sambon på telefon var jag ganska låg och han blev nog lite bekymrad.

När han kom hem hade han med sig en stor bukett röda rosor och ett sött litet kort. Det händer inte ofta kan jag säga, jag blev så rörd att jag inte klarade av att säga tack en gång. Vår dotter stod bredvid och jag ville inte att hon skulle se mamma gråta, så idag ska min sambo få det tack han förtjänar.

Vad gäller mamma så har jag en hel del att berätta, men det får bli en annan dag. Har inte samlat tankarna runt det än så jag behöver lite mer tid till det. Men jag kan säga så mycket som att saker och ting börjar röra på sig. Det känns bra. Men det är helt klart en lång, lång väg att gå.

Nu ska jag ge mig ut på min dagliga promenad, så får vi se hur länge gnistan finns kvar. Hoppas att den kommit för att stanna. Eller kanske jag ska säga som en föredragshållare sa en gång, han pratade om utbrändhet och att tappa gnistan. Han sa " om man är utbränd, om man tappat gnistan - då finns ju inget kvar. Då är det bara aska kvar, allt är dött. Det betyder att man ligger i sin grav, alla som andas, äter, rör sig, eksisterar har fortfarande gnistan kvar, men är man nere, trött och har tömt sina lager måsta man få den där lilla gnistan till att flamma upp och börja brinna igen". Det tycker jag var bra sagt och det tål att tänka på, eller vad tycker ni?

Kram, på återseende, Annelie:)

Härlig helg men...

2008-09-30T17:32:00.002+02:00

Jag lovade i mitt förra inlägg att jag skulle rapportera från våran minisemester i Göteborg idag. Vi har haft det helt underbart, barnen har haft det super, vädret var helt OK. Vi åt god mat och hade det väldigt bra. Men så kom tröttheten....

Jag orkar helt enkelt inte skriva något långt innlägg idag, hoppas ni har förståelse för det. Idag har jag tvättat två maskiner tvätt. Haft ett givande telefonsamtal med en väninna, gått en tur i skogen med henne för att så avsluta med en lätt lunch. Sen var alla krafterna slut, nu ska jag hålla ut till kvällen och barna har lagt sig. Sambon jobbar sent idag då han ska ta igen lite förlorad arbetstid efter ledigheten. På torsdag åker vi ju till mamma, så det blir en kort arbetsvecka för honom.

Nu måste jag ordna lite middag till barnen, sen blir det at kokona i soffan till läggdags. Hoppas jag känner mig bättre imorgon.

Ha en fin tisdagskväll.

På återseende, Kram Annelie.

En stressad skogspromenad

2008-09-25T13:06:00.005+02:00

Igår hade jag en lugn och skön dag. Jag slöade på soffan, tittade på TV och tog livet med ro. Det var riktigt skönt och jag stressade faktiskt ingenting. Idag började dagen lite annorlunda. Jag körde barnen till skola och dagis, planerade så att jag skulle ta en lång, skön skogspromenad. Men först tog jag kontakt med min läkare, jag fick en akuttid klockan 10. Det kändes bra, men jag hade ju planerat en skogspromenad efter att jag lämnat barnen. Klockan var 8.55 när jag åkte från dagis, det tar 20-25 minuter att köra till läkarkontoret. Jag skyndade mig då att åka till stället jag tänkte promenera från, parkerade bilen kl 09.00. Såg på klockan och tänkte att jag går 15 min inn i skogen, så vänder jag och går samma väg tillbaka. Då hinner jag både min promenad och läkarbesöket.

Så tänkt, så gjort. Jag stressade mig igenom min promenad, tittade på klockan flera gånger för att hålla koll på tiden. Väl tillbaka i bilen på väg till doktorn satt jag där med hög puls, hjärtklappning och kallsvettade. Vad i all världen var det jag höll på med? Varför tänkte jag inte på att jag kunde ta min promenad i lugn och ro efter läkarbesöket? Spiralen fortsätter att snurra helt av sig själv, jag kan inte bara stänga av.

Mitt besök hos läkaren gick ganska bra, han sjukskrev mig 100 % til 5/10. Så får vi se om jag klarar av att landa tills dess. Vi avtalade att jag skulle ringa honom måndag 6 för att se hur det går. För övrigt så hade han inte så mycket att komma med. Känner just nu att jag måste komma ner på jorden igen, så får vi se vad jag behöver utöver det. Jag har legat en hel del på soffan idag också, men tankarna spinner rundt på högvarv. Tar mig själv i hur jag ligger och planerar en massa grejor jag ska få gjort här hemma mens jag är sjukskriven. Måste ju skynda mig mens jag har tid, så plötsligt är jag på väg att sätta igång med något. Men jag har än så länge klarat av att bromsa mig själv, kommit mig ner i soffan igen. Men det är INTE lätt.

Nu ska jag i alla fall ta mig en dusch, så ska jag gå en liten promenad bort till köpcentret och unna mig själv en bit mat på mitt favvocafè i den här lilla hålan. Sen ska jag i sakta mak gå och hämta dottern på dagis. Sonen är med en kompis hem, något han gör varje torsdag. Skrev ju förut om vårat dilemma med fritids. Vi har löst det så att han har med sig en kompis hem varje onsdag, så är han med kompisen hem varje torsdag. På så vis har vi kunnat redusera fritids till 3 dagar i veckan, det känns riktigt bra.

I morgon bär det av till Göteborg och det ska bli riktigt skönt. Jag rapporterar på tisdag. Ha nu en riktigt strålande helg allihopa. Det ska jag försöka ha....

Kram, på återseende, Annelie:)

Så kom väggen...

2008-09-24T12:30:00.003+02:00

Jag var på föräldramöte på sonens handboll lördag morgon. Han har träning varje lördag mellan 9 och 10.15. Vi var den här lördagen innkallade till föräldramöte för att få information om vad som komma skal, vilka visioner och mål tränarna har. Vi fick också utdelat en terminlista, där alla aktiviteter stod upplistade. Jag började läsa och kände hur jag blev yr, fick hjärtklappning och började kallsvetta. Det är träning måndag och lördag, matcher söndagar. Julkupp och mellandagskupp, föräldrar till killar och tjejer födda 2000 har ansvar för att hålla kiosken i idrottshallen öppen varje onsdag och torsdag mellan klockan 17 och 21! Jag kände hur rummet snurrade och jag reste mig och gick ut!

Väl ute i bilen började jag hypervenitlera och hjärtklappningen tilltog. Jag visste inte hur jag skulle ta mig hem. Det var fullständigt kaos i huvudet, jag tänkte bara om och om igen "jag orkar inte mer, jag orkar inte mer". På något vis tog jag mig hem, klarade faktiskt av att uträtta ett par ärenden på vägen hem. Sonen hade blivit med en kompis hem efter träningen så jag behövde inte tänka på honom just då. Väl hemma fortsatte jag i vanligt tempo, skyndade mig att skriva handlelista, var till butiken och handlade. Hem och fixade lunch, så var det dags att åka på fotbollscup. Det var i alla fall säsongens sista fotbollstillställning. Var på cup med bägge barnen från 13.30-17.30. På något vis klarade jag av att tränga undan morgonens upplevelse. Lördagskvällen flöt på som normalt.

Stora delar av söndagen ägnade jag åt att förbereda föräldramötet på jobbet. Det gick över förväntan och jag kom i mål med det. Måndagen kom och jag gick till jobbet, gjorde en halvhjärtad insats, glömde saker och ting hela tiden. Började med ett praktiskt göromål, för att mitt i börja med något annat och så glömma vad jag egentligen höll på med. Hoppas att det inte blir för mycket svammel, försöker bara få ner hur jag upplevde det. Jag stressade hem från jobbet, sambon skulle egentligen hämta barnen, men han ringde och sa att han satt fast i kö då det hänt någon olycka i Oslo. Planen var att jag skulle hem och börja med middagen då jag skulle på föräldramöte på sonens skola lite senare. Nu var jag i stället tvungen att hämta barnen först, vilket gjorde att min tidsplan blev förskjuten 45 min. Kom hem med två griniga, vrålhungriga barn som helst skulle sett att maten redan var klar på bordet i det vi kom innan för dörren.

När middagen väl var färdig kom sambon innan för dörren, jag hoppade i duschen. Stressade så iväg på mötet utan middag. Väl hemma igen var jag yr av hunger men hade ingen som helst matlust. Hade huvudvärk och ont i nacke och axlar. Jag halvsov genom natten, vaknade otaliga gånger av att nacken gjode ont och jag blev inte vän med kudden. Gick upp och kom mig igen till jobbet. Där blev jag mött av en av mina förträffliga kollegor som såg mig i ögonen, tog mig i bägge armarna och frågade "Hur är det egentligen med dig?". Då brast det, tårarna rann över, men ändå försökta jag vifta bort det och skylla på en jobbig natt. Som tur var godtog hon inte det svaret, utan fick chefen till att avsätta tid till ett samtal med mig under dagen. Då kunde jag inte längre stå imot, jag berättade hur jobbigt jag tyckte det var. Att jag inte klarar av att släppa tankarna på mamma. Att jag egentligen tyckte att allt blev mycket värre efter att jag var där och såg hur dålig hon var. Hur ofta jag vaknar på nätterna och undrar hur mamma har det, om hon ligger där och behover hjälp. Jag berättade vilken panik jag fick på handbollsmötet. Hon sa bara "Annelie, det här får du inte lov till längre, nu går du hem och stannar hemma tills du får saker och ting på plats igen". Så blev det, men jag kunde inte släppa ansvaret för föräldramötet vi skulle ha på kvällen. Jag var väl förberedd så jag insisterade på att det skulle hållas som planerat. På kvällen åkte jag tillbaka till jobbet och höll föräldramöte. Det gick strålande, så det känns riktigt skönt att jag klarade av det trots allt annat.

Så nu är jag hemma, har legat på soffan hela dagen och slötittat på tv. Snart kommer sonen inramlande med 2 kompisar och lilltjejen ska hämtas på dagis. Har pratat med chefen och hon har ordnat med vikarie, så allt ser ut att fungera på jobbet. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vad händer nu? Ska jag ligga på soffan och så? Får ta en dag i taget tror jag. Ser väldigt fram imot helgen, då åker vi till Göteborg på en liten minisemester med barnen. Ska bli riktigt skönt faktiskt. Sen vet jag inte, ska ju till mamma nästa helg, får se hur besöket hos läkaren går.

Hoppas ni orkat med mitt svammel, känns skönt att skriva ner det. Förstår om ni inte orkat läsa allt, men jag vill tacka för era kommentarer och förståelse. Jag har ju fått "varningar" från er och jag har ju egentligen kännt det själv. Men jag har inte klarat av att stoppa spiralen. Tack för att ni bryr er.

Kramisar, på återseende, Annelie:)

Egoistisk eller inte?

2008-09-19T17:56:00.004+02:00

Idag blir det ett helstressat inlägg, blir inga bilder heller för det har jag inte tid till. Jag går på högvarv och har så gjort sedan helgen hos mamma. Jag knäcker väl ihop snart, men jag kan inte stoppa nu. Har hundra ting att ta itu med och jag har känt mig lite knasig i magen hela dagen. Det går magsjuka bland barnen på jobbet så nu gäller det att få gjort så mycket som möjligt innan man ligger däckad på badrumsgolvet.

Såna här gånger saknar jag det att ha släkt och speciellt en mamma i närheten som kunde avlasta mig lite. Känner att jag ibland blir arg på mamma som är sjuk, arg för att hon inte finns här för mig när jag behöver henne. Arg för att jag inte kan komma ihåg sist hon frågade mig hur jag har det, hur mitt liv är. Arg och ledsen över att hon inte kommer ihåg mina barns födelsedagar, besviken över att hon inte kommer med några initiativ till att markera dessa händelser när vi är där. Det är väl så många känner det som är i samma sits som jag. Paralellt med att dom här känslorna bubblar upp så dämpas dom omedelbart av dåligt samvete. Hur kan jag tänka så om min mamma, det är ju inte hon som har valt att bli sjuk. Det är ju hon som har fått sitt liv förstört av denna grymma sjukdom. Men jag kan inte låta bli att känna en stor, stor saknad och sorg över allt jag går miste om. Är jag hemsk och egoistisk? Har aldrig uttryckt dom här känslorna för någon, inte ens min sambo. Känner mig som en hemsk dotter som tänker på mig själv.

Mitt besök hos mamma slutade inte med något konkret. Det jag återvände hem med var en större oro och samtidigt en visshet om att det här går inte så länge till. Jag och min bror vill att mamma hamnar på ett ställe som kan ge mer hjälp och trygghet, först och främst för mammas skull. Men också till stor del för vår egen, när jag skriver det kommer det dåliga samvetet igen. Ska mamma tvingas flytta för att vi ska få det lättare? Men det är ju som min väninna Madde kommenterat, vi måste ju tänka på våra familjer. Vi kan ju inte riskera att våra barn blir sittande utan en av sina föräldrar på grund av att vi sliter oss ut med mamma och hennes hus och trädgård. Jag vet ju innerst inne att det är så, men ändå så kommer alla dessa känslor och övervälder mig ibland.

Jag har varit i kontakt med kommunen för att höra vilka boalternativ som finns. Det är ju inte så mycket att ropa hurra över, men det var ju ingen överraskning. Jag berättde hur jag upplever situationen med mamma, och det jag fick till svar var typ "Ja, men hon klarar fortfarande av att larma när hon behöver hjälp?". Jag vet inte vad jag ska tänka och tro när jag blir mött med en sån kommentar. Har verkligen inte livet mer att erbjuda för en sjuk människa. Så länge man klarar av att trycka på en knapp så får man vara nöjd med det man har?
Jag har bestämt mig för att avvänta tills jag varit med mamma till läkaren på sjukhuset den 3 oktober. Ja, mina påtryckningar har fört fram och det ganska fort. Så det finns ju hopp i alla fall.

Jag får försöka ta en sak i taget, men det känns inte alls bra att mamma är alldeles själv hemma. Att hon inte tar sig upp ur sängen själv, hon krampar på nätterna mm. Jag hittar inte helt någon sinnesro när jag vet hur hon har det. Själv säger hon att allt går bra när man frågar henne. Flytta vill hon inte! Så jag får kämpa på en stund till, får se vad läkaren tycker och tänker.

Nu väntar min låååånga "att göra lista", så det är väl bara att sätta igång. Det är otroligt att fyra dagar utan mor i huset kan sätta sådana spår....

Ha en trevlig fredag!

På återseende, Annelie:)

Kära mamma, hur ska jag kunna hjälpa?

2008-09-13T20:36:00.009+02:00

Nu har jag varit hos mamma i ett dygn. Jag sa till hemtjänsten att dom inte behövde komma så länge jag är här. Mamma / jag har redan utlöst trygghetsalarmet 3 gånger. Första gången var i natt klockan 02.50. Jag vaknade genast av att larmet pep och att någon ropade mammas namn. Det tog en stund innan jag förstog vad det var. Jag gick in till mamma och hon halvsov och var ganska förvirrad. Vet inte om hon kommit åt larmet av misstag eller inte. Man måste trycka ganska hårt och precist på knappen för att det skal utlösas. Hon sa i alla fall att hon ville sova vidare. Jag pratade med larmtjänst och avvärjde att dom skickade ut någon. När mamma lägger sig tar hon ur hörapparaterna och då hör hon ingenting. Kan inte föreställa mig att hon hör när dom ropar på henne genom larmboxen.

Nästa gång mamma larmade var kl 07.10. Jag sa då till att jag skulle hjälpa henne själv, men där misstog jag mig grovt. Mamma har ju alltid tagit sig mellan säng och rullstol själv så jag trodde att hon bara behövde lite hjälp. Men hon hade ingen kraft i benen alls, jag gjorde ett par seriösa försök på att få henne över i stolen men det höll på att sluta med att hon ramlade ur sängen. Så till slut var jag helt förtvivlad så jag larmade igen och bad dem komma och hjälpa till. Efter ca 20 minuter kom två tjejer och hjälpte mamma, dom fick henne över i stolen efter mycket om och men. Mamma var helt säker på att hon skulle ramla ur sängen så hon skrek och var rädd. Jag har aldrig hört min mamma skrika åt någon förut. Dom fick ut mamma på toa och jag hörde henne ryta åt dom att inte röra henne, hon skulle klara sig själv. Jag satt småchockad i köket och hörde på, var det min mamma som var så bestämd och ilsk. Pratade lite med en av tjejerna som sa att mamma ofta blir lite arg när dom försöker hjälpa henne, hon ska klar sig själv. Vill inte inse att hon behöver mer hjälp. När mamma var klar hjälpte dom henne in i sängen igen, hon sov till 11 men jag fick inte en blund i ögonen mer.

Under dagen idag har mamma berättat att hon larmar ganska ofta, hon är sur och uppgiven över hemtjänsten. Tycker att det tar alldeles för lång tid innan dom kommer. En gång hade hon somnat om innan dom kom så dom försökte smyga sig ut igen och inte störa. Då blev hon sur och kastade en toffel i väggen för att dom skulle förstå att hon fortfarande ville ha hjälp. Vid minst två tillfällen har hon ramlat ur sängen under natten och larmat på hjälp. En annan gång tog hon sig upp själv på natten och in på toa, men hon tog sig inte därifrån igen. Hon larmade och somnade medans hon väntade, sittande på toa...

Har försökt att få henne att förstå att det kanske är på tiden att hon hamnar någonstans där det finns personal tillgjänglig dygnet runt, men mamma säger tvärt NEJ. Vad gör man? Jag känner mig inte trygg när det är som det är, jag vill att mamma ska ha tillgång på hjälp när hon behöver den och att det ska finnas någon i närheten som kan hjälpa mamma så fort som möjligt. Det är flera som sagt till mig att jag bara måste tala om för mamma att nu blir det så här, vare sig hon vill eller inte. Jag och min sambo och min bror och hans fru har inte kapasitet till att ta hand om mammas hus och trädgård. Vi gör inget annat när vi är här, röjer vi inte i trädgården så är det nåt inne som ska fixas. Jag vill ju kunna använda den lilla tid jag har när jag är här åt mamma. Jag vill kunna sitta ner med henne och prata, umgås, kanske ta henne med ut på en pomenad, på ett café. Vad som helst, inte jobba, slita och ordna.

Idag har jag hållt på ute i trädgården i 6 timmar, jag har fått blåsor i händerna och är öm i hela kroppen. F.. också, jag hade ju lovat mig själv att nu var det slut, nu skulle vi inte göra mer. Mamma måste förstå att nu går det inte mer, vi orkar inte. Jag orkar inte... Inte för att hon någon gång har bett oss om något som helst egentligen, vi bara gör. Jag är övertygad om att hon skulle kunna få det bättre om hon hamnade på någon typ av vårdhem, helst med egen lägenhet med tillgång till matsal och uppehållsrum. Mormor bodde på ett sådant ställe har i Borlänge. Jag förstår mamma också, hon upplever att hennes trygghet finns i huset, här har hon alla minnen och hon vet vart allt finns. Men hon kan ju inte ens ta sig en macka när hon själv vill, hon behöver inte veta vart allt finns. Hon måse ju ha hjälp till allt i alla fall. Jag blir helt tokig och känner att jag nog snart river av mig håret eller nåt. Vad ska jag göra?

På åteseende, Annelie:(

PS. Bilderna idag är från mammas hem. DS

Fantastiska kollegor

2008-09-10T17:17:00.006+02:00

Till helgen åker jag till Borlänge, själv för första gången på länge. Jag har fått ledigt från jobbet fredag, måndag och tisdag. Med lön, det är helt fantastiskt. Hemtjänsten har ringt och sagt att mamma gärna vill att jag ska komma. Hon har tydligen mycket kramper i benen på nätterna. Så hon larmar på trygghetsalarmet flera gånger per natt och tidigt på morgonen. Hemtjänsten säger att det är något hon är bekymrad över som hon inte klarar att ge uttryck för.

Så har dom upptäckt att mamma inte sköter sin medicin som hon borde. Hon har till nu skött den mer eller mindre själv, hon doserar ut den i en veckodosett. Men det har fungerat si som så och hemtjänsten har hjälpt henne då och då. Så nu ville dom att jag skulle ta kontakt med hennes läkare för att få kollat upp om man kan öka dosen på krampmedicinen samt om mamma kan få medicinen färdigdoserad i påsar med datum och klockslag för när den ska tas. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Jag började med att ringa Falu sjukhus, nevrologmottagningen. Fick tag på en sjuksköterska där som var jättetrevlig. Hon gick in och kollade mammas journal, det visade sig att ingen vet vem som har ansvaret för mammas medicinska behandling. Mamma tar 4 olika mediciner, alla utskrivna av olika läkare. Sjuksköterskan fick faktisk lite chock när hon såg det, hon lovade att hon skulle ta tag idet och få fram vem som har ansvaret.

Jag själv blev ju minst lika chockad, går det verkligen an att ha en allvarlig nevrologisk sjukdom men inte ha en ansvarlig läkare. Det visar sig att mamma har blivit en kastboll i systemet som ingen vill ha ansvar för. Alla försöker skjuta ansvaret från sig själv och över på någon annan. Sjuksköterskan jag pratade med menade att mamma borde ha både sjukgymnastik och tät uppföljning av en läkare som kan följa med på utvecklingen av sjukdommen och mammas tillstånd. Är det här verkligen möjligt i dagens Sverige?

Jag blir helstressad av det här, tanken på mamma som ligger och har ont på nätterna och som larmar i ren förtvivlan är inte lätt att handskas med. Så jag tågade in till chefen och förklarade hur det var. Jag sa att jag måste bara åka, och jag måste åka snart. Hon sa bara självklart, inga problem. Du får ledigt med full lön, hur många dagar blir du borta? Jag visste att jag har en topp chef, men hade inte väntat den responsen. Så var nästa steg att berätta för mina närmaste kollegor. Jag förklarade hur det låg till när vi hade avdelningsmöte igår, fick full förståelse även här. Jag har verkligen goa arbetskamrater. Senare på kvällen hade vi personalmöte, när det var dags att avsluta och gå hem kommer mina tre super bästa assistenter med en blomma till mig och ett vacket skrivet kort. Det stog " För att du är den du är, vi tycker väldigt mycket om dig och kunde inte tänka oss en bättre ledare. Hoppas att den här blomman lättar på dina bekymmer en smula. Kram från Anne Grete, Turid och Elin". Gissa om tårarna trillade, tänk att det finns så fantastiska empatiska människor.

Nu blir det nog ett litet uppehåll i mitt bloggande, inte för att det sprutar ut inlägg annars heller. Men nu blir jag hos mamma till tisdag, imorgon har jag fullt upp med annat. Så vi hörs kanske i slutet på nästa vecka. Vet bara inte hur jag ska klara av att vara borta från barnen så länge, har aldrig varit ifrån dom mer än en natt åt gången....

Ännu en vecka har gått...

2008-09-05T18:52:00.006+02:00

Ja, så var ännu en vecka förbi. Jag har nu jobbat 6 veckor sen semestern. Helt ofattbart. Hösten börjar att ta ett fast tag om omgivningarna. I morse var det 6 grader när jag åkte till jobbet. Gråa moln låg tugnt över träden, och regnet kom i "bøtter og spann" - som man säger här i Norge. Det är som engelskans "cats and dogs", har ju helt glömt vad man säger på svenska. Hjälp. Linda kommenterade ju hur min svenska utarmats, norskan skiner igenom. Jag har ju trots allt bott här i 14 1/2 år nu. Jag pratar och skriver flytande norska. Människor jag möter anar inte att jag är svensk. När jag berättar tror dom att jag är uppväxt här, men det stämmer ju inte heller.

Jag tycker att det är lite obehagligt att mitt modersmål tunnas ut, jag vill ju hålla kvar svenskan. Vi pratar ju svenska hemma, det är helt onaturligt för mig att prata norska med mina barn. Äldsta sonen på 8 gör som jag, han ställer om sig efter omgivningarna. När han har kompisar på besök pratar han norska med dom, pratar han med oss så går det på svenska. Men jag hör att han har mycket av det norska, sjungande tonfallet. Det där är lite lustigt, vi svenskar tycker att norrmän "sjunger" när dom pratar. Det samma tycker dom om oss. Har ännu till godo att möta en norrman som inte sagt att han / hon tycker att svenskan är så vacker. Förstår inte helt vad dom menar, i alla fall inte när jag hör bräkigt, brett Borlängemål på TV. Det låter inte vidare sjungande, för att säga det mildt. Men det är ju så man / vi pratar som är från Borlänge, jag gör det ju själv ibland. Menar absolut inte att stöta någon, jag är stollt över att vara från Borlänge. Det finns så många vackra platser och underbara människor där.

Snyft, snyft, nu fick jag riktigt mycket hemlängtan. Men det ser ut som att jag ska kunna ta mig hemöver om inte så länge. Måste bara få ett par detaljer att falla på plats på jobbet först. Då ska jag faktiskt åka till mamma alldeles själv. Kan inte komma ihåg när jag gjorde det sist. Men det blir inte bara ett roligt besök, har en del jobbiga tråkigheter att ta itu med. Det känns inte så bra men det måste bara göras. Det är bara att bita i det sura äpplet....

Nu ska jag krypa upp i soffan med mina barn och ha en riktig myskväll. Jag och sonen ska se på den norska upplagan av Melodifestivalen junior. Han är en stor fan av sånt. Så vi har inhandlat lite fredagsmys, som lillasyster som snart ska sova har fått tjuvstartat på. Hon måste få lite hon också. Ha en riktigt trevlig fredagskväll!

På återseende, Annelie:)

Hyllan är klar!

2008-09-02T19:55:00.007+02:00

Det att visa sina skräckexempel och sina stora frustrations moment i hemmet var en bra idè. Motivationen blev stor och hyllan är målad, omorganiserad och allt rot och skrot är borttaget. Böckerna har jag sorterat efter färg på pärmen, tyckte att det blev riktigt bra. Här är både en före bild, för er som missat den, och en efter bild.

Dörrposten, eller vad det heter, ska också få lite färg snart. Det är en sådan där ofärdig detalj som man själv ser sig blind på efter ett tag. När jag fick se den på kortet av hyllan såg jag hur hemskt det såg ut. Den har stått spacklad i väntan på slipning i snart 5 år! På tiden att det blir gjort. Har slipat så slipdammet låg tjockt runt mig. Guben tycker dock att det ska ett till lager med spackel på innan det kan målas, får väl lyssna på det för det är väl han som vet mest om sånt.

Har också fått upp en hylla över det ena köksfönstret. Det är egentligen en gammal "mormorshylla", tror jag det heter. Den var från början antikbetsad, men är nu vit. Här fick jag plats för mina gamla koppargrejor.

Så till något helt annat. Har ett litet dilemma som jag tänkte höra om det var någon som hade några synspunkter på. Det är så här att våran son på 8 år går på fritods efter skolan. Vi har från hösten nu anmält honom dit 4 dagar iveckan. Jag slutar alltid tidigt på onsdagar så då går han hem direkt efter skolan. Nu visar det sig att han flera gånger i veckan får erbjudande om att vara med andra hem, ofta direkt efter skolan. Vilket gör att han då inte går på fritids. Det är stort sett den samma kompisen som frågar. Hans mamma jobbar på skolan och slutar kl. 13 varje dag. Det här är jag väldigt glad för. Jag är inte så väldigt nöjd med hur fritids är organiserat och det är inte en form som egentligen passar för L. Det är alldeles för mycket fri flyt, dåliga lokaler och otroligt högt ljudnivå. Han är ofta väldigt sliten och otillpass när han varit mycket och långa dagar på fritids. Så jag är själaglad för att han ibland slipper och för att det finns någon som vill ta honom med sig hem. Den här mamman ifråga är för övrigt en person som jag gillar och som jag litar på till 100%.

Vad är då problemet undrar ni? Jo, min sambo blir jätteirriterad över att L inte varit på fritids, det är ju trots allt en tjänst som vi betalar för, oavsett om han är där eller inte. Till saken hör då att en full fritidsplats, 5 dagar / vecka, kostar 2300 nok! 4 dagar betalar vi 1700 för. Jag kan på ett sätt förstå honom, men samtidigt så har ju L det mycket bättre hos kompisen. Det är ju det viktigaste tycker jag. Jag har nu kommit överens med kompisens mamma om att han kan vara med L hem på onsdagar, så är L med honom hem på torsdagar. Vi kan då skära ner till 3 dagar med fritids per vecka. Men då tycker ju sambon att han SKA vara där 3 dagar. Vad gör man, är det jag som tänker helt galet? Vi kan ju inte säga upp platsen helt bara för att han är med kompisar hem titt som tätt. Vi jobbar ju fortfarande som vi gör och han får inte lov att vara ensam hemma än. Hur ska jag få sambon att tänka om så att vi kan slippa den här konflikten, den skapar mycket oro och spänningar mellan oss.

Hoppas att jag inte svamlat för mycket och att ni förstår vad jag menar.

Ha en fin tisdagskväll i höstens tecken!

Kram, Annelie:)

En skyddsängel och min första utmaning!

2008-08-29T11:24:00.005+02:00

Jag blev så lycklig idag när jag läste genom kommentarena. Jag har fått en skyddsängel av min gamla klasskamrat Liv med bloggen The Adventure of life. En verkligen läsvärd blogg med mycket tankar om livet. Hon har en väldigt unik vrid på det mesta, ta en titt vetja! Tack så hemsk mycket Liv, den uppskattas verkligen och ska bli väl omhändertagen.

Den ska jag då skicka vidare till fem av mina favoriter som jag vill ge lite extra beskydd. Här kommer listan på dom utvalda.

Linda, Lantliv i lägenhet

Kerstin, Mitt Hvite Hus

Jojo, Rödluvans Vita Vardag

Viola, Violas Romantiska Hem

Annica, Mitt liv - Mina drömmar

Kopiera den och skicka vidare till fem stycken om ni vill ge lite änglabeskydd.

Så har jag då fått min första utmaning, jättekul. Den fick jag av Jojo med bloggen Rödluvans Vita Vardag.

Fem saker som finns på din att-göra-lista idag?

Måla min hemska bokhylla

Dammsuga och torka golvet i kök och vardagsrum

Städa badrummet

Ta reda på tvätt

Gå en promenad efterföljt av ett gott glas rödvin

Vad gjorde du för 10 år sedan?

För 10 år sedan gick jag på vuksengym för att läsa in studiekompetans till högskolestudier.

Ställen du bott på?

Borlänge - Kvarnsveden, född och uppväxt där.

Borlänge - Gylle, min första lägenhet, 19m2

Borlänge - Bullermyren, granne med Linda

Oslo - Manglerud

Oslo - Holmlia

Ski, nuvarande adress.

Fem saker som du skulle göra om du var biljonär?

Nr. 1: Bygga ut huset med en handikappvänlig lägenhet, flytta hit mamma, anställa folk så hon fick all den hjälp hon borde ha.

Nr. 2: Sätta av pengar till mina och min sambos barn och kommande barnbarn så dom har en trygg ekonomisk framtid.

Nr. 3: Betala av skulder, egna och familjens.

Nr. 4: Jag skulle gå ner på halvtid, max. Vara tillgjänlig för mina barn.

Nr 5: Hyra in folk till att göra färdigt alla prosjekt här hemma medans vi tar en låååång semester i varmare breddgrader.

Nr. 6: Skänka till välgörenhet.

Nr. 7: Shoppa!

Pluss mycket, mycket mer!

Ja det blev ett kort inlägg idag, måste sätta igång med min "saker att göra lista" om jag ska komma i mål idag. Belöningen på slutet lockar, ett glas rött efter en lång promenad.

Ha en strålande fredag

På återseende; Annelie:)

Soffaslitare

2008-08-28T13:23:00.007+02:00

Jag är hemma från jobbet idag, kände mig helt eländig i morse. Ont i halsen, frös och jag var helt säker på att jag hade feber. Så jag kravlade mig ur sängen för att ringa jobbet kl. 07.00. Så tog jag mig in i duschen, väckte barna och fick iväg dom till skola och dagis. Efter det har jag bara latat mig, legat i soffan och läst Bonytt, druckit te, tittat på Oprah och Dr Phil. Ja, jag vet, looser tänker ni. Men för mig är det verkligen avkoppling. Jag behöver inte tänka, kan bara slappna av och skatta mig lycklig för att det finns alltid människor som har det värre än man själv. Det hjälper faktisk ibland, även om det inte är helt etiskt riktigt att gotta sig i andras elände, men vi är alla människor och det är ett sätt att överleva på. Tror att många håller med mig.

Har också pysslat lite, köpte en blomma till min gamla mjölkkanna igår. Så nu är den på plats, tack så mycket för tipset till Linda, Lantliv i lägenhet, och till Viola - Violas romantiska hem. Det blev en plätt, jättesvåra att få tag i här tydligen. Var in i flera blomsteraffärer, hittade en som hade en i en färdig uppsats. Men inga fler, damen som jobbade där sa att dom sällan fick in blomman då den var så svår att få tag i. Mitt sista hopp stog till Plantagen, ligger alldeles bredvid jobbet, dom hade och jag blev så glad. Resultatet blev riktigt bra, knöt på lite hampasnöre och satt på ett silverkors också.

Hittade också två jättesöta små blommor som jag bara var tvungen att köpa. Passade perfekt till mina små zinkkrukor som fick följa med mig hem från Danmark.

Visar här en skräckbild från mitt hem, jag tyckte att den här innbygda bokhyllan var så fin när min sambo snickrade ihop den. Nu är den en mardröm. Har blivit ett ställe där vi samlar och lägger ifrån oss allt möjligt skrot och plotter som jag kallar det. Får aggressiva utbrott pga den här hyllan titt som tätt och den är en stadig källa till konflikt mellan oss. Så den ska det göras något åt. Nu har jag visat den här så förhoppningsvis fungerar det som en motivation till att ta tag i problemet. Snart kommer det en efterbild. Jag kan nästan inte vänta!

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med en god boken liten stund innan det är dags att hämta M på dagis. Känner jag henne rätt så vill hon inte hem idag heller.

Ha en strålande hösteftermiddag, här skiner solen från en klarblå himmel.

På återseende, Annelie:)

Frustration

2008-08-26T21:07:00.003+02:00

Jag hade planerat att åka till mamma själv en helg ganska snart. Tänkte ta ledigt torsdag och fredag eller fredag och måndag. På så sätt skulle jag kanske få tid att faktisk göra lite grejor hos mamma. Listan är lång, tiden allt för knapp. Men det är visst lättare sagt än gjort att få till det nu när vardagslivet har kommit igång på högsta växel igen efter sommaren. Det är föräldramöten här och där, möte i skolans föräldraråd, som jag lyckats anmäla mig frivilligt till. Jag har ju INGET annat att göra. Fotbollscuper, handbollscuper med tillhörande kioskvakt eller lottförsäljning eller sekretariattjänst, bullbakning, kakbakning och våffelstekning. Sambon ska jobba kvällar och helger, jobbet ska ha sociala aktiviteter, personalmöten och kurser med mera, med mera.

Pust och stön, jag tror jag blir tokig. Mamma sitter där i sitt hus, hon går ju ingenstans precis. Men jag vet inte hur jag ska få alla ändar att mötas. Har tänkt att jag nog måste skära ned på arbetstiden, men det har chefen sagt nej till. Inte till meg specifikt men generelt, det är så många som jobbar deltid så det är en mardröm och få allt att gå ihop. Jag är ju så lojal att man kan spy av det och tänker alltid på alla andra först. Så jag har inte vågat ta upp det med chefen en gång. Att det är möjligt att vara så feg och självförnekande.....

Ja, ja det var dagens inlägg.

På återseende, Annelie:(

Massor av ideer - ingen energi

2008-08-23T23:07:00.008+02:00

Börjar med att stolt visa fram en award jag fått av min väninna Linda. Jag blir så glad när någon uppskattar det jag försöker att göra. Bara det att någon tar sig tid att läsa det jag knotar ner känns som en stor ära. Ska försöka skriva mer om min mamma och hennes sjukdom senare, men det är svårt att sätta ord på det jag känner och upplever. Samtidigt så är det tidkrävande och en smula utmattande att vränga ut sitt inre. I alla fall för mig som är så fruktansvärt dålig på det. Skulle önska att jag var lika utåtvänd och väl artikulerad som Linda. Det är en förnöjelse att titta in hos henne. Hon skriver med en stor dos ärlighet och öppenhet, en fin mix av allvar, humor om vardagens små glädjeämnen och sorger.

Jag fullkomligen sprutar ut ideer på saker och ting som jag vill fixa med här hemma. Inspirationen hittar jag runt omkring på olika bloggar, i inredningstidningar och i butiker. Ett fåtal saker kommer jag på helt av mig själv.

Men vad tar man sig då till när varken tid, ork eller pengarna räcker till? Jag blir så frustrerad och rastlös. Idag kom jag över två favorittidningar som inte alltid är så lätta att få tag i här i Norge. Tror dock att jag hittat ett ställe som alltid har dom inne. Jippi!

Hittade en bild som exakt visar hur jag i mitt lilla huvud har föreställt mig att vårat matrum ska se ut när vi bygger ut det. Problemet är bara att det ligger en hel hög med prosjekt före i kön. Nu vill jag ju bara få det så här underbart fint. Tålamod min vän, tålamod....

Hittade en gammal mjölkkanna i källaren som jag inte visste att vi hadde. Är nu på jakt efter någon fin blomma att ha i den. Har finkammat alla blomsteraffärer i närheten utan att fastna för något. Är det någon som har en ide på vad som skulle passa? Tar gärna emot lite tips. Har placerat kannan på pottskåpet som väntar på att bli målat. På bilden kan man också se husets skräck, en gammal ved / parafin ugn som är fruktansvärt ful, brun och hemsk. Här ska det så småningom komma en vacker, vit öppen spis. Ännu ett prosjekt för framtiden.

En bild på mig när jag var 4-5 år, pappa tog massor av kort på oss och framkallade själv i mörkrummet. Mycket fina svartvita foton. Håller på att samla på mig när jag är hos mamma. Vet inte riktigt vad jag ska göra med dom än, men man kommer väl på nåt.

Jag har ärvt en gammal symaskin av farfar, den är brun och sliten men ändå dekorativ tycker jag. Går i valets kvalor om den ska målas eller inte, såg att det var någon annan som gjort det. Kommer inte ihåg vilken blogg jag var inne på. Skrivmaskinen är också arvegods från farfar.

Nu är det nog dags att krypa ner i slafen, dottern har feber och hon brukar inte sova så gott då. Så det blir väl att man måste upp och trösta och titta till henne några gånger under natten. Sambon är ute ikväll så det är nog ingen hjälp att få där. Det händer ju inte så ofta så jag klagar inte. Ha en underbar natt.

På återseende, Annelie:)

Ett STORT tack!

2008-08-20T14:18:00.002+02:00

Tusen, tusen tack till er som har kommenterat på mitt inlägg om mamma och hennes sjukdom. Det värmer verkligen att det finns människor som bryr sig. Jag har aldrig varit speciell bra på att dela med mig när det gäller livets motgångar. Jag samlar på mig och samlar på mig, till slut blir det fullt, och det går tyvärr ut över mina närmaste. Jag blir sur, grinig och en plåga att umgås med. Känner att det lilla jag skrev hjälpte mer än jag trodde. Så jag ska försöka att fortsätta med det, även om tiden inte räcker till helt. Samtidigt har jag ju fått sträng besked om att jag måste ge utlopp för mina känslor och bekymmer, så det är ju en prioriteringssak. Men det är inte lätt att sätta sig själv först i kön, det ska vara sagt. Återigen, tack så hemskt mycket för att ni tar er tid att läsa och kommentera!

Tänkte nu hoppa över till något helt annat, planen var ju att jag skulle få in lite inredning här också. Tyvärr så har vi allt för många prosjekt på gång så det finns inte så mycket att visa. Men barnens rum är i alla fall färdiga. Så idag bjuder jag på lite bilder från min dotters rum. Hon är 3 år och är jättestolt över sitt nya rum.

Här ser ni sängen som hennes pappa har byggt, med koja under. Alla barns dröm, i alla fall när man är 3 år. I hyllorna ställs diverse leksaker och mjukdjur på utställning.

Det här är en gammal korgstol som jag fått av mamma, den har alltid funnits i mitt barndomshem i hallen. Mamma har nu ingen plats för den eftersom hon måste kunna ta sig fram med rullstolen. Kan inte bestämma mig för om jag ska måla den vit eller inte. Filten som ligger i har min farmor virkat. Tycker att den är väldigt dekorativ.

Här är ett broderi som min mormor gjort, föreställer "Bä, bä lilla lamm". Den måste vi sjunga varje kväll när hon ska sova

Det här är en gammal Ikea byrå som jag målat vit och satt på nya rosa knottar på. Man kan ju inte undvika rosa helt när man har en liten prinsessa....

Här ser ni en gammal vagga som min mormor sov i när hon var liten, tror att det är mormors bror som har gjort den. Efter mormor så sov mamma och hennes bror i den, jag och min bror sov i den. Så mina två barn, men innan dom sov i den fick vi en möbelsnickare att fixa till den lite och måla den. Han målade då på en bild av Nalle Puh. Nu mer fungerar den som docksäng.

Det var allt för denna gång!

På återseende, Annelie

Min Mamma har MS...

2008-08-14T18:57:00.005+02:00

Min mamma är 61 år och lider av MS. Hon fick diagnosen våren 2001, men har i eftertid förstått att hon har haft sjukdomen i väldigt lång tid. Dom flesta som har MS blir diagnostiserade när dom är mellan 20 och 40 år.

När mitt första barn såg dagens ljus, den 28 februari år 2000, reste mamma med en väninna till Mexiko. Där var dom på långa fotvandringar, klättrade i underjordiska grottor och gick uppför branta, långa trappor på Inka indianernas tempel.

Idag är min mamma fånge i eget hus, hon är bunden till rullstol. Denna kan hon manövrera inomhus, men hon har inte kraft nog i armarna till att ta sig ut över dörrtröskeln eller att ta sig fram ute. Mammas dagar består i att ta sig upp ur sängen, över i rullstolen,få på sig en tröja och byxorna upp till knäna. Så gör hon sitt toalettbesök, med nöd och näppe. Hemtjänsten kommer så dom hjälper mamma på med byxorna och dukar fram frukost vid köksbordet. Hemtjänsten bäddar sängen och plockar lite i köket. Mamma äter sin frukost i ensamhet, sitter kvar en stund vid bordet och tittar ut genom fönstret. Så rullar hon in i vardagsrummet och sätter på tvn. Resterna efter frukosten står kvar på bordet. Hemtjänsten kommer tillbaka till lunch, värmer hennes mat i micron, sätter fram den på köksbordet efter att ha dukat bort frukosten, som ofta står kvar orörd. Har dom tid stannar dom en liten stund och pratar lite med mamma. Har mamma varit på toa under tiden så får hon återigen hjälp med att få på byxorna som hon sitter med nere vid knäna. Mamma återvänder till tvn, eller bläddrar lite i tidningen och tittar ut genom fönstret.

Vid 17-18 tiden kommer hemtjänsten tillbaka igen, dukar fram mammas kvällsmat, pratar lite och går. Mamma väntar nu på kvällen så hon kan gå och lägga sig, fram till dess är det tvn som hägrar. Nästa dag börjar allt om igen.

Ibland kommer en av grannarna in på fika, som dom själva tar med sig. Mammas färdigheter i köket begränsar sig numer till att med stor möda resa sig upp för att få tag i en kopp i skåpet och fylla med vatten från kranen. Hälften av vattnet har hon spillt ut innan hon tagit sig fram till köksbordet. Hon kan också förse sig med frukt från fruktfatet som står på köksbänken. Hemtjänsten sköter all mammas tvätt, städning - var 14 dag, plockar i och ur diskmaskinen, handlar mat, duschning - 1 gång per vecka mm. Mamma har fått ledsagning 3 timmar i veckan. Detta ska täcka hennes behov av sosciala aktiviteter, läkarbesök, tandläkarbesök, frisör osv.

Som följd av sin MS har mamma två hörapparater, men ändå så hör hon nästan ingenting. Hon blir väldigt fort utmattad om det är för mycket sorl runt henne, så därför vägrar hon sig för att vara ute bland människor. Än värre är dock att hon nästan fullständigt förlorat talförmågan. När hon pratar sluddrar hon väldigt, får inte fram alla ljud och rösten är väldigt svag. Det måste vara helt tyst runt omkring om man ska kunna uppfatta vad hon säger. Ett kort samtal öga mot öga kräver en enorm konsentration från hennes sida så hon blir väldigt trött. Som igen resulterar i otydligare uttal och svagare röst. Sist jag pratade med mamma i telefon var julen 2006.

Min mamma som tidigare var full av liv, fysiskt aktiv dagligen. Som alltid ställde upp för alla runt sig är nu fånge i sitt eget hus - och inte minst fånge i sin egen kropp.

Ta en titt runt dig, var tacksam för det du har. Var tacksam för dom människorna du har runt dig. Man vet aldrig vad framtiden har med sig.

Bloggtorka och allt för liten tid

2008-08-10T20:47:00.005+02:00

Nu är det verkligen på tiden att det kommer ett nytt inlägg här. Har haft helt bloggtorka och alldeles för mycket att göra. Har ju börjat jobba igen och då räcker inte tiden till. Samtidigt så vill jag ju så gärna. Har skrivit lite om olika prosjekt jag / vi håller på med här hemma och det går väldigt sakta framåt. Men dock framåt. Jag hade ju hittat ett kanonfint skåp på nätet som jag skulle köpa. Fick mail av personen som sålde det om att skåpet var mitt, så när jag ringde för att bestämma hämtning osv så sa hon att en annan skulle komma och titta på skåpet så hon skulle höra av sig om den här personen inte skulle ha det. Blev helt paff och visste inte vad jag skulle säga. Så nåt skåp blev det inte. Arg, ledsen och besviken, skåpet hade blivit så fint hemma hos oss. Får leta vidare. Här är ett eksempel på vad jag gjort dom sista dagarna, bakat med mina barn. Jättegott och väldigt mysigt att göra nåt tillsammans.

Sambon har i helgen bytt köksfönstret!!! Det blir så bra, men det är ju lite jobb kvar innan det är klart. Men nu kan jag i alla fall se ut, vilken befrielse och öppna det inte minst. Det gick inte med det gamla. Nu kan jag stå på den sidan av köket när jag lagar mat, och se ut genom fönstret mens jag donar, i stället för att stå och se in i väggen på andra sidan. Här kommer lite bilder på köket.

Mina övriga målningsprosjekt har stannat av lite så det dröjer en stund innan ni får se nåt resultat, hoppas ni orkar vänta. Saker och ting tar gärna lite längre tid än jag tänkt mig från början. Här ser ni mitt gamla pottskåp som jag tänkte måla, det är från morfars mamma tror jag. Morfar föddes 1905, så skåpet är nog från mitten / slutet av 1800-talet skulle jag tro. Tror dock att tvättfatet, kannan och pottan är av nyare årgång.

Det får bli allt för denna gång, nu ska jag se på Tyst vittne som visst börjat för en stund sedan. Ska tända ljus och mysa till det i soffkroken med sambon. På återseende!

En fantastiskt gripande bok!

2008-08-05T20:04:00.008+02:00

Har precis läst färdigt en mycket bra bok, skriven av Mustafa Can, Tätt intill dagarna. Han är född i Kurdistan, men utvandrade till Sverige på 70-talet. Han är författare och journalist och skriver om sin sjuka mor, hennes resa in i döden och hur han och hans syskon själva vårdade henne i hemmet helt till slutet. Han var sommarpratare på Sveriges Radio 2003, och berättade då om sin mor och hennes liv. Han upptäcker att han egentligen inte känt sin mor, han undrar över hennes innersta tankar. Varför hon så fullständigt gett upp sig själv och sina drömmar för att vara där för sina barn och sin man. Han pratar hur man efter att ha burit fram ett barn, gått genom födselens våndor, hållt barnet i sina armar, älskat det, sett livet rinna ut, begravt sitt barn med sina bara händer. Burit fram ett barn till, gått genom födselens våndor, hållt barnet i sina armar, älskat det, sett livet rinna ut, begravt ännu ett barn med sina bara händer, han skriver om hur kan en människa klara av att göra detta sju gånger? Hur kan man hitta kraft att leva vidare, att föda sju barn till, finnas där i vått och torrt? Hur orkar en människa med det?

Det här är en bok jag varmt rekomenderar, det är en otroligt gripande bok som väckt många tankar och funderingar hos mig. Den är så stark att jeg flera gånger var tvungen att lägga den ifrån mig, svårt att läsa när tårarna rinner ned för kinderna. Den får en att verkligen stanna upp och värdsätta det lilla man har i livet.

Den fick mig också att tänka lite runt det här med olika kulturer. Han skriver mycket om hur det var för honom och hans syskon att komma till Sverige. Hur olika hans kurdiska värld och hans svenska värld var, och hur han fortfarande strävar med att hitta balans mellan dem två. Jag har ju i många år jobbat i en flerkulturell miljö i Oslo. Dagiset jag var anställd på i 12 år hade så mycket som 14 nationaliteter representerade bland barn och personal vid ett tillfälle. Jag kommer ihåg hur en mor, pakistansk, berättade med stor glädje och med tårar i ögonvrån att hon väntade sitt andra barn. Det första hade hunnit bli 6 år, så dom hade tydligen försökt en bra stund. När hon var 7 månader på väg så förlorade dom barnet, han/hon dog i mors liv. Kommentaren hon fick från läkaren som hade jour var "det spelar väl ingen roll, ni utlänningar får ju så många barn i alla fall, så det är väl bara att försöka igen"! Tänk att bli mött med en sådan människosyn när du går genom ditt livs kris. Det är för mig helt obegripligt att vuxna, högt utbildade människor kan vara så fullständigt arroganta och trångsynta. Jag känner att jag sitter här och blir riktigt upprörd bara av att skriva om det, trots att det är ca 8 år sedan det hände. Jag har många liknande historier att berätta om, men det får kanske bli en annan gång.

Så till något helt annat, jag lyckades ta kort på två rådjur som brukar vandra runt i våran trädgård. Såg dom från dotterns fönster när hon skulle lägga sig, hann faktiskt ner och hämta kameran innan dom försvann. Mysigt med vilda djur så nära, men grannen är nog inte lika glad över att dom gnager på vinbärsbuskarna kan jag tänka mig....

Visar också en bild på vad jag plasserat på piedestalen jag målat, den var ju alldeles tom och ensam sist. Under står en gammal mortel, den väger bly. Har fått den efter min farmor och farfar, saxen är också ganska gammal, vet inte varifrån den kommer, men tror att den också är efter farfar. Fint med gamla saker.

På toppen står en Hortensia som jag fick av min kära sambo, den var otroligt stor och flott när jag fick den. Men sakta vissnade den ena blomman efter den andra, bladen skrumpade ihop och blev bruna. Så jag klippte ner hela blomman, och nu ser det ut som den kommer sig igen. Spännande att se om det kommer blommor också.

Det var allt för denna gång, jag fortsätter med mina målningsprosjekt. Ni får väl se resultatet om inte så länge. Har nog tagit på mig ett prosjekt till, har hittat ett underbart gammalt skåp med vitrindörrar. Ska ringa hon som har det nu när jag är färdig här, så får vi se om det går i box. Problemet är att det är mörkbrunt, så det blir lite jobb med det, men det är det värt. Rapporterar om hur det gått, håll tummarna. Måste ju få guben till att hjälpa mig frakta hem det också.

Min första nomination!

2008-08-03T19:29:00.007+02:00

Jag har fått en nomination av min goda väninna Linda, med Lantliv i Lägenhet! Jag blev så glad, kul att någon uppmärksammar det man gör. Om det så är en person eller många. Hon skriver så här i sin motivering: "...nominera den vidare till sju av mina favoriter som jag tycker om som personer, deras fina, nya som gamla bloggar ger mig både glädje och tillfredsställelse på alla plan..." - " Stort & smått - min kära väninna som finns där i vått och torrt, trots egna bekymmer."

Tack så jätte mycket Linda, det värmer verkligen att höra. Tack också för att du gör reklam för min blogg, skriver ju mest för mig själv, men det är ju onekligen kul att någon vill ta del av det man gör och dessutom tar sig tid att kommentera.

Tusen tack till er som gör det, det värmer. Speciellt tack till Madde, kul att tittar in hos mig ibland. Det blir ju som sagt inte så mycket kontakt i vardagen. Norge ligger nog kvar en stund till, så du är varmt välkommen om det skulle passa en gång.

Har ju nu förstått att man ska skicka en sådan här nomination vidare. Jag har dock bestämt mig för att vänta lite med det. Jag är ju som ni vet helt ny den här världen, så jag vill samla på mig lite fler favoriter innan jag skickar den vidare. Hoppas det är OK.

Det blir ett kort inlägg idag, nu väntar mer målning och så lite jobb. Det är ju måndag imorgon igen, så jag har lite att förbereda. Ha en strålande söndagskväll!

Inspirationen flödar

2008-08-02T21:47:00.009+02:00

Äntligen så har motivationen och inspirationen börjat flöda. Har länge gått och tänkt och planerat saker som jag har tänkt att göra här hemma. Men när kvällen väl har kommit och huset har fallit i ro, så har jag också fallit i ro. I soffan, framför tvn. Men den sista veckan har jag fått gjort riktigt mycket. Här är en av två tavelramer jag tänkt ska få sig en överhalning med penseln. Resultatet visar jag en annan gång.

Den här byrån och piedestalen blev jag jättenöjd med. Byrån är från IKEA, och var ursprungligen blå. Har tänkt i flera år att jag borde måla den vit, men det har aldrig blivit av. Nu förstår jag inte varför jag inte gjort det tidigare. Har inget att ha på piedestalen än, men det lär inte dröja så länge innan jag inhandlat nåt.

Så till köket, vi ska byta fönster i hela huset. Dem flesta är köpt in och står på terassen, men det saknas tid för att få allt gjort. Vi håller också på med flera andra prosjekt i huset, invändigt och utvändigt. Så allt hänger liksom ihop med nåt annat. Kan inte göra ditt, förrän vi gjort datt osv. Eftersom vi ska byta fönster, och dom vi ska sätta in är mindre än nuvarande, så har jag avväntat med att köpa nya gardiner. Men nu var jag såååå trött på mina gamla julgardiner, som det egentligen är, och jag hittade precis det jag letat efter på Åhlèns. Så då slog jag till. Visar före och efter bilder.

Fönstret som är över köksbänken ser verkligen hemskt ut, massor av dugg mellan glasen så man ser nästan inte ut. Ingen idè att ens försöka tvätta rent det. Så när jag kom hem med nya gardiner, och höll på att ta ner dom gamla så fick min sambo se hur hemskt det såg ut. Han erbjöd sig då att byta fönstret under helgen, fastän han planerat att göra nåt annat. Jag blev självklart hemskt glad. Nu visade det sig att regnet öste ner stora delar av dagen idag, så jag hoppas han får gjort det imorgon. Visar bilder på det en annan gång, då jag har tappat bort dom 3 gånger nu.

En bild över matbordet och ett av fönstren i köket, passade på att möblera om lite också. Det här åt vi till middag i dag. Helt underbart, finns det nåt bättre än räkor och vitt vin?

Jag är nöjd så långt med det jag hunnit med under helgen, imorgon blir det storstädning på sonens rum, med lite målning mellan varven. Han har lego liggandes över precis hela rummet, måste en jätteröjning till. Hoppas ni haft en finfin helg. Tack så hemskt mycket till er som kommenterat och uppmuntrat på mitt förra inlägg, det värmer verkligen. Känns jätteskönt att få släppa ut lite ånga, borde gjort det för länge sen om allt möjligt. Nu är jag i alla fall på väg, det här gör jag ju för min skull.

Med och motgång

2008-07-30T21:40:00.003+02:00

Idag har jag funderat mycket över olika val jag har tagit genom livet. Stora som små. Jag har funderat över hur mitt liv hade sett ut om jag inte gjort si eller så. Vem hade jag varit idag? Vem är jag nu och hur har jag kommit hit? Har spenderat dagen på jobbet med nästan bara praktiska göromål. Har skrubbat stolar och städat i papper.
Alltid när jag håller på med sånt börjar tankarna att vandra. Är jag nöjd med mitt liv som det ser ut idag, vad skulle jag önska var annorlunda? Är det något som det är helt nödvändigt att göra något åt? Frågorna blev många, svaren har jag inte helt klart för mig ännu. Men en sak står helt klart, jag ångrar inte att jag flyttade till Norge. Även fast jag idag, med delar av facit i handen, kan säga att mitt liv inte på långa vägar har blivit till det liv som jag föreställde mig när jag var i tonåren.

Livet har tagit många oväntade svängar, positiva och negativa. Det har varit mycket motgång och jag har flera gånger känt "nu börjar det om igen, hur ska jag kunna gå vidare och ta nya tag?". Men på något sätt så har jag tagit mig förbi det svåra, lyckats hitta ljuset på andra sidan. Förlåt om jag svamlar och använder klicheer, men jag måste skriva av mig lite. Än har det inte dykt upp något som har brutit ner mig, jag har växt och blivit starkare.

Måste dock säga att jag nog står inför min hitills svåraste utmaning, eller vad man ska kalla det. Ni som själva har barn förstår nog att när saker och ting inte står rätt till med ens barn, så gör det fruktansvärt ont, långt in i själen. Min äldsta har en väldigt jobbig period i sitt liv nu, han är otillfreds, grubblande och har våldsamma humörsvängningar. Skiftar från att vara världens goaste kille till att skrika ock kasta saker runt seg. Minsta motgång gör att han faller helt ut av balans. Jag känner mig fullständigt rådvill, inget vi försöker med verkar funka. Vi sätter gränser och är konsekventa men det är precis som om allt är helt nytt för honom och han blir rasande när saker och ting inte går hans väg. Vet inte vad jag ska göra, vi mår allihopa jättedåligt av det här. Han har det självklart inte alls bra, men jag når inte fram till honom. Får inte ur honom vad som är fel. När allt gått över för stunden blir han jätteledsen, och ber om förlåtelse. Säger att han inte klarar av att stoppa, även om han vill. Vad gör man?

Vet inte om jag gör rätt i skriva om det här, men jag måste få det ut. Har länge samlat på min frustration inom mig, vilket resulterade i stora nacksmärtor, stelhet, sömnlöshet, inflammation i en arm och månader med sjukgymnastik. Hade turen att få en helt fantastisk sjukgymnast som inte bara såg det fysiska, men som kunde bryta ner åtminstone en liten del av min mur. Hon fattade direkt att det låg mycket mer bakom mina fysiska åkommor. Så nu lyder jag hennes råd att ventilera och att få ut det som jag har innom mig. Om det sen är rätt forum att göra det på får framtiden visa. Det var nog svammel för idag, förstår om ni tycker att det blev rörigt och jag ber om ursäkt om ni tycker att jag skrivit om nåt opassande. Kan ju vara känsligt att prata om sina barn.

Nu väntar lite jobb som jag tagit med hem, alltid en massa pappersarbete. Ganska tråkigt, men nödvändigt.

Varma nätter - tidiga mornar

2008-07-29T21:30:00.012+02:00

Idag hade jag öppningen på jobbet, vi öppnar kl 07.00,

vilket betyder att jag måste gå upp kl.05.30, jobbigt värre.

Vi bor i ett gammalt trähus med sovrummen uppe i

övervåningen med skråtak. Solen ligger på och steker hela

dagen så det ärsom en bastu där uppe. Somnade nog inte förrän

närmare 01.00, pluss att dottern vaknade ett par gånger

under natten. Så när klockan ringde i morse kändes det

som att jag nyss lagt huvudet på kudden.

Väl uppe var det bara att ställa sig i duschen och så

börja med det evinnerliga jobbet med att ordna

"matpacker" till barna. I oljelandet Norge har

man inte råd att servera barnen mat vare sig på dagis

eller i skolan - fritids. Så det barnen äter under dagen

måste dom ha med sig hemifrån. Det blir ju självklart

en del av den dagliga rutinen, men dagar som den i dag

skulle jag verkligen önska att man slapp. Här ser ni

dagens resultat, inte speciellt spännande.

Efter jobbet, slutade 12.30, så tog jag mig friheten

att spendera en timme för mig själv på köpcenteret.

Har inte haft någon som helst egentid dom här 4

veckorna, så ja fick inte dåligt samvete en gång.

Fyndade en del saker, bla en stor kruka att ha

köksredskap i. Visar det i ett annat inlägg när

jag har tänkt att visa vårat kök. Hittade också

2 fina "stenar" på Åhlèns, egentligen är det väl

porslin eller keramik. Dom gjorde seg så fint i

trappen där jag fixade i ordning här om dagen.

Klarar jag kanske att få in en bild på det tro?

Ja, det gick ju. Fick med en extra bild på

köpet men det får gå. Blev inte så tydligt

som jag hoppats, men på den stora står det

"WELCOME", och på den lilla står det "LOVE".

Fina tyckte jag, har som många andra varit

på jakt efter stenarna som min väninna Linda

med bloggen Lantliv I Lägenhet visar i ett av

sina inlägg. Men dom är nog utsålda överallt.

Tyckte att dom här stenarna var ett bra substitut.

Tror nu att jag fått till det med bilderna, men

det är väldigt krångligt tycker jag. Så som jag

får till det så kommer alla bilder i början av

inlägget, sist tillagda bilder hamnar överst.

Det betyder att man måste lägga upp alla bilder

först, börja med den sista bilden man tänkt

ha med och avsluta med den första. Måste ju

planera väldigt innan man börjar skriva då.

Ja, ja, allt går ju på ett vis. Ska plottra vidare,

man lär sig ju nåt nytt varje gång man sitter

här och provar sig fram.

Så var det åter dags att försöka få lite

välförtjänad sömn, temperaturen är mer

behaglig nu så jag får väl göra ett försök.

Ha en trevlig natt!

Slut på semestern!

2008-07-27T22:16:00.009+02:00

Så var sista dagen på semestern slut. Imorgon börja vardagen igen. Pust och stön, jag som tyckte att 4 veckor var ett helt hav av tid. Fort har det gått, och som vanligt har man inte hunnit med en bråkdel av det man hade tänkt sig. Ja, man lär sig visst aldrig. Fast jag måste ju erkänna att jag haft det stort sett väldigt bra. Har haft lite över en vecka hemma, passade på att röja i alla urväxta barnkläder. Det tog mig gott och väl 2 dagar, har gett bort en hel del till "tanterna" på jobbet som har och väntar barnbarn. Dom blev jätteglada, och det är ju kul att kunna glädja någon med så lite. Fast dom blev lite oroliga över om jag hade tänkt ha semester eller... Dom är lite påpassliga av sig.

Så var vi till Danmark och Legoland. Hade gruvat mig massor till det, är inte så glad i väldigt stora folksamlingar. Pluss att våran minsta trollunge har en tendens till att sticka iväg när det passar henne. Hade en del mardrömmar om det. Men det gick riktigt bra, hon höll sig till oss hela tiden. Kände nog att det inte var helt läge för att gå på egen upptäcktsfärd. Vädret var inte det bästa mens vi var där, men det gjorde inget för det var inte så hemskt mycket folk som jag föreställt mig. Så sumsumarum så var det en trevlig upplevelse. Vi for vidare till sommarhuset vi hyrt en vecka och det var helt underbart. Allt var nytt och fräscht, vit panel med trädetaljer, lite sjöinslag i form av snäckor, stenar och sand. Helt i min smak, föll verkligen för stugan. Så det var verkligen lyckat, har till och med sänt ägarna en mail för att få veta vilken som producerar och säljer husen. Får se vad det blir till...

Så har jag som ni vet varit hos mamma nästan en vecka. Åker alltid hem därifrån med dårligt samvete. Tycker aldrig att jag får gjort nog, räcker aldrig till helt. Sista dagen stod jag i köket hela dagen och tvättade kylskåp, skåpluckor och lådor. Det var väl minst 30 grader ute och inte speciellt mycket svalare inne. Svetten rann och badstranden lockade, men jag var tvungen att göra något tyckte jag. Mamma kan ju ingenting längre, sitter i rullstolen framför tvn hela dagen eller sitter och tittar ut genom köksfönstret.

Väl hemma idag så kom ångesten över allt jag inte fått gjort under semestern, så dagen i dag har tillbringats med skurhinken, trasan och diverse andra rengöringsartiklar, har skurat golv och väggar i hallen och trappen samt pyntat med mina nyinnköpta grejor från Fina Rummet Är riktigt nöjd med resultatet. Svetten har runnit och badstranden har lockat men jag har skurat... Barnen fick plaskpoolen uppfylld med vatten så dom har varit nöjda ändå, och det känns ju bra. Fick lite dåligt samvete då och då för att vi inte drog iväg någonstans, men jag tror att dom tyckte att det var skönt att bara vara hemma.

Nu står en del sysslor kvar på tapeten innan vardagen rullar igång igen, ska packa ryggsäckar till dagis och fritids samt hitta fram lite jobbgrejor till meg själv. Ska bädda rent på sängarna, ta in tvätten och hänga upp en maskin till. Sen kallar duschen.

Ha en skön natt, hoppas det inte är för varmt.

PS. Som ni ser så har jag fått in bilder, men på helt fel plats. Har nu hållt på i 1 1/2 timme, får inte till det. Orkar inte mer. Har någon lite tips att komma med så tas dom imot med STOR tacksamhet. DS.

En underbar dag i solen

2008-07-24T20:05:00.002+02:00

Idag har det varit en strålande dag här i Dalarna (är på besök hos min mamma tillsammans med mina två barn). Vi startade dagen senare än vanligt, åt frukost ute på terassen kl. 09.00. Härligt, solen gör något med sinnet hos oss alla tror jag. Barnen var glada och belåtna, tillfreds med tillvaron. Trots att dom tycker att det är ganska tråkigt och jobbigt att vara hos mormor. Hon är som jag nämnt i beskrivningen sjuk. Det kommer jag att skriva mer om vid ett annat tillfälle. Plötsligt så tog sonen på 8 initiativ till att klippa häcken. Han jobbade och slet över en timme och lillasyster på 3 gjorde så gott hon kunde också. Det blev riktigt bra faktiskt, och han fick massor av beröm för den goda insatsen. Såg att han växte ett par centimeter på det. Det är ju så viktigt att beröma barnen när dom gör något bra. Det är så lätt att glömma bort i den stressiga vardagen som vi lever i.

Så var det dags att åka på besök till min väninna Linda i deras sommarstuga. Vi hade det jättetrevligt, var ner till sjön där barnen badade och vi fick tid att prata ikapp oss lite. Otroligt härligt i solen, sittandes på en brygga med benen dinglande i vattnet. Kan det bli bättre en svensk sommardag? Det är sådana stunder som gör livet värt att leva, och som är så viktiga att ta vara på. Tycker ni inte?

Har tyvärr ingen möjlighet att lägga in några bilder än, är som sagt på besök och har inte med nödvändiga tekniska hjälpmedel. Får prova på det när jag kommer hem igen. Vet inte alls hu man gör men kan andra lära sig så kan väl jag.

Nu kallar sonen på lite uppmärksamhet, han står duschen och behöver lite assistans.

Ha en underbar sommarkväll.

Så var det gjort!

2008-07-23T22:29:00.000+02:00

Hjälp, vad har jag nu gett mig in på? Har funderat på att starta en blogg en stund. Är nybörjare i bloggvärlden, hittade hit genom min goda väninna Linda med bloggen Lantliv i lägenhet. Fniss... jag tror jag fick till en länk. Vad ska jag så skriva om här? Ja, det blir nog korta innblick i mitt vardagsliv, ett ventilations hål för mina frustrationer och en möjlighet att uttrycka mina små glädjen i livet. Kort sagt funderingar om stort och smått mellan himmel och jord. Ni får ursäkta så mycket om det blir lite svorska, 14 år i Norge sätter sina spår... Jag gör så gott jag kan. Känns som att jag har två modersmål nu mera som blandas samman i en salig blandning. Hur som helst, jag gör ett försök, vet inte helt hur och när jag ska ha tid att skriva inlägg, men det blir ju bara vad man gör det till, eller hur? Hur det än är så gör jag det här för min skull, inte för någon annan. Så den enda jag har att leva upp till är mig själv, och det kan nog vara skönt till omväxling.

Ni som hittar hit är varmt välkommna att följa mig på min resa i bloggvärlden.

På återseende:)